onsdag 29 november 2006

Trapphuslik

Peter sjunger den där gräsliga Cornelislåten ”Nudistpolka” för Rufus. Herregud, vad vill han uppnå med det? JAG vill i alla fall inte att vår son ska vara med i nån dokusåpa och bli känd som ”Naken-Rufus” på löpsedlar om fyrtio år.

När vi vandrade genom avgasmolnen till Kungens kurva idag eldade jag åter upp mig över puckoalliansen och trängselskatterna. Jag röstade ju ja till trängselskatten. Trodde i min enfald att pengarna skulle gå till den usla kollektivtrafiken – så som det var sagt. Det var i alla fall det jag röstade ja till. Borgarna har ju eldat upp sig som fan över att sossarna införde trängselskatten på försök trots att de sagt att de skulle låta bli. Och så gör de exakt samma sak – fast mycket värre eftersom de ändrar förutsättningarna brutalt EFTER folkomröstningen. Nu har jag nämligen inte längre röstat ja till trängselskatt som ska gå till kollektivtrafiken så att luften blir BÄTTRE, exempelvis här. Nej, helt plötsligt har jag utan min vetskap röstat ja till trängselskatt – som ska gå till nån jävla kringfartsled bl.a. HÄR i Skärholmen, så att luften blir ännu sämre där jag själv bor.

Och så kommer man hem och ska cocoona i godan ro i sitt julepyntade (nåja, jag har i alla fall satt upp två sådana där kulor med lysdioder i fönstret - och i huset mitt emot vårt har det till min stora lycka kommit upp två blinkande julegranar i en av lägenhetsfönstrena) hem, porten står på vid gavel, som för att hälsa oss hem.
Fast det visar sig snart att dörren står öppen bara för att hela trapphuset stinker lik. Eller vad det var. En stank som av spyor, ruttna ägg – totalt genomträngande, jag vet inte, ÄR det så lik luktar, Nanci? Vad kan det annars vara? Jag felanmälde på Stockholmshems hemsida och i förmiddags när man öppnade dörren luktade istället hela trapphuset simhall – totalt desinficerad (min favoritlukt – dö, bakterier, dö!). Nu spekulerar vi om vem det kan ha varit som har suttit och dött i nån lägenhet. Pensionären under oss (som vi i hemlighet har tänkt bekanta oss med för att tvinga honom att vara kattvakt)? Eller är det nåt gangstermord (jag vill ju gärna tro att allt här i hooden är gangsterrelaterat)?
Fast förmodligen var det nåt helt annat som stank. Och förmodligen kommer jag aldrig att få veta vad.

Stanker som inte går att stå ut med:
(Fråga mig inte varför jag gör den här listan, jag menar, alla punkter är ju rätt självklara – det är inte som att någon kommer att börja argumentera med mig – ”Nejmen hur KAN du ha med spya på din lista – det som luktar så gott”)
1. Spya
2. Surströmming
3. Urin
4. Bajs
5. Brutal alkoholandedräkt när man själv är nykter
6. Pundarsvett

tisdag 28 november 2006

Händelser på Huddinge

Jag kommer ihåg när jag var yngre och tvångsmässig dagboksskrivare. Man ältade sida upp och sida ner om sitt ickeliv, typ om moppekillen man var olyckligt kär i hade en ny tröja på sig i skolan. Och så, när något stort äntligen hände (sådär vart femte år) blev det ett stort glapp i dagboken, man hann inte skriva för att man för en gångs skull var mitt uppe i någonting. Och när allt återgått till den vanliga tristessen, eller när dagbokssamvetet slog till, blev det helt plötsligt skitjobbigt för det fanns så mycket man var tvungen att sammanfatta. Och om man tidigare ägnat tre sidor åt moppekillens nya tröja sade ens sunda förnuft att man var tvungen att ägna, tja, hundra sidor åt det stora nya. Givetvis blev uppgiften övermäktig och dagboksskrivandet tog därför slut under den period då man faktiskt HADE nåt att skriva om.

Lite så känns det nu med bloggen. Efter att ha ägnat flera bloggar åt Bridgeblandningens vara och ickevara blir det lite svårt att försöka sammanfatta ett kejsarsnitt, nästan en vecka på Huddinge sjukhus (min första sjukhusvistelse någonsin!) och att komma tillbaka med en fantastisk son. En kraftig bit på nästan fem kilo. Alltså, jag ska inte bli sådär mamma-barn religiös nu, kan bara inte bestämma mig för om jag ska dra allt nu eller dela upp det. Eller inte skriva om det alls.

Äh, jag gör en inte så fyndig Huddingelista. Vet inte om det är hormoner, allt kodein eller akut sömnbrist, men min formuleringsförmåga är inte den allra vassaste för tillfället.

Händelser på Huddinge

1. Läskigast med kejsarsnitt
Jag kommer nu att vara SÅ pro-kejsarsnitt (har i och för sig aldrig varit anti). Man förbereds som en fin middag, alla kommer in och presenterar sig och berättar vad som ska hända, och när det väl är dags står ett helt team redo att utföra operationen och alla är vänliga och lugna och verkar uppriktigt glada över att få vara med och plocka ut ungen. Jag hade världens snällaste manliga barnmorska som höll mig i handen och pedagogiskt berättade exakt lagom mycket (inklusive att en av läkarna på Huddinge vägrade att ta ett jobb norr om Slussen och kallade Danderyds sjukhus för ”Minkfarmen”), en poppig narkosläkare som ständigt sprutade in nya sköna droger och en med. kandidat som är en ex.kompis expojkvän (vi låtsades att vi inte kände igen varandra). Det enda som var riktigt läskigt var spinalbedövningen. Att känna hela benen fullständigt domna bort, inte ens kunna röra tårna. Där fick jag nästan panik.

2. Toppen med kejsarsnitt
Ja, förutom det uppenbara då – en halvtimme utan smärta istället för typ tre dygn av värkar och sedan spricka upp totalt.
Det är så bra att pappan får vara med så mycket från början. Så fort Rufus tjutit till och jag fått se honom en stund var det Peter som fick följa med och tvätta honom, mäta honom och ta hand om honom. Jag låg ju däckad på uppvaket och blev ompysslad av en superrar fyrtioårig bög. Men det fortsätter även efteråt. Efter över fyra dygn på Huddinge hade jag inte bytt en enda blöja! Jag kunde förstås ligga och fläka ut pattarna men det var Peter som fick fixa allt annat.

3. Reklamfilm
Ödets ironi. Sista dagen, bara nån timme innan vi skulle hem, kom en av våra barnmorskor ivrigt dragandes på en filmare (jag tror hon var lite hot på honom, hon var så väldigt uppspelt och samarbetsvillig). Han höll på att göra nån informationsfilm om Huddinge (typ, kolla vad spännande och härligt Huddinge kommun är, eh, reklamfilm kallas det kanske) och nu undrade barnmorskan och filmaren om vi tre kunde agera lycklig familj. Så där fick vi sitta och tindra över Rufus på en soffa – ”Så här härligt har vi det på förlossningen på Huddinge sjukhus”. Herregud, jag hoppas att jag ALDRIG behöver se den filmen – efter fem dagar på BB är man inte direkt sitt snyggaste jag. Och de skulle bara veta hur mycket jag dissat sjukhuset innan jag kom.

4. Konvalescentlivet
Det är något i det där med att hasa runt i tofflor och ett sunkigt landstingsnattlinne och få (i och för sig jävligt äcklig) mat serverad på bestämda tidpunkter, bli serverad mediciner samt i övrigt mest slöa som jag verkligen gillar. Lite som att gå på folkhögskola.

5. Resultatet
Och här är han:

sover2

Jonas, Rufus vill förstås HEMSKT GÄRNA vara med i den ärorika 23-klubben. Brucan, Jonas Bergh och Emma – en imponerande samling.
Alla som kommenterat – tack, fan vad kul att komma hem till!

onsdag 22 november 2006

SÅ overkligt

Det är så overkligt. Imorgon vid den här tiden har jag ett barn! Höll på att skriva ”ett litet barn” men så liten verkar ju nu han/hon inte vara. Hela dagen har varit en enda lång tvångstanke av sorten ”Det här är sista frukosten jag äter utan barn, det här är sista gången jag tvättar utan barn, det här är sista äckel-bitar-i-gelé-middagen jag ger katterna innan jag blir mamma.” Nä, jag vet, man blir väl inte en ny människa för det, men tillvaron KOMMER onekligen att bli annorlunda.

Försökte moderligt fixa i ordning vagnen men det slutade med ett stort vredesutbrott, fan, måste man vara ett tekniskt geni för att få en satans barnvagn att sitta ihop? Morr! Fan i helvete att jag inte bad min syster demonstrera det när hon ändå var här och fikade i söndags.

Nu måste jag gå och tvätta mig med bakteriedödande tvål innan Top Model. Det blir väl ett uppehåll på några dagar här. Och nästa gång jag skriver har jag ett barn (men jag lovar, det ska inte bli nån jävla supermammanblogg).

Filmer man helst inte bör titta på dagen innan förlossningen/kejsarsnittet:
1. Rosemarys baby
2. Storytelling
(vilket Nanci lyckat nog gjorde innan sitt snitt ...)
3. Omen
4. Alien
5. Valfri slashermovie (ljuden när man genomgår kejsarsnitt ska nämligen vara förbluffande lika)

måndag 20 november 2006

Saker som gärna får försvinna

Fan vad jag hänger på Huddinge nu. Känns som jag börjar kunna förorterna Vårby Gård och Flemingsberg – det är där bussen från Skärholmen åker.
På MVC skickade de dit mig för att få tid för igångsättning. Korridorerna där är oändliga (eller är det bara jag som är ovan vid sjukhus?) - skulle funka att spela in en svensk version av Riket (varför man nu skulle göra det – den amerikanska versionen sög ju hästballe). Ännu ett varv med dessa ändlösa vänta-barn-barn-mamma-familjeliv-tidningar, kan knappt skilja dem åt. Och så fick jag träffa läkaren. Som sa att nej du, det här barnet är för stort, här blir ingen igångsättning. Fick nästan panik där, såg framför mig hur det skulle bli vecka 43, 44, 45 i graviditeten, hur jag bara växte och växte tills jag inte längre kunde gå.

Men då sa hon det magiska, efterlängtade ordet: Kejsarsnitt. Så nu har tjocka Polly/Rufus i natt, tisdag och onsdag på sig att ta sig ut på egen hand, om inte blir det kejsarsnitt på torsdag. Och det känns som en ljuvlig lösning. I alla fall om jag slipper ligga på morfinuppvak med folk som spyr i tio timmar.

Menlös mat som gärna får försvinna
(och som av en händelse är allt sånt som pensionärer ofta gillar):
1. Finska pinnar
Kanske världens mest menlösa kaffebröd.
2. Mandelkubb
Konstruerade så att det ska bli en torr massa som fastnar i gommen.
3. Fiskbullar
Världens vidrigaste maträtt. Och då har jag inte ens sett hur det går till när de tillverkas.
4. Bridgeblandning
Särskilt chokladkulorna med äcklig gele i.
5. Sill och strömming
Finns det nån som faktiskt gillar det?

söndag 19 november 2006

Saker som försvann

För att belöna oss efter en hård dag av städning köpte vi pizza på nya italienska stället på restaurangtorget. Och vilken pizza! Jag blir salig. Det var snudd på Primokvalitét – botten smakade nybakat vetebröd, alla ingredienser var färska och precis som på Primo toppades den med färsk ruccola.

Peter sitter och velar om han ska köpa The hold steady eller inte. Enligt honom låter det som en ung Bruce Springsteen. Enligt mig låter det som en medelålders Lasse Winnerbäck.

Och jag håller på att klia ihjäl mig. Mina ben ser ut som jag rullat mig i brännässlor. Graviditet är verkligen en jävlig felkonstruktion vad det gäller fysiska funktioner.
Th
Goda saker som försvann (börja tillverka igen!)
1. Nougatpågar
2. Siastrutar lakrits
3. Dumle lakrits (nu måste man köpa mixpåsar på Överskottsbolaget och plåga i sig de äckliga med mango/apelsinsmak)
4. Spicy Rosé-chipsen (eller finns de fortfarande?)
5. Raketost – skojade bara ...

fredag 17 november 2006

Var på sån där överbördskontroll på Huddinge idag. Och det visar sig att jag bär runt på en jätte. Efter ultraljudet kom barnmorskan glatt tillbaka med en utskrift och sa på pigg norska:
”Jaha, och där ser du barnets beräknade vikt – 4766 gram.”
Jag blev helt stum. Nästan FEM kilo! Själv hade jag fettvalkar över hela kroppen när jag föddes (jag såg ut som en tjock farbror) – och jag vägde ”bara” 4,3 kg.

Vi har nu invigt Skärholmens nya food court. Det är så obeskrivligt TOPPEN att den har öppnat. Fan vad jag och tjockisen kommer att hänga där. Testade räkor i gul curry på Sawadee men kan knappt bärga mig förrän jag får testa följande:

1. Grillade räkor, klyftpotatis och aioli på Alhambra
2. Stenungnsbakad pizza med bl.a. pinjenötter, körsbärstomater och pesto på det italienska stället
3. Spenatpajen och rörorna på libanesen
4. Sushin på Sawadee
5. Pieces of peace – veg.rätten på Wokstället.

torsdag 16 november 2006

Kanske världens tråkigaste tecknade serier

Dagen rivstartade med dramatik (nej, inget barn än, mitt eviga mantra). Var hos MVC för vanlig koll och det verkade som om ungens hjärta var slött. Så jag fick tid direkt på Huddinge och beordrades åka dit omedelbart. Fast det gjorde jag inte. Jag gick och köpte en blå Dalahäst (till Charlie) i en vikingaaffär först. Sen blev jag nojig för att de inte skulle ta mig på allvar på Huddinge för att jag kom bärande på vikingapåsen (överhuvudtaget blev jag rätt nojig över att möta folk när jag vaggade runt med en vikingapåse i handena – ”Ja, nu när jag ska föda när som helst passar jag på att köpa några Tors hammare till barnkammaren. Vi tycker ju att det är viktigt att vårt barn får riktigt urnordiska värderingar nu när vi bor i Skärholmen och allt”). Insåg dessutom att jag inte hade en jävla aning om hur man tar sig till Huddinge sjukhus. Inne vid datorerna på Seven Eleven stod en hel hord av turister framför datorerna (resten av Gamla stan var i princip tömt på folk) så inte kunde jag surfa in på sl.se heller. Nanci fick rycka ut som färdplanerare, och det regnade och var alldeles grått och jävligt deprimerande, och inte fick jag tag på Peter heller.

Efter en stunds irrande på Huddinge (så jävla STORT) hittade jag rätt och fick ligga ner med två grejer fastspända på magen och lyssna på ungens hjärtljud och ur maskinen kom det ett papper med två kurvor á la lögndetektor. Och alla där var så SNÄLLA. Vid det här laget hade jag fått tag på Peter och halvt skrämt livet ur honom. För det var ju inget fel alls på hjärtat. Ungen hade väl bara chillat där på morgonen – vem gör inte det?

Nej, hu, jag lovar – det här ska inte bli någon jävla mamma-barn blogg

Kanske världens tråkigaste tecknade serier:

1. Medelålders plus
En tant går runt och vattnar blommorna medan en gubbe kåtar upp sig över unga tjejer och tror att han är jätteattraktiv.

2. Älgen Hälge
En älg står bakom ett träd under älgjakten. Ibland förklädd. Har för mig att utställningen med originalteckningar från Älgen Hälge var den absolut populäraste utställningen på Seriegalleriet. MER populär än Hans Arnolds bilder. Skandal.

3. Baby Blues
En jättetråkig familj har två barn som kräks och bajsar på sig.

4. Katten Gustaf
En misslyckad snubbe har en fet katt som äter jättemycket.
Så här kul är den här serien – här kan man själv slumpa fram olika Gustafrutor till sin egen strip.

5. Nemi
En gothbrud dricker sig full och äter godis istället för mat. Hon tycker om tatuerade hårdrockare och gulliga djur också.

onsdag 15 november 2006

Usel gratisfilm

På grund av tristess trotsade jag tyngdlagen och vaggade iväg till Kungens kurva (ja, jag vaggar verkligen, som Vito – gaygangstern i Sopranos) för att ”komplettera”. Okej, oftast när jag ”kompletterar” nu för tiden är det i form av dyra bebiskläder med gulliga/skojiga djur på, dyra bebispåslakan med gulliga/skojiga djur på eller dyra leksaker (som är gulliga/skojiga djur). Fast den här gången behövde jag faktiskt en del grejer från IKEA och Babyland.

Peter mötte två kvinnliga poliser nere i trapphuset. De undrade om han hade sett ”någon skum person” i huset. Eh? Hur ser en skum person ut?

Jaha, så har man gnetat och sparat sju märken på juicepaketet och ska äntligen belönas med den utlovade filmen (det är sånt man orkar engagera sig i när man är hemma och är spränggravid). Loggar in, och ser att det bara finns tio filmer att välja på. Och vilka jävla filmer sen – Lassie, Rent, Så som i himmelen, Lilla Jönssonligan och stjärnkuppen, Basic Instinct 2. Va fan! Hade jag vetat det hade jag ju köpt godare juice än den man fick ett märke med.

Ja, jag är en pensionär del 2:
1. Se ovan (sparar på juicemärken för att få en dålig gratisfilm)
2. Ser till att alltid handla de varor på Vivo som ger extrapoäng
3. Tycker det är prisvärt och praktiskt att äta på IKEA.
4. Älskar Nougatpågar (R.I.P)
5. Pratar med mina katter.

måndag 13 november 2006

Men kom nu då!

Åh vad jag är less på det här nu. Kan inte den jäkla ungen komma ut snart?! Allt är ju fixat och klart, jag har till och med köpt blöjor. Och jag börjar få gröt i hjärnan – frågade G om en persons ”alibi på nätet” idag (han skrattade ut mig) och det tog typ en timme innan jag insåg missen. Mer eller mindre bor på sajten Familjeliv för att följa trådar som ”Hur märkte ni att det var på G?” Där tar jag girigt till mig alla tips om hur man kan starta förlossningen. Färdknäppen känner väl alla redan till, nu testar jag följande tips:
1. Grape Tonic
2. Färsk ananas (ska inhandlas imorgon)
3. Fanta pineapple/grape (borde väl vara det ultimata? Eller funkar inte syntetfrukt?)
4. Röra mig mycket (nåja ... jag vaggar ner till Vivo i alla fall)
5. (Min egen teori) Planerar in saker för kommande dag.
6. (G:s tips: ”Men ät choklad då. Det är ju laxerande.” Eh ...)

Men i och med att jag börjat hänga på den sajten har det verkligen till fullo gått upp för mig vilken guldgruva såna här sajter är för folk som skriver. Innan jag blev så desperat som jag är nu följde jag andra trådar än ”Hur märker jag om förlossningen är på gång?” med betydligt större intresse och lärde mig mängder om t.ex. tillvaron med en sambo i fängelse och folk som hade erfarenheter av LVU. Ovärderlig förstahandsinformation!

söndag 12 november 2006

Att stoppa en raket i röven

Jaha, så kom den då tillslut. Nej, inte ungen – vinterkräksjukan (eller vad det nu var). Pets hade dessutom lyckats hyra en Bukowskifilm där Matt Dillon spydde hela tiden som vi satt och kollade på när det drog igång. Fyfanfyfan! Fast idag har jag mått okej igen.

Dagens bästa nyhet måste ändå vara den om ljushuvudet som kom på att han skulle avfyra en raket ur röven – inspirerad av Jackass. Nu har han två hål där bak och säger att det känns som om han har ätit extremt stark curry. Filmbolaget bakom Jackass-filmerna är bekymrade och säger att de överväger att skriva tydligare varningstexter på sina filmer. Men hallå! Är man så vansinnigt blåst att man stoppar upp en raket i röven och tänder på, då får man faktiskt skylla sig själv – oavsett vad man har blivit ”inspirerad” av (detta f.ö. skrivet av kvinnan som en gång i tiden stoppade ner en skruvmejsel i en igångsatt brödrost – ”för att se vad som skulle hända” – och jag behövde inte ens titta på Jackass för att få det infallet).

Läser f.n. Snabba Cash av Jens Lapidus – mest för att Stig Larsson helt otippat tokhyllade den i Expressen. Kokssnortare vid Stureplan och Stockholms undre värld – fast än har bara Skärholmen bara figurerat för att en kokslangare har ett Shurgardförråd här. Eftersom jag dels läste den här boken, dels såg på Hombres när vks bröt ut kommer en betingad reflex göra attjag för evigt förknippar brats med spyor. Shit happens.

lördag 11 november 2006

Program man inte vill vara med i

Suck och stön för McDonald’s i Skäris. Säg att vi har handlat där 20 gånger. Åtminstone 17 av de gångerna har det blivit fel. Nästan jämt glömmer de cheddardippen, eller så får man fel smak på milkshaken, eller så får man fel sorts fiskburgare. Och det spelar ingen roll när på dygnet man handlar heller – stressig lunchtid eller asloj kväll. Det spelar ingen roll att vi har börjat avsluta beställningen med att fråga typ: Och ni har lagt i cheddardip? Och milkshake? Och det är en fiskfilét och inte en Big fish? Vi har till och med börjat beställa exakt samma sak för att det ska bli lättare för dem, men det hjälper inte.

Jag vet att det är uselt betalt och skitdåliga arbetsvillkor och stressigt och att de som jobbar där är unga. Men hur svårt kan det vara? Nej, inget mer McDonken för mig. Dessutom börjar jag alltid tänka på Du är vad du äter när jag sitter där och tuggar på mina strips – jag ser framför mig det där stora bordet dignande av strips och glass och cheddardip och programledarens: ”Det här, Titti, är vad du äter under en vecka, skrämmande va? Nu ska vi köra lavemang på dig.”

Andra program jag inte vill vara med i:
1. Big Brother
Där spyr ju folk hela tiden.
2. Fear Factory
Där spyr ju folk hela tiden.
3. Insider
Min mardröm är att Aschberg ska komma stormande och sticka upp en mikrofon i ansiktet på mig. Vad jag skulle anklagas för vet jag inte riktigt. Att jag har varit djurrättsaktivist och ändå jobbar med barnböcker, kanske?
4. Idol
5. Floor Filler

Ps: Folk skriver så otroligt fina och snälla och roliga kommentarer att jag blir alldeles rörd, men nu har jag i alla fall min första bloggbeef, om någon vill läsa. Det är på inlägget jävla idiot@home

torsdag 9 november 2006

En folklig programledare

Ingen född och ingen död, Peter mår bättre och läget ser ljusare ut. Var tvungen att åka in astidigt till MVC på fastande mage för att ta nåt leverprov. Som alltid innan jag druckit dagens första kopp kaffe var jag helt borta. Väntade på hissen ner. Hissen kom sniglande men passerade mig eftersom passagernara - två män – skulle upp. Den ena började hojta till mig: ”Nejmen titta! Hej! Gick det bra?”
Mitt uttömmande svar, medan jag undrade vad i helvete det här var för tomtar och vad min koppling till dem var: ”Eeeeeehhh ... Va? ... Eh? Ja ...” Och först när jag bara såg fötterna på männen insåg jag att den hojtande mannen ju var Martin Timell (som försökte leka folklig?). Reflexmässigt fick jag dåligt samvete för att jag dissat honom här – precis som om han skulle ha en aning om det!

Skäris är nu det område i Norden med flest livsmedelsaffärer på minst area. Här är min första undersökning om fördel och nackdel med respektive affär:

1. Vivo
+ En gammal klassiker som håller måttet. Absolut billigast på trashiga saker – godis, chips och läsk. Har alltid partier med sjukt billigt godis som går ut om någon vecka. Väldigt multikulti, tror det är mest vi infödingar som handlar här.
- Kolla noga på sista förbrukningsdag – ibland säljer de saker som har gått ut. Folk har märkliga kösystem för sig – typ, markerar med korgen medan de går och plockar på sig fem andra grejer. Mycket rullatorer som blockerar gångarna. Uselt ekologiskt utbud.

2. Munirs livs
+ Också en Skärholmenklassiker. Goda oliver, olika fetaostar i lösvikt och mängder med butikspackade hyfsat billiga nötter (med festliga felstavningar). Bra frukt och grönsaker. Aldrig kö. ”Spännande mat”.
- ”Spännande mat” – man har inte en susning om vad man ska göra med större delen av sortimentet. Lätt att plocka på sig mängder med ”spännande” ingredienser som sen får stå och ruttna i kylen. Inte så stort utbud. Tar inte kontokort.

3. Coop
+ Enormt. Billigt – billigare än Vivo på mycket. Nästan alltid provsmakning på något. Okej ekologiskt utbud. Mycket färdigmat. Extrapris på Supremechips just nu! Och de har Doritoschips och Ben & Jerrysglass.
- Enormt – svårt att hitta. Räkna alltid med att få känna dig besvärlig i kassan eftersom det är mängder av varor som inte är registrerade så kassörskan/kassören inte har en aning om vad de kostar. Skitful typografi på skyltarna.

4. Ica Kvantum
+ Enormt. Enda affären med Bravo äpple/päronjuice (som jag är beroende av). Bra grönsaksdisk – bla olika lösviktssallader.
- Ganska dyrt. Helt hysteriskt på helgerna.

onsdag 8 november 2006

Misery, fucking misery

Det värsta hände i natt. Peter spydde. Vinterkräksjukan? Fick sån jävla ångest att jag inte kunde sova, låg bara och skakade. Som emetofob ä det ungefär det värsta som kan hända när som helst, men när det dessutom händer samtidigt som jag har mitt beräknade födelesedatum är det katastrof. Stackars Peter, jag behandlade honom som pestsmittad och typ skrek bara han kom i närheten av mig. Han har hög feber också men det är jag förstås inte lika rädd för.

Nu har vi delat upp lägenheten – skilda sovrum, skilda telefoner och skilda toaletter. Men det är så fruktansvärt! Barnmorskan sa att jag troligtvis inte kulle börja föda om jag fick den, men nu går jag förstås runt och är livrädd.

Och hela situationen är ett enda stort Moment 22. Och jag börjar gå över tiden. Grejen är – jag VILL ju så fruktansvärt gärna att Peter ska följa med på förlossningen, det verkar skitläskigt att föda ensam. Så därför hoppas jag att barnet dröjer med att komma tills han är frisk och inte smittar. Å andra sidan – om jag går över tiden med mer än en vecka och fem dagar så får jag inte föda på BB Stockholm utan måste åka till fucking Huddinge och bli igångsatt. Som om det inte var nog jobbigt att man ska krysta fram en unge – såna här saker borde inte få hända då.

Varför kan ingen uppfinna vacciner som funkar nån gång? Får nästan lust att börja med såna där tvångsmässiga löften som när jag var liten – såna där ”Käre Gud – om du bara gör så att jag blir sjuk på friluftsdagen så lovar jag att inte äta godis på en vecka, bädda sängen varje morgon ...” osv. Tyvärr funkade det ju inte ens på den tiden.

tisdag 7 november 2006

Att vara kulturtant

Ett av de mest bisarra grälen jag varit med om (eller snarare varit obekväm åhörare till) handlade om huruvida min amerikanska kompis Charlie är kulturtant eller inte.

Det var vinter. Vi satt på Edgefield och drack Ruby (mörkt hallonöl – betydligt godare än vad det låter) i ett av de mindre husen, med en sprakande brasa i ena hörnet. Edgefield har varit en massa grejer, bl.a. sinnesjukhus, men nu funkar huvudbyggnaden som hostel och restaurang, och så finns det en massa puttenuttsöta byggnader runt omkring som är krogar med lite olika inriktningar. De har ett eget bryggeri också.

I alla fall. Där sitter vi, i idyllen, vid brasan och dricker vårt öl när G bestämmer sig för att börja bitcha och förklarar för Charlie att han är ”what we in Sweden call kulturtant”. Det tar inte långt tid för Charlie att fatta att kulturtant knappast är något positivt i Gs värld och snart sitter G och hånflinar medan Charlie upprört och sårat frågar: ”fuck you, why do you have to be so MEAN? I am not a kulturtant!”

Den gången höll jag givetvis med Charlie. Men nu när jag tänker efter så är han faktiskt rätt mycket kulturtant på lite olika punkter. T.ex:
1. Hans favoritkanal är PBS (den amerikanska statliga kanalen helt utan reklam) med program som ”historiska detektiver” och dokumentärer om Afrika.
2. Senaste gången jag var över hade han två olika ”vinägerodlingar” – burkar med en slemmig klump som kallades ”the mother” som skulle stå mörkt i typ en månad innan man kunde använda den.
3. Han samlar på kokböcker med mat från hela världen – och kan sitta och bläddra i dem i timmar.
4. Han köper så långt det är möjligt enbart ekologisk mat.
5. Nu när vi ska ha en bebis och andra ger en nostalgi- (typ, Bamse, spöket Laban) eller tuffa kläder skickar han en sparkdräkt med indianinspirerat mönster och reklam för någon skola.

MEN kulturtant i den här kontexten får ju en helt annan innebörd. För att vara kille och kulturtant i konservativa Bushland måste ju vara något av det mest radikala och fritänkande man kan vara. Han är i alla fall min favoritkulturtant. G åker över dit 19 december och får fira jul i mysiga huset i Gresham. Jag är SÅ avundsjuk.

söndag 5 november 2006

Lärare jag inte förmådde uppskatta

Nej, jag har inte fött nåt barn än. Går mest runt och har ont och är sur och jättetung och skräckslagen inför förlossningen. Min OCD-hobby är att bränna ner filmer från DVD-hårddisken till skivor. Och det är väl ungefär så mycket jag orkar nu.
Och det verkar som om Pågen har slutat tillverka Nougatpågar! Hur ska jag nu överleva?

Kollade på När lammen tystnar igår, fan vilken bra film. Och alltid när jag ser den kommer jag att tänka på vår gamla klassföreståndare och filmlärare från gymnasiet – Dofsan (hon skrev sin magisteruppsats om den). Grejen var att vi var alldeles för unga och dumma för att fatta hur jävla cool och smart hon var, och jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och ta mig ett snack med henne – om filmanalys och feminism och nästan vad som helst. Hon är inte kvar på min gymnasieskola längre, jag tror hon undervisar på DI.

Saker jag inte riktigt förmådde uppskatta med Dofsan när det begav sig:

1. Att hon tvingades oss att se praktiskt taget hela Grease i slowmotion för att kunna visa hur varje liten scen anspelar på sex (”Ser ni nu? Nu juckar de! Och vattnet de sprutar är givetvis en symbol för att det går för dem”).
Gökboet analyserades på samma omständliga sätt. Just då kändes det bara ... överdrivet. Men när jag så småningom började plugga litt.vet. på universitetet gick just litteraturanalyserna som en dans – jag hade ju redan redskapen.

2. Vi var såna hopplösa skolkare praktiskt taget hela klassen – folk hade så mycket skumt för sig som liksom KRÄVDE frånvaro: att hänga med transvestiter i Gävle och vårda sitt krossade hjärta och åka till Hans Scheikes spankingkollektiv och gå på indiefester t.ex. Men i betygen hade Dofsan dragit bort typ 2/3 av alla frånvarotimmar för varje person.

3. När jag och min anarkistkompis Anna Tysse bad om ledigt i två dagar för att åka på anarkistmöte i Stockholm sa hon ”Javisst, vad intressant” och kvitterade ut en av skolans filmkameror till oss så att vi kunde filma också.

4. När jag flera år senare började plöja mina feminstmåsten – Det andra könet, Under det rosa täcket och alla de – insåg jag att jag redan kände till en massa – från Dofsans lektioner.

5. Trots att många av oss i klassen hade våldsamt storhetsvansinne tog hon aldrig ner oss på jorden utan eldade tvärtom på våra egon och använde gärna ord som ”fantastisk” och ”mästerlig” under våra presentationer.

fredag 3 november 2006

Stackars föräldrar

(sorry, A, jag var bara tvungen att blogga om det här, SÅ roligt ...)
För några dagar sen skickade mig en gammal klasskompis världens märkligaste mejl, nämligen det här:

”ja bara älska att vara berusad möt mig på puben 5:55 jag är på puben nu faktist och jag är så berusad och jag stavar jette dålikt när jag berusa [namnet] (jag älskar hej babe riba) kungen är så gullig där! ring mig på [mobilnumret] eller hem 12345678901012131415 möt mig på stampen i gamla stan jag bara är full ring mig gull gris!”

Eh, okeeej? Vad hade hänt? Något allvarligt konstigt var det i alla fall. Jag menar, vem i vår ålder säger ”jag älskar att vara berusad”? Och vilken författare särskriver gullgris?

Det gick en dag, det gick två, sen fick jag ett nytt mejl från samma person med rubriken ”Herregud”:
”Hej! Jätteledsen för detta mail, Gissa om min son kommer få indragen veckopeng och lite till för detta!
[Namnet]-älskar inte kungen och är inte berusad...”

Ha, ha, det är alltså SONEN som tagit sig in på sin mammas mejlkonto och skickat det översta mejlet till alla i hennes adressbok. Saker man inte tänker på kan hända när man skaffar barn.

Stackars mina föräldrar – saker barn också kan utsätta sina föräldrar för:

1. Jag var väl typ sju och lekte debattprogram. Ämnet var ungdomens hemska ordförråd. Som bekymrad programledare skulle jag skriva upp exempel på detta språkbruk – och skrev med versaler Kuk och fitta på mitt skrivbord. Med en spritpenna som inte gick att få bort ...

2. När jag var runt fem fick jag med mig min bästis Therese att ringa på dörren hos kvarterets ”arga tant”. När hon öppnade skrek vi: ”Knulla!” och sprang iväg.

3. På språkresan till Brighton söp jag mig så full att jag inte kunde stå upp, jag spydde ner hela mig själv och hade inte tanten vi bodde hos varit så naiv hade jag nog blivit hemskickad.

4. När vi för första gången skulle åka på semester utan min storasyster ställde hon till med värsta ff-festen a la ungdomsfilm – bygdevärstingarna dök upp, sprejade ner hela skolgården, hissade upp en piratflagga i Missionskyrkans flaggstång samt sabbade ugn och kyl och trädgårdsplattor.

5. Min hobby när vi åkte någonstans var att sticka iväg på egen hand så fort mina föräldrar vände ryggen till. Ett av mina tidigaste minnen är hur en dansk tant frågar mig nåt som jag inte förstår när jag har sprungit bort från mamma och pappa i Danmark och inte har en jävla aning om hur jag ska hitta dem igen (jag tror jag var tre-fyra år).

Jag tvingade för övrigt Peter att lova att hämta vårt barn på Maria Pol när han eller hon har blivit femton eller nåt och supit sig medvetslös för första gången. Och det blir lätt han som får vabba när ungen har magsjuka också.
Herregud, vad har jag gett mig in på?!

torsdag 2 november 2006

Socialkompisar från förr

Jävlar vad skraj jag var för att ungen skulle bestämma sig för att komma igår kväll. Alla bussar inställda, trafikkaos, omöjligt att få tag på taxi. Dessutom var Peter på konsert och hade glömt mobilen hemma. Jag menar, hade man varit en sån där ”myllrande roman” hade det ju definitivt inträffat. Fast just nu är jag är motsatsen till en myllrande roman, så jag fick sitta hemma i godan ro och kolla på Top Model och äta Nogger istället.
Det här är SÅ konstigt:

Kompisar från förr 1:
Sitter och bläddrar i Expressen och får syn på nästan en helsida med min gamla klasskompis Petter Godske, försmädligt flinande i en soffa. Hans band har blivit upptäckt av Steve van Zandt och har nu fått kontrakt på tre skivor i USA. Något jag inte ofta bloggar om är att jag gick mer än ett år på social linje på gymnasiet (jag blev en jävel på att skriva maskin/dator snabbt där, så helt bortkastat var det inte), och där gick alltså nämnda Petter – en störig och kortväxt hardcorekille. Som dessutom är ... hm, hur var det nu igen ... barnbarnsbarn eller nåt till konstnären Carl Larsson. Jag har inte tänkt på den här snubben på evigheter. Överhuvudtaget är det inte många från min gamla socialklass som jag tänker särskilt ofta på. Men ...

Kompisar från förr 2:
... så slår jag på trean och slökollar lite på den nya serien Lyxfällan. Och får syn på ÄNNU en gammal klasskompis från social, nämligen Martin, killen i dagens avsnitt. Tvekade ett tag om det verkligen VAR han (hittade inget efternamn nånstans), men när han började bräka på Falumål var det inte längre någon tvekan (har JAG pratat sådär? Eller är det när vissa människor flyttar ifrån Dalarna som de börjar bräka som värst?)
Han var rätt poppis, vill jag minnas. Vi växlade väl typ två ord på ett år.