måndag 30 juli 2007

Bröllop och bad

Var på min barndomskompis Thereses bröllop i Dalarna i helgen. Blev full och höll tal – där jag bland annat tog upp kuk-klubben som hon och jag hade när vi var små – och glömde att utbringa skål efteråt. Dessutom gick jag och Sara – mina andra kompis från förr – i barndom och började fnissa hysteriskt så mascaran rann när det skulle sjungas en sån där växelsång där alla kvinnor sjunger vissa verser och alla män andra. Men det var roligt och glatt – om än konstigt att träffa på hennes släkt som jag inte sett sen vi var små. Brudens tappra syster (som hon och jag brukade plåga när vi var små) hade kommit hem från BB samma dag med sin fyra dagar gamla bebis.

Och idag blev det äntligen lite sommar, för jag och Rufen och Karin och hennes son Leo och jättegravida Mette vankade ner till Sätra strandbad och tog en halvdag där. Karins kommentar till att Ingmar Bergman dött: "Jamen det var väl på tiden!"
Jag tvingade min stackars son att bada, men själv gick jag bara i till låren. Och snart flänger vi ner till Kalmar och Öland, fast egentligen är det Medelhavet man borde åka till.

Bra grejer med Skäris just nu:
1. Katthuvud-taggen (dvs tagg som i klotter – inte ros-tagg) som har börjat dyka upp överallt.
2. Den nya serveringen vid Sätra strandbad – typ tusen gånger fräschare än den gamla.
3. Ett öga rött. Snart på en bio nära dig. Tyvärr UTAN vår lägenhet bland interiörerna.
4. Bakverken på Zetas trädgård. Och att G får personalrabatt där. Eller ... Med tanke på att jag försöker bli smal är väl det kanske inte så jävla bra.
5. Torget. Med de ständigt översvämmade fontänerna.

torsdag 26 juli 2007

Istället för blogg

Fem anledningar till att jag så sällan kommer mig för att skriva på bloggen nuförtiden:


1. Jag jobbar hårt på min roman. Fick det hemska makuleringsbrevet medan jag var i Svärdsjö. Vilket innebär dödsstöten för mina två tidigare böcker. Och det är plågsamt många böcker som ska makuleras ... Så, nu jävlar! Nu eller aldrig. Funkar inte den här boken heller så byter jag genre. Eller skiter i att skriva böcker tills jag blir pensionär.

2. Jag hänger med Ruffe.

3. Jag fortsätter att snöa in på researchgrejer – har nu blivit medlem på något slags community för trailerparks.

4. Jag försöker hinna se de alla inspelade avsnitt av Cityakuten jag har – och eftersom de visar serien varje dag så kommer jag ALDRIG ikapp.

5. Project Runway. So you think you can dance.

Vad jag däremot INTE gör är att köra bil. Min syster erbjöd sig glatt att övningsköra med mig. Fast sen körde vi en repa här i Skäris och efter det tror jag att hon överväger att dra tillbaka det erbjudandet.

söndag 22 juli 2007

Fina killar på tåg

Det går fan inte att vara associal ens en kort stund när man reser med Rufus. Han ser till att få kontakt med varenda människa i tågvagnen genom att stirra på dem med ett jätteleende i hela ansiktet.
Innan jag fick honom brukade jag tycka att det var rätt jobbigt att råka ut för den sortens ungar – jag visste liksom inte vad jag skulle göra med dem. Om jag började göra miner till ungen kanske han/hon skulle börja vrålgrina och så skulle föräldern spänna blicken i mig och hata mig för att jag misshandlat deras precious. Så för det mesta stirrade jag stint åt ett annat håll. Men nu, när jag har honom, är jag bara SÅ lycklig om folk flörtar tillbaka med honom, för inget gör honom gladare. Dessutom är det rätt svårt att ensam underhålla en åttamånaders under en tre timmars tågresa.

På vägen till Dalarna hade jag turen att hamna mitt emot ett tyskt par där tjejen lekte titt-ut med honom i typ en timme i sträck. Men nu, på hemvägen, slog sig två snubbar i tjugofemårsåldern ner mitt emot mig, de var dessutom på väg ut på charterresa, så jag bara väntade på att de skulle sätta igång och öla. Särskilt som de fnissande gång på gång ringde till sin polare Mohammed som fortfarande låg och sov efter en hård natt (fast de var i alla fall inga svennar, så det fanns ett visst hopp om att de skulle låta bli hårdkrökandet). Men åh vad fel jag hade! Killen som satt mitt emot Rufus underhöll honom OAVBRUTET till Rufus stora lycka – gjorde miner, pratade med honom, lät Rufsen riva sönder deras tidning, räckte fram vattenflaskan och sa längtansfullt till sin kompis: ”En sån där liten skulle man ha.” Kompisen: ”Ja, men vadå, de är ju inte glada hela tiden, tänk när de skriker då.” Killen mitt emot (till mig): ”Men inte han va, han är alltid glad, va?” Och när de skulle av vid Arlanda och redan hade ställt sig vid dörren och allt kom han plötsligt skyndande tillbaka med mobilen i högsta hugg och frågade, aningen generat: ”Får jag ta ett kort på han?” Det var så fint att jag blir alldeles gråtmild (och kom nu för fan inte och säg något cyniskt om pedofil, för då skriker jag!).

Fixade teorin i fredags. Vilket jag var rätt säker på att jag skulle göra redan innan jag ens börjat läsa Körkortsboken. Jag känner INGEN som inte klarat teorin på första försöket (i och för sig är i princip alla jag känner gamla pluggon) – jag blev snarare sur för att jag hade hela sju fel, men det var de där satans släpvagnarna och bruttovikterna som ställde till det, jag kunde bara inte motivera mig till att lära mig det. Men uppkörningen ... Klarar jag DEN ska jag fan fira med champagne. Har fått i en tid i oktober och ska samma vecka åka tillbaka till Dalarna och köra två dubbellektioner per dag (”Har du någon du kan köra med i Stockholm också?” frågade körskolläraren bekymrat).

Det bästa med att vara hemma igen:
1. Peter – och allt vad det innebär
2. Jag slipper se en massa sport och skittråkiga engelska deckare på teve och kan istället välja Project Runway.
3. Om jag behöver handla något tar det tre minuter att gå till affären. I Svärdsjö måste jag cykla en mil för att handla i närmaste affär.
4. Snabb Internetuppkoppling
5. Istället för en kåt, hysterisk hund som skäller omotiverat, biter mig i handen och slickar mig i ansiktet får jag två feta katter som ligger och spinner helt lugnt vid fötterna.

Tyvärr kan jag inte ta med ”träffa vänner” på listan. Det är ju inte en jävel som är kvar i stan.

tisdag 17 juli 2007

Det är ju körkortet som gör att man får gröt i hjärnan

Ett annat problem när det enda man gör är att ta körlektioner och plugga teori framför datorerna på körskolan är att man tillslut börjar tänka i ABC-frågor HELA tiden. Varje liten situation blir en fråga i ett teoritest. Såhär:

1. Du får plötsligt se moppekillen du var kär i på högstadiet. Men ... vänta nu, det kan väl inte stämma? Han ser ju ut precis som då. Vad är mest troligt?
A: Moppekillen var så ung när han råkade göra någon på smällen att hans egna barn nu är i högstadieålder.
B: Det är en synvilla orsakad av nostalgi.
C: Moppekillen har levt så hälsosamt att han utseendemässigt inte alls har åldrats.

2. Du ska äta vegetarisk buffé inne på pensionärscaféet på Åhléns. Det är lunchdags och trångt av långsamtgående människor. Hur gör du smidigast i denna situation?
A: Tar bricka, bestick och glas och köar till kassan för att betala. Där hoppas jag även att de ska ge mig en tallrik att äta på.
B: Ser vart alla andra köar och ställer mig där utan att först plocka på mig någonting.
C: Tar bricka, glas, bestick och tallrik, går därefter direkt till buffén och lassar upp mat eftersom det för närvarande är kö till kassan.
D: Frågar en pensionär hur man går till väga.
E: Tar mat, sätter mig och hoppas att en kypare ska komma med notan så småningom.

3. Vilket mode har inte riktigt slagit i Stockholm men är omåttligt populärt i Falun?
A: Bratsstilen
B: Foppatofflor
C: Leggings

4: Du ser Uven/Backen/Boppen/Ballen eller någon annan vagt bekant från förr. Vad gör du?
A: Mumlar på din höjd hej - men ser till att göra det på dalmål.
B: Stormar fram och kramar om honom, börjar fråga ut honom om hans liv (på dalmål) samt berättar utförligt vad som hänt dig de senaste arton åren.
C: Stirrar stint åt ett annat håll trots att du märker att han ser dig.
D: Sliter fram mobilen och låtsas att du pratar med någon. På stockholmska berättar du högt om ditt lyckade liv för din låtsasvän i telefonen.

5: Du har upptäckt ett fatalt korrfel bland vägmärkesbeskrivningarna i din körkortsbok. Eftersom du inte är helt säker på vad det egentligen ska stå tar du med boken till körskoleföreståndaren som sitter bakom disken. Hur bör du nu gå till väga för att behålla den goda stämningen?

A: Inte göra henne uppmärksam på felet överhuvudtaget utan bara gå fram och snabbt fråga (på dalmål) vad skylten betyder och sedan skynda tillbaka till datorn.
B: Säga "Men nu tror jag tryckfelsnisse har varit framme ändå" på brett dalmål, därefter fråga vad skylten betyder. Stanna en stund extra och småprata.
C: På stockholmska inleda med att säga "Jag har hittat en massa korrfel i den här boken - ja, jag jobbar på bokförlag så jag kan inte undgå att se sådant (varvid hon blir så defensiv att du aldrig får reda på vad skylten betyder). Men du gör det med ett ursäktande leende.
D: På stockholmska inleda med att säga "Jag har hittat en massa korrfel i den här boken - ja, jag jobbar på bokförlag så jag kan inte undgå att se sådant (varvid hon blir så defensiv att du aldrig får reda på vad skylten betyder). Du gör det utan att le.

söndag 15 juli 2007

Runt, runt på bandyplanen

Så vad får man för 975 000:- på bostadsmarknaden i Falun då (eller fick, har för mig att det var ca fyra år sedan de köpte huset)? Svar: Värsta tvåplansvillan, suterräng, med STOR skogstomt, gångstig ner till badplats vid sjö, gångavstånd till närmsta skola, tio minuters cykeltur från centrum i Falun, med ENORM altan på baksidan, äppelträd och hallonhäck. Var och fikade hos min barndomskompis Therese och drabbades av avundsjuka. Fick till och med en släng av det obligatoriska fan-man-borde-flytta-från-Stockholm-ändå-tillståndet. Vilket jag givetvis inte kommer att göra. Till exempel är det väldigt dåligt med bokförlag att jobba på i en stad som Falun.

Min pappa börjar se allt mer bekymrad ut när jag vill övningsköra. Jag tror han vill skydda den stackars bilens liv. En av mina bättre blunders under senare körlektioner var för övrigt att under övningen "Starta i uppförsbacke" sätta på blinkers när jag växlat fel så bilen håller på att lägga av och vi inom ett ögonblick är på väg att rulla baklänges nerför backen. När körskolläraren blir irriterad på mig börjar han för övrigt prata Gävle-mål. I helgen var Peter här och körde med mig (mest runt, runt, runt på bandyplanen) - vilket tyvärr ledde till att jag kände att det var fritt fram för vredesutbrott och hysteri från min sida. Det här körkortet kommer att dröja ...

onsdag 11 juli 2007

Motorstopp galore

Det är faktiskt inte det minsta traumatiskt att traska runt i Falun längre (vilket jag alltid tyckte när jag kom tillbaka när jag var yngre). Jag vet inte om det beror på att:
* knappt en affär är sig lik sen jag bodde här
* jag själv är över trettio
* alla de "tuffa och snygga" också är över trettio. Och försöker de fortfarande vinna poäng på att vara tuffa och snygga är de rätt patetiska
* jag har gått ner i vikt och är SMAL för första gången på typ sju år.

Nu tycker jag bara att det är en rätt trivsam liten stad. Fast flytta tillbaka tänker jag INTE.

Bilkörningen, däremot, är kanske det mest frustrerande jag varit med om. Jag är van vid att vara bra på saker, eller åtminstone bli bra på dem hyfsat snabbt. Men det är bara att inse, när det kommer till bilkörning är jag totalt efterbliven.

Det värsta med att övningsköra:

1. Att bilen får motorstopp VARENDA gång jag ska starta (eftersom jag släpper upp kopplingen för snabbt). Och att körskoläraren tror att jag inte förstår att man inte ska göra det, när det i själva verket är min jävla fot som har en egen vilja.

2. Att jag har kört sex lektioner och fortfarande är kvar på första momentet. Körskoläraren har börjat dra "peppande" episoder om elever som tagit 95 lektioner (obs! Läs repliken på brett dalmål) "Men nu är hon en riktigt bra förare och ska till och med köra upp."

3. Att jag har skitsvårt att både koncentrera mig på att köra och att ta in vad läraren säger samtidigt. Vilket får mig att humma "ja" om allting. Vilket gör att jag verkar ännu mer efterbliven. Särskilt när jag blir så stressad av det att jag omedelbart gör precis tvärtemot vad han just sagt. ("Men tänk efter nu, vad vill du att bilen ska göra i det här läget?" säger läraren frustrerat och är SÅ nära att skrika rakt ut eftersom vi redan gått igenom just det hundrafemtio gånger.)

4. Att jag - när jag idag äntligen tyckte att jag började komma någon vart - övningskörde en stund med pappa på bandyplanen. Och fick det berömda rycket och motorstoppet ca trettio gånger igen.

5. Att jag går till varje lektion med den molande känslan av att "Jaha, så ska jag förnedra mig i åttio minuter igen då." Och så tänker jag på I en annan del av Köping - en av killarna på gruppboendet där klarade minsanna av att köra bil helt galant. Men JAG kan inte fatta hur man gör.

Enda trösten i eländet är vänner som berättar om olika förnedrande händelser när de övningskörde. Som G, som några gånger körde så illa att körskolläraren vrålade: "Stanna och kliv ur bilen NU! Nu byter vi plats!" Eller Anna som kopplade sig till motorstopp så många gånger att hennes pappas bil dog. (Det sistnämnda är i och för sig en aning oroväckande för min del ...)

måndag 9 juli 2007

Back in Falun

FAN! Nu är det något skit med språkinställningarna igen så tt hela bloggen är full med skittecken. Jävla kuksajt! Precis när jag trodde att jag var klar med allt och bara skulle få ta det lugnt ett tag. Här kommer i alla fall vad jag skrev INNAN tyskhelvetet till sajt ballade ur.

Okej folks, så här ligger det till: Jag är i Falun nu och försöker lära mig att köra bil. Förutom den frustrerande faktorn att mina föräldrars dator bara har ett segt modem så har jag fullt upp med att:
1. Lära mig att växla, släppa kopplingen tillräckligt långsamt och inte få motorstopp.
2. Sitta på bussen mellan Svärdsjö och Falun och läsa körkortsboken.
3. Sitta på körskolan och göra teoritester med frågor som: 1. Vad är positivt grupptryck? A. När passagerarna övertalar föraren att köra bil trots att han skjutit heroin. B: När passagerarna får föraren att köra mycket snabbare än han vill. C. När passagerarna övertygar föraren om att visa aktsamhet i trafiken.?
4. Vara med Rufen. Eftersom jag är iifrån honom så mycket på dagen.
5. Jobba vidare med romanen.

Så det blir nog lite stiltje på bloggfronten de närmaste två veckorna. Fast jag har INTE slutat blogga för det.

Mycket emo blir det i Falun.

onsdag 4 juli 2007

Black hole

Parkleken i Aspudden är faktiskt helt fantastisk – även om alla pappor där ser ut att spela i Moneybrothers band. Och det är sååå ung-medelklass-som-flyttat-till-närförort-för-att-få-större-lägenhet-för-pengarma. ***Här har jag tagit bort en grej som totalt missuppfattades men som SKULLE gå ut på att det är tråkigt att det är så superhomogent klientel - tyvärr lyckades jag inte få till någon vass formulering, det jag skrev uppfattades istället som motsatsen, att jag gick och njöt av att slippa invandrare. Och nu är jag för trött för att formulera om så att folk fattar vad jag menar.*** De har massor av kaniner och marsvin som barnen får klappa i valda delar av hagen, minigrisar, jättestora hönor, plaskdamm, flera olika roliga lekplatser.
Och den angränsande bangolfen har en servering som bara skriker seriemördare eller skräckfilm (ni vet de där campy ställena som de ironiska och sexiga ungdomarna alltid kommer till precis INNAN helvetet bryter loss) – orangespräckligt golv, träpaneler, stentroll och gamla Thore Skogman hits om övergången till högertrafik på stereon.

Har fått låna körkortsböcker av min förläggare Lotta (åh, jag är så fjantig, trots att jag själv jobbat på bokförlag i sex år nu så känner jag mig fortfarande lika viktig när jag får referera till ”min förläggare” – som något i en amerikansk teveserie) så nu jävlar ska jag plugga! Fast egentligen är det enda jag vill göra att läsa Black hole – den är så obehaglig och så fruktansvärt bra, som den ultimata skräckfilmen i serieformat. Och samtidigt är alla (speciellt killarna) så jävla fula på ett så träffande sätt att jag ligger och fnissar för mig själv när jag läser den.
Black hole

Andra fantastiska serier:

Summer blonde
1. Summer blonde av Adrian Tomine
I love Adrian Tomine. INGEN gör så sorgliga serier som han. Fast på senare tid har han snöat in på gnälliga snubbar som är rätt påfrestande.

Ghost world
2. Ghost world av Daniel Clowes
Fantastisk film. Fantastisk serie. Man vill att den bara ska fortsätta och fortsätta och fortsätta. Hur kan Daniel Clowes veta så mycket om nördtjejer?

Chester Brown
3. Yummy fur av Chester Brown
Fantastisk barndomsskildring med en mamma från helvetet.

Marlys
4. Alla serier om Marlys av Lynda Barry
Alla i de här serierna är såna fula miffon. Ändå tycker man så jävla mycket om dem.

Buddy
5. Fun with Buddy and Lisa av Peter Bagge
Alla Hate!-tidningar är värda att sluka, men bäst är episoderna med hans gravt störda flickvän Lisa.

tisdag 3 juli 2007

Kattätande pitbull

Gud vad man känner sig som en fattig men käck familj i en (dålig) barnbok när man åker till Södertälje för att köpa en begagnad bilbarnstol och passar på att gå på minizoo ”för det är ju ändå semester även om vi inte har råd att åka någonstans”. Vi har inte gjort det än, men så blir våran onsdag om allt går som planerat. Vi indoktrinerar vår son med djur (hans första ord var inte ”mamma” eller ”pappa” – det var ”katt”) men vadå, de är ju till och med könsneutrala.

Efter en insändare i Södra sidan har jag blivit helt nojig. Det stod om en pitbull som bitit ihjäl någons gamla katt – ”Hunden hade min äldsta katt i munnen och killarna hade roligt åt det och skrattade och drog iväg med hunden som fortfarande hade Bamse i munnen. Mina grannar tror inte att Bamse överlevde” – alldeles här i närheten. Om jag inte vore så blödig för djur skulle jag tycka att en pitbull med munnen full av gamla Bamse vore helfestligt.
Och häromdagen hörde vi en hund som lät mycket underligt på gångvägen på baksidan av huset, den skällde gällt och lät liksom hysterisk. Några killar skrattade och sa ”Ge dig nu!” Moggen var ute och jag blev helt kall, buskarna var ivägen så jag kunde inte se vad som hände. Vi började ropa på Moggen och efter ett tag kom de coola killarna gående med sin krumma lilla pitbull. De flinade och vid det här laget var vi helt övertygad om att hunden roat sig kungligt med vår Mogg. Peter sprang runt till baksidan för att kolla om Moggen låg söndertrasad på gångvägen men han hittade bara en pinne. Vi började spekulera om att coolkillen med bullig ryggsäck kanske hade pulat ner vår sönderbitna katt där för att undanröja bevis – deras flin började kännas mer och mer hånfulla. Ända tills Peter gick in i sovrummet och hittade vår kära feta katt fridfullt sovande på sängen.

Saker som alltid är roligt på film:
1. Dvärgar som får vredesutbrott
2. Människor och djur i stödkragar
3. Kroppsvätskor (dock ej spyor, de är aldrig roliga i något sammanhang överhuvudtaget).
4. Mickar i bild
5. Vuxna människor i stora, klumpiga djurkostymer