Rufus första dag på dagis och jag tog girigt ledigt för att följa med - trots att det känns som om höstboksmanusen står och skriker otåligt och stampar i mitt lilla kontorsbås (som förövrigt fylldes av en gigantisk Bolibompadrake (med hörlurar) - som satt och stirrade vindögt i en bok om hårdrock under min frånvaro - min båsgranne hade fixat så att han blev min vikarie. Det är för övrigt samma granne som tycker att vi ska kräva att få inreda ett hårdrocksrum på förlaget, komplett med ett gigantiskt monster vid dörren). Och än en gång funderar jag på vilka barn de där människorna som talar ut om att deras barn mår bäst av att vara med sin mamma tills han/hon är … tja … sju år har?
Dagis är fantastiskt. Och då är det inte något specialinriktat lyxdagis med tio års kö som vi har hamnat på, utan ett vanligt kommunalt i Sätra. Helst ville jag ta med alla barnen i gruppen hem, jag gillade dem som fan. Och Rufus verkade tycka att allt var toppen. Vid maten skrockade Rufus och den nästan exakt lika gamla Alex (de två är för övrigt minstingarna i gruppen) förtjust åt att Alex rapade högt. Ah, jag ser inledningen till en underbar buskisvänskap!
Bäst so far:
1. Gården
Jättestor! Komplett med skogsdunge, kulle med rutschkana, vitsippor, vinbärsbuskar, stenbumlingar att klättra på, sandlådor och en massa roliga små hus. Där får kidsen rasa runt bäst de vill, så länge de inte gör illa varandra eller sig själva. Rufus sprang runt som i extas.
2. Valfriheten
Ett ord som missbrukats hårt av borgarna, det är nästan så att jag glömt bort att det kan stå för något bra. Nästan alla aktiviteter bygger på att barnen själva får välja (okej, det är begränsade val, men ändå). De plockar fram aktivitetskort med t.ex. vattenlek, dockvrå, baka med lera. Varje aktivitetskort har fyra småkort. Sedan går man laget runt och barnen - även de som inte kan prata än - får välja vilken aktivitet de vill göra utifrån vilket kort de tar. Fyra barn och en pedagog på varje “station”. Samma sak på sångstunden, när varje barn får välja en sång, eller när de ska byta blöja och får välja djur på blöjan.
3. Barnen
Flera gånger blev jag så rörd att jag nästan började böla (okej, jag hade sovit för lite också). Som när Rufus ramlade. Viggo hade tidigare visat noll intresse för honom och mest blivit sur över att Rufus försökte ta bilar som han lekte med. Eftersom det var Rufs första dag var dessutom pedagogerna extra snälla mot honom och sa till Viggo att låta Rufus låta ha båda bilarna en stund. Så ramlade Rufs och började stortjuta. Jag sitter med honom i famnen när Viggo kommer fram med en liten brandbil som han försöker ge Rufus som tröst. Eller småtjejerna som ropar “Kom Rufus! Kom!” och vill få med honom i leken, och när han ändå sitter kvar går fram och klappar honom på kinden. Eller killen som drar iväg med mig till skogsdungen för att visa något och när vi är på väg tillbaka till de andra säger “Jag tycker att Rufus är söt.” Yes folks, här har ni dem: morgondagens förortsgangsters.
4. Personalen
Ungarna dyrkar Carina, som även är Rufus kontaktperson. Fast visst, så är det väl på dagis. Men jag blev innerligt glad över att se att alla som jobbar där faktiskt är med barnen och liksom deltar därute på gården, inte samlas i en flock eller står och ser uttråkade ut.
Jag vet, jag är nyfrälst, och nyfrälsta människor är väl sällan särskilt roliga - jag kommer säkert att hitta saker att gnälla på i sinom tid. Men just nu är jag i alla fall väldigt, väldigt glad.
tisdag 29 april 2008
söndag 27 april 2008
Eternal flame
Egentligen ska jag sitta och tänka igenom en miljon frågor inför mitt medarbetarsamtal imorgon, men jag blev helt matt bara av att börja kolla på frågorna om mina mål och vad och hur jag ska utveckla så jag satte igång att utveckla mina färdigheter i spindelharpan istället.
En märklig grej med Spanien: När jag var typ tretton och åkte med familjen till Medelhavet var det vissa låtar som malde i högtalarna på restaurangerna, och eftersom det alltid var romantiska låtar och jag ännu inte var den fullfjädrade cyniker jag nu blivit fylldes min pubertetsfeta kropp med längtan efter att få åka på charter till medelhavet med en egen kille och sitta på någon av de romantiska restaurangerna och tindra till tonerna av The Bangles Eternal flame. Helt sjuk blir då känslan när det FORTFARANDE är samma åttiotalshits som spelas på de “romantiska” restaurangerna (som mitt vuxna, lönnfeta cynikerjag inser är dyra turistfällor med skitäcklig mat, det som kännetecknar en bra restaurang är att det helt saknas romantisk stämning där) - Eternal flame, Carrie med Europe, Words. När vi åker på charter om tolv år - när Rufen är en tjock liten pubbeunge med tonvis av oförlöst längtan - kommer säkert Eternal flame fortfarande att eka i högtalarna vid stranden.
Saker som BARA var bra under Nerja-semestern:
1. The Donkey Sanctuary
ALLA brittiska pensionärer var inte helt hopplösa. Ett gäng av dem hade startat ett hem för vanvårdade djur - mest åsnor, men även några feta grisar, övergivna hundar, den magraste häst jag någonsin sett, höns och ett glupskt får. Man fick gå in gratis och fick dessutom en rejäl hink med morötter, bröd och annat att mata djuren med. Ville man fick man hjälpa till att tvätta djuren, eller gå en promenad med någon av hundarna. Fatta vilken toppenutflykt när man har småbarn!
2. Blommorna
Det är så overkligt, nästan kitschigt vackert med alla blommande hibiskusar, bougenvillor (hur det nu stavas och böjs), citronträd, pelargoner, rosor, bananträd. Varje gång jag åker till Spanien eller Kalifornien vill jag bli trädgårdsmästare - fastän jag vet vilket slitigt jävla jobb det är och nästan hopplöst att försörja sig på året om. Åh vad jag vill att min balkong ska vara en Medelhavsbalkong och inte stå där och sloka med sina halvvissna clematis och tomatplantor som aldrig får några tomater, bara löss.
3. Mosaiken
Överallt - mosaik och superfina kakelplattor. Med höga berg åt ena hållet och Medelhavet åt det andra under en klarblå himmel kändes det nästan som Las Vegas.
4. Kaffet
Varför kan en vanlig kaffe med mjölk aldrig smaka lika bra här i Sverige som på något rökigt fik med blaskmusik i Spanien eller Italien?
5. Spanskan
Kanske världens finaste språk. Ett tag gick jag på ABF och försökte lära mig, men jag var usel på det, och när det var dags att gå på spansk restaurang och konversera med resten av gruppen fick jag social fobi och hoppade av.
Fast det var rätt fint när vi kom hem till Skäris också. Det var solig vårkväll, de där rosa träden ute på gården snöade kronblad. I kvarterslokalen hade de indisk fest och tjejerna i saris var nästan overkligt vackra
Jaha. Jag har visst blivit smittad under semestern och själv gått och blivit pensionär. I natt drömde jag dessutom att jag var kär i Nordman. Vad är det för fel på mig?
En märklig grej med Spanien: När jag var typ tretton och åkte med familjen till Medelhavet var det vissa låtar som malde i högtalarna på restaurangerna, och eftersom det alltid var romantiska låtar och jag ännu inte var den fullfjädrade cyniker jag nu blivit fylldes min pubertetsfeta kropp med längtan efter att få åka på charter till medelhavet med en egen kille och sitta på någon av de romantiska restaurangerna och tindra till tonerna av The Bangles Eternal flame. Helt sjuk blir då känslan när det FORTFARANDE är samma åttiotalshits som spelas på de “romantiska” restaurangerna (som mitt vuxna, lönnfeta cynikerjag inser är dyra turistfällor med skitäcklig mat, det som kännetecknar en bra restaurang är att det helt saknas romantisk stämning där) - Eternal flame, Carrie med Europe, Words. När vi åker på charter om tolv år - när Rufen är en tjock liten pubbeunge med tonvis av oförlöst längtan - kommer säkert Eternal flame fortfarande att eka i högtalarna vid stranden.
Saker som BARA var bra under Nerja-semestern:
1. The Donkey Sanctuary
ALLA brittiska pensionärer var inte helt hopplösa. Ett gäng av dem hade startat ett hem för vanvårdade djur - mest åsnor, men även några feta grisar, övergivna hundar, den magraste häst jag någonsin sett, höns och ett glupskt får. Man fick gå in gratis och fick dessutom en rejäl hink med morötter, bröd och annat att mata djuren med. Ville man fick man hjälpa till att tvätta djuren, eller gå en promenad med någon av hundarna. Fatta vilken toppenutflykt när man har småbarn!
2. Blommorna
Det är så overkligt, nästan kitschigt vackert med alla blommande hibiskusar, bougenvillor (hur det nu stavas och böjs), citronträd, pelargoner, rosor, bananträd. Varje gång jag åker till Spanien eller Kalifornien vill jag bli trädgårdsmästare - fastän jag vet vilket slitigt jävla jobb det är och nästan hopplöst att försörja sig på året om. Åh vad jag vill att min balkong ska vara en Medelhavsbalkong och inte stå där och sloka med sina halvvissna clematis och tomatplantor som aldrig får några tomater, bara löss.
3. Mosaiken
Överallt - mosaik och superfina kakelplattor. Med höga berg åt ena hållet och Medelhavet åt det andra under en klarblå himmel kändes det nästan som Las Vegas.
4. Kaffet
Varför kan en vanlig kaffe med mjölk aldrig smaka lika bra här i Sverige som på något rökigt fik med blaskmusik i Spanien eller Italien?
5. Spanskan
Kanske världens finaste språk. Ett tag gick jag på ABF och försökte lära mig, men jag var usel på det, och när det var dags att gå på spansk restaurang och konversera med resten av gruppen fick jag social fobi och hoppade av.
Fast det var rätt fint när vi kom hem till Skäris också. Det var solig vårkväll, de där rosa träden ute på gården snöade kronblad. I kvarterslokalen hade de indisk fest och tjejerna i saris var nästan overkligt vackra
Jaha. Jag har visst blivit smittad under semestern och själv gått och blivit pensionär. I natt drömde jag dessutom att jag var kär i Nordman. Vad är det för fel på mig?
lördag 26 april 2008
Sömnlös i Spanien
Jag har haft semester. Och varit på semester - i Nerja, Costa del Sol närmare bestämt. Därav den senaste tidens bloggtorka. Jag letade förstås som besatt efter en sån där åsna som bajsar cigaretter, tyvärr utan resultat. Borde inte sånt vara ett måste på så turistiga ställen som Costa del Sol? Tjurformade Sangriaflaskor - ja. Skulpturer i form av rödbrända blekfeta pensionärer och spliffrökande, surfande rastafaris - ja. Cigarettbajsande åsnor - nej.
Givetvis började jag redan på ett tidigt stadium fundera över den bäst-och -sämst-lista jag förstås tänkte skriva här. Jag fick dock revidera den några gånger. Och när jag nu ska skriva ner punkterna inser jag att bästa och sämsta punkterna märkligt nog överlappar varandra i allt för många fall.
Bäst OCH sämst under vår turistvecka i Nerja:
1. Maten på Oriental
Strandpromenaden på Burriana Beach - där vi bodde - var fylld av restauranger. Tyvärr verkade det bara finnas tre inte så roliga inriktningar: mat som appellerade till alla de engelska pensionärer som struttade runt likt övergödda duvor i hela stan, dvs vita bönor och bacon, spanskturistiga restauranger som lockade med “genuin” mat - i nio fall av tio paella med kött, dagens fångst av fisk (som oftast är små och beniga och näst intill oätliga) och inte alltid så lockande tapas, samt kinarestauranger a la China Sea i Skärholmen. Och så hittade vi den, längst ner på gatan, en udda diamant: Oriental. Nordkinesisk mat med touch av vietnamesisk mat och thaimat, typ Lao Wai. Superfräsch och asgott. Vi bestämde oss raskt för att köpa hem mat därifrån vareviga kväll. Andra gången vi köpte hem hade vi bl.a. beställt räkor i black beansås. Räkorna var misstänkt mjuka, men det ursäktade vi med att de var så enormt färska. Jo, tjenare. Jag kände mig lite konstig, men när Peter lämnade både choklad och kakor och sa att han skulle lägga sig istället så fick jag en föraning om hur natten skulle bli. Och det blev den. Matförgiftning galore, samt en Ruf som vaknade en gång i kvarten HELA natten, förmodligen för att han hörde sin far ulka och kände av sin emotofobmors panik.
2. Glassen
När Peter åkte in till Malaga för att hämta en ryggsäck som vi hade lyckats glömma på flygplatsen, efterblivna av sömnbrist som vi var, gjorde jag och Ruf staden själva. Det bästa JAG visste när jag var liten och vi var på medelhavssemester var glasscuperna. Stora, med massor av grädde och frukt och någon festlig dekoration vippande i gräddberget. Givetvis ville jag toppa Rufens dag med en sådan glass på en av restaurangerna på stranden. Och givetvis ville Ruf inte sluta äta av glassen, så där satt vi och goffade och myste i skuggan. Och givetvis lät jag honom äta hur mycket som helst. Sen blev det spyfest natten lång för stackars Ruf (och tvättfest natten lång för mig). Antar att det var matförgiftning.
3. Gården vid lägenheten
Lägenheten vi hade hyrt hade inte bara en gigantisk balkong med utsikt över medelhavet, det fanns även en pool och en liten gräsplätt precis nedanför oss. Det bästa Ruf visste var att springa runt, runt, runt den där poolen och tjoa. Peter var hela tiden orolig för att han skulle trilla i, och jag tyckte att han var en hönspappa. En eftermiddag när Peter hade simmat och var uppe och duschade hängde jag och Ruf nere vid poolkanten. Ruf tappade/slängde sitt älsklingsgosedjur (en kudde med ett litet lamm på som man får om man köper jävligt mycket toapapper, f.ö.) i poolen, jag böjde mig fram för att fånga det … och just då halkade Ruf och trillade i poolen. Jag kastade mig förstås i med kläderna på och drog upp honom, men den sekunden, när jag såg honom sjunka … fy fan. Vilken USEL mamma jag är.
4. Chanserad turistort
I love off season och restauranger som sett likadana ut sen tidigt åttiotal och solblekta bilder av glassar och dammiga souvenirer - sånt. Så när vi såg en mexikansk restaurang, som hämtad ur Sällskapsresan, med blekta menyer och sombreros vid bardisken och en cell med galler där man kunde sitta och äta var vi förstås tvungna att gå dit och käka lunch. Dessutom skröt de med att de hade barnmenyer. En gubbe kom leende fram och placerade en gigantisk sombrero på huvudet på Peter och Rufus dansade oavbrutet till den mexikanska musiken. Men sen … Jag har inte känt mig så lurad sen vi var i Tijuana. Det som var “barn” med menyn - en äcklig hamburgare med pommes frites för 7 euro - var bara att de struntat helt i salt och kryddor. Vi beställde in vegetariska tacos - för 11 euro! - de missade att vi båda skulle ha, så vi fick en portion med tortillabröd fyllda med vitkål och smält ost, helt utan kryddor. Och när vi äntligen skulle fly stället - typ 30 euro fattigare - kom de givetvis med den obligatoriska jävla tequilan som de skulle knacka på Peters huvud (då hade han alltså tagit av sig sombreron) och förklarade leende att det var en “mexikan speciality”. Vi sa att vi inte ville ha, men fick betala för skiten ändå.
5. Sömnlös i Spanien
Jag vet inte hur jag kunde vara så dum, men på något sätt inbillade jag mig att bara för att det var semester skulle vi få vila ut - läsa en massa böcker, dricka drinkar, sova. Vilket man förstås aldrig får om man har en hyperaktiv ett och ett halvtåring. De där drinkarna på balkongen i solnedgången uteblev, vi stupade i säng vid typ tio (och fick springa upp tjugo gånger varje natt för att Rufus vaknade). Lik förbannat vaknade han sedan klockan sex, pigg och på ett strålande humör, redo att möta dagen. Den som hade morgonen tog upp honom, käkade frukost och gick sedan i gryningen ner till havet och promenerade på stranden, där inga turister hade dykt upp än, bara fiskarna (som i gubbe med båt alltså, inte som i gädda) och mannen som matade kvarterets katter. Och det var ändå rätt magiskt.
Och så fanns det förstås saker som var bara bra också. Drar dem i nästa blogg för den som orkar bry sig.
Givetvis började jag redan på ett tidigt stadium fundera över den bäst-och -sämst-lista jag förstås tänkte skriva här. Jag fick dock revidera den några gånger. Och när jag nu ska skriva ner punkterna inser jag att bästa och sämsta punkterna märkligt nog överlappar varandra i allt för många fall.
Bäst OCH sämst under vår turistvecka i Nerja:
1. Maten på Oriental
Strandpromenaden på Burriana Beach - där vi bodde - var fylld av restauranger. Tyvärr verkade det bara finnas tre inte så roliga inriktningar: mat som appellerade till alla de engelska pensionärer som struttade runt likt övergödda duvor i hela stan, dvs vita bönor och bacon, spanskturistiga restauranger som lockade med “genuin” mat - i nio fall av tio paella med kött, dagens fångst av fisk (som oftast är små och beniga och näst intill oätliga) och inte alltid så lockande tapas, samt kinarestauranger a la China Sea i Skärholmen. Och så hittade vi den, längst ner på gatan, en udda diamant: Oriental. Nordkinesisk mat med touch av vietnamesisk mat och thaimat, typ Lao Wai. Superfräsch och asgott. Vi bestämde oss raskt för att köpa hem mat därifrån vareviga kväll. Andra gången vi köpte hem hade vi bl.a. beställt räkor i black beansås. Räkorna var misstänkt mjuka, men det ursäktade vi med att de var så enormt färska. Jo, tjenare. Jag kände mig lite konstig, men när Peter lämnade både choklad och kakor och sa att han skulle lägga sig istället så fick jag en föraning om hur natten skulle bli. Och det blev den. Matförgiftning galore, samt en Ruf som vaknade en gång i kvarten HELA natten, förmodligen för att han hörde sin far ulka och kände av sin emotofobmors panik.
2. Glassen
När Peter åkte in till Malaga för att hämta en ryggsäck som vi hade lyckats glömma på flygplatsen, efterblivna av sömnbrist som vi var, gjorde jag och Ruf staden själva. Det bästa JAG visste när jag var liten och vi var på medelhavssemester var glasscuperna. Stora, med massor av grädde och frukt och någon festlig dekoration vippande i gräddberget. Givetvis ville jag toppa Rufens dag med en sådan glass på en av restaurangerna på stranden. Och givetvis ville Ruf inte sluta äta av glassen, så där satt vi och goffade och myste i skuggan. Och givetvis lät jag honom äta hur mycket som helst. Sen blev det spyfest natten lång för stackars Ruf (och tvättfest natten lång för mig). Antar att det var matförgiftning.
3. Gården vid lägenheten
Lägenheten vi hade hyrt hade inte bara en gigantisk balkong med utsikt över medelhavet, det fanns även en pool och en liten gräsplätt precis nedanför oss. Det bästa Ruf visste var att springa runt, runt, runt den där poolen och tjoa. Peter var hela tiden orolig för att han skulle trilla i, och jag tyckte att han var en hönspappa. En eftermiddag när Peter hade simmat och var uppe och duschade hängde jag och Ruf nere vid poolkanten. Ruf tappade/slängde sitt älsklingsgosedjur (en kudde med ett litet lamm på som man får om man köper jävligt mycket toapapper, f.ö.) i poolen, jag böjde mig fram för att fånga det … och just då halkade Ruf och trillade i poolen. Jag kastade mig förstås i med kläderna på och drog upp honom, men den sekunden, när jag såg honom sjunka … fy fan. Vilken USEL mamma jag är.
4. Chanserad turistort
I love off season och restauranger som sett likadana ut sen tidigt åttiotal och solblekta bilder av glassar och dammiga souvenirer - sånt. Så när vi såg en mexikansk restaurang, som hämtad ur Sällskapsresan, med blekta menyer och sombreros vid bardisken och en cell med galler där man kunde sitta och äta var vi förstås tvungna att gå dit och käka lunch. Dessutom skröt de med att de hade barnmenyer. En gubbe kom leende fram och placerade en gigantisk sombrero på huvudet på Peter och Rufus dansade oavbrutet till den mexikanska musiken. Men sen … Jag har inte känt mig så lurad sen vi var i Tijuana. Det som var “barn” med menyn - en äcklig hamburgare med pommes frites för 7 euro - var bara att de struntat helt i salt och kryddor. Vi beställde in vegetariska tacos - för 11 euro! - de missade att vi båda skulle ha, så vi fick en portion med tortillabröd fyllda med vitkål och smält ost, helt utan kryddor. Och när vi äntligen skulle fly stället - typ 30 euro fattigare - kom de givetvis med den obligatoriska jävla tequilan som de skulle knacka på Peters huvud (då hade han alltså tagit av sig sombreron) och förklarade leende att det var en “mexikan speciality”. Vi sa att vi inte ville ha, men fick betala för skiten ändå.
5. Sömnlös i Spanien
Jag vet inte hur jag kunde vara så dum, men på något sätt inbillade jag mig att bara för att det var semester skulle vi få vila ut - läsa en massa böcker, dricka drinkar, sova. Vilket man förstås aldrig får om man har en hyperaktiv ett och ett halvtåring. De där drinkarna på balkongen i solnedgången uteblev, vi stupade i säng vid typ tio (och fick springa upp tjugo gånger varje natt för att Rufus vaknade). Lik förbannat vaknade han sedan klockan sex, pigg och på ett strålande humör, redo att möta dagen. Den som hade morgonen tog upp honom, käkade frukost och gick sedan i gryningen ner till havet och promenerade på stranden, där inga turister hade dykt upp än, bara fiskarna (som i gubbe med båt alltså, inte som i gädda) och mannen som matade kvarterets katter. Och det var ändå rätt magiskt.
Och så fanns det förstås saker som var bara bra också. Drar dem i nästa blogg för den som orkar bry sig.
lördag 12 april 2008
Trött i Trollskogen
Snudd på historisk dag för mig. För första gången sen Rufus föddes har jag och Peter gjort något ensamma, utanför huset, kvällstid! Så vad gjorde vi? Drack oss sanslöst berusade på någon bar? Gick på tjusig fest? Träffade long lost friends? Oh nej. Vi stretade iväg till Heron city i regnet för att gå på bio. Det är svårt med frihet. Väl där velade vi så länge om vi skulle ta en drink eller inte att vi till slut insåg att vi inte skulle hinna och gick ner till fjortisarna och tog en smothie istället.
Filmen var spansk skräck (Rec) så vi hade i princip hela biosalongen för oss själva. Skakkameror i “autentiskt” syfte borde förbjudas. Fast den VAR läskig på sina ställen.
Tidigare på dagen hade vi tagit Rufus till Trollskogen för att ha någon “skojig aktivitet”. Trollskogen i Skärholmen innebär inte en skön naturupplevelse eller ens lite plastig skogkitsch á lá Rainforest Café. Nej, Trollskogen - aka Sagolandet för barn - är pure white trash heaven för barnfamiljer. Först fyller man kidsen med socker, sedan låter man dem röja fritt bland diverse hoppborgar och bollhav i en jätteful industrilokal i utkanten av Skärholmen. Vart vi än gick i lokalen kom stora buffelhjordar av sockerrusiga 6-7-8-åringar och välte/trampade ner Rufus, luften och akustiken var så dålig att jag fick ont i huvudet bara av att titta på stället.
För alla som funderar på att starta ett liknande ställe, här är receptet:
1. Se till att nästan bara ha extremt söta bakverk och extremt surt bryggkaffe, eller sunkig kaffemaskinlatte, plus skräpmat att fylla magen med. Sätt upp plakat om att det är förbjudet att medta egen mat. Korv och mos till alla barn på barnkalaset.
2. Skryt med att ha elbilar som även de små barnen kan få “köra” själva genom fjärrstyrning. Se sedan till att inte en enda av bilarna fungerar. Huvudattraktionen blir istället sockerrusiga barns slagsmål först om att få en bil och sedan besvikelsen när det inte händer ett skit.
3. Gör fiket - där det är meningen att de vuxna ska sitta och fika medan ungarna slår ihjäl varandra - så omysigt som möjligt. Ta hjälp av belysningen (migränlysrör).
4. Se till att inte ålderssegregera en enda aktivitet - på så sätt maximerar du skaderisken och får ett stort antal galltjutande småbarn.
5. Ge stället ett namn som får folk att associera till stillhet och mystik.
Filmen var spansk skräck (Rec) så vi hade i princip hela biosalongen för oss själva. Skakkameror i “autentiskt” syfte borde förbjudas. Fast den VAR läskig på sina ställen.
Tidigare på dagen hade vi tagit Rufus till Trollskogen för att ha någon “skojig aktivitet”. Trollskogen i Skärholmen innebär inte en skön naturupplevelse eller ens lite plastig skogkitsch á lá Rainforest Café. Nej, Trollskogen - aka Sagolandet för barn - är pure white trash heaven för barnfamiljer. Först fyller man kidsen med socker, sedan låter man dem röja fritt bland diverse hoppborgar och bollhav i en jätteful industrilokal i utkanten av Skärholmen. Vart vi än gick i lokalen kom stora buffelhjordar av sockerrusiga 6-7-8-åringar och välte/trampade ner Rufus, luften och akustiken var så dålig att jag fick ont i huvudet bara av att titta på stället.
För alla som funderar på att starta ett liknande ställe, här är receptet:
1. Se till att nästan bara ha extremt söta bakverk och extremt surt bryggkaffe, eller sunkig kaffemaskinlatte, plus skräpmat att fylla magen med. Sätt upp plakat om att det är förbjudet att medta egen mat. Korv och mos till alla barn på barnkalaset.
2. Skryt med att ha elbilar som även de små barnen kan få “köra” själva genom fjärrstyrning. Se sedan till att inte en enda av bilarna fungerar. Huvudattraktionen blir istället sockerrusiga barns slagsmål först om att få en bil och sedan besvikelsen när det inte händer ett skit.
3. Gör fiket - där det är meningen att de vuxna ska sitta och fika medan ungarna slår ihjäl varandra - så omysigt som möjligt. Ta hjälp av belysningen (migränlysrör).
4. Se till att inte ålderssegregera en enda aktivitet - på så sätt maximerar du skaderisken och får ett stort antal galltjutande småbarn.
5. Ge stället ett namn som får folk att associera till stillhet och mystik.
söndag 6 april 2008
Utdrag ur mina fjortis-dagböcker
Fan vilken underbar bok jag fick låna av en kollega och (tyvärr) just har läst ut. Mortified. Folks utdrag ur gamla dagböcker och brev. Samt erotisk fanfiction om Duran Duran. Skönt också att se hur utbredd stalkerismen bland 14-åriga brudar faktiskt är.
När jag och Ylva skulle ha 30-årsfest tänkte vi ha just det inslaget - att vi läste högt ur våra dagböcker. Tyvärr blev vi båda två gravt deprimerade under arbetet med att hitta valda stycken så det blev inget. Antingen var det bara deppigt, eller så var det helt enkelt urtråkigt. Man var inte så himla lajbans i fjortonårsåldern. MEN här och nu gör jag ändå ett undantag, för att visa hur mycket jag mognade under fyra år. Eller inte ...
Dagboksutdrag:
Sön 18/1 1987
Igår såg jag på filmen En världsomseglning under havet. Den var jättebra. Så sov jag över hos Teres mamma tillsammans med Teres. Hon bor i lägenhet. Usch vad mycket hänsyn man måste ta. Men det var kul i alla fall. Så hade mamma bakat bröd och ställt ut med plast omkring. Då kom det fåglar och hackade sönder plasten och började äta. Så har jag mockat åt kaninerna. Tv vi såg på igår kväll (*=bra): Lördags godis, *Hajk, *Kryzzet och lite av Hotet.
Din Tv-Titti
Ps: Nu ska jag se Mannen från Mallorca
Ons 13/1 1988
Jag tyckte så synd om Judith idag. Vi hade SO, så skulle vi titta på diabilder från Egypten och några fler land, för vi håller på med Antiken. Så när hon skulle visa dom höll nästan alla på och bråkade och när hon gick fram för att peka ut något framme på duken då höll Martin och Daniel på och släckte projektorn och så. Först skällde hon på oss, men när inte det heller hjälpte gick hon fram till katedern och satte sej och svarade inte ens på några frågor. Jag såg att hon var nära att börja gråta. Hon kanske hade varit glad och förberett bilderna, så blev det såhär!
Mån 7/1 1989
Trist dag. Jag fick så helvetes ont i magen idag och så. Och Calle Dahlin gick och rökte. Jag blir så ledsen när jag ser honom, en söt och intilligent kille, gå och förstöra sej på det sätttet. Röka, supa på helgerna. Och i skolan har han kniv, fastän han kan karate. Den enda han försvarar sej emot är sej själv. Han hade en ny, röd och vit "base boll jacka". Det passade skitfint till hans svarta hår. Men han är inte en tredjedel så snygg som Rob Lowe.
Lör 20/1 1990
Igår var det hea, och tillfället som jag längtat så efter och bittert tänkt att aldrig jag skulle få chansen till det. Jag var med en grabb! Eken var på Hea och han var jättefin, helt underbar och jag ville så gärna va´med honom. Jag gick fram till honom och sa Hej och kramade om honom. Jag ville inte släppa honom men han sköt mej ifrån sej för att titta vem det var och när han såg att det bara var fula jag så gick han. Jag började gå mot Anna och Sara när "stora" Candika (gick i 9:an förra året) och en kompis till honom kom skuttande.
- Välkommen in i gemenskapen, sa dom och jag hängde på. Men då stack kompisen och det blev bara jag och Candika kvar. Trigger skulle spela då, så vi gick fram till scenen och där började vi kyssas och han hade händerna under min tröja hela tiden. Jag tror inte ens han såg vem han höll på med, men vad spelar det för roll? Det var mysigt att stå med en kille, kyssa honom och köra handen genom håret på honom. Efter ca 5-10 minuter vill han kolla på Trigger istället och jag stack till Sara och Anna istället. Sara var med Lillbacken förresten. Jag mådde inte illa en enda gång på kvällen och inte idag heller. Catrins kompis Helena är jätteschysst. Hon snackade glatt med oss och gav oss cigaretter och allting. Det här var den roligaste "Hean" och jag längtar redan efter nästa ... och efter Daniel "Eken" Ekman ...
När jag och Ylva skulle ha 30-årsfest tänkte vi ha just det inslaget - att vi läste högt ur våra dagböcker. Tyvärr blev vi båda två gravt deprimerade under arbetet med att hitta valda stycken så det blev inget. Antingen var det bara deppigt, eller så var det helt enkelt urtråkigt. Man var inte så himla lajbans i fjortonårsåldern. MEN här och nu gör jag ändå ett undantag, för att visa hur mycket jag mognade under fyra år. Eller inte ...
Dagboksutdrag:
Sön 18/1 1987
Igår såg jag på filmen En världsomseglning under havet. Den var jättebra. Så sov jag över hos Teres mamma tillsammans med Teres. Hon bor i lägenhet. Usch vad mycket hänsyn man måste ta. Men det var kul i alla fall. Så hade mamma bakat bröd och ställt ut med plast omkring. Då kom det fåglar och hackade sönder plasten och började äta. Så har jag mockat åt kaninerna. Tv vi såg på igår kväll (*=bra): Lördags godis, *Hajk, *Kryzzet och lite av Hotet.
Din Tv-Titti
Ps: Nu ska jag se Mannen från Mallorca
Ons 13/1 1988
Jag tyckte så synd om Judith idag. Vi hade SO, så skulle vi titta på diabilder från Egypten och några fler land, för vi håller på med Antiken. Så när hon skulle visa dom höll nästan alla på och bråkade och när hon gick fram för att peka ut något framme på duken då höll Martin och Daniel på och släckte projektorn och så. Först skällde hon på oss, men när inte det heller hjälpte gick hon fram till katedern och satte sej och svarade inte ens på några frågor. Jag såg att hon var nära att börja gråta. Hon kanske hade varit glad och förberett bilderna, så blev det såhär!
Mån 7/1 1989
Trist dag. Jag fick så helvetes ont i magen idag och så. Och Calle Dahlin gick och rökte. Jag blir så ledsen när jag ser honom, en söt och intilligent kille, gå och förstöra sej på det sätttet. Röka, supa på helgerna. Och i skolan har han kniv, fastän han kan karate. Den enda han försvarar sej emot är sej själv. Han hade en ny, röd och vit "base boll jacka". Det passade skitfint till hans svarta hår. Men han är inte en tredjedel så snygg som Rob Lowe.
Lör 20/1 1990
Igår var det hea, och tillfället som jag längtat så efter och bittert tänkt att aldrig jag skulle få chansen till det. Jag var med en grabb! Eken var på Hea och han var jättefin, helt underbar och jag ville så gärna va´med honom. Jag gick fram till honom och sa Hej och kramade om honom. Jag ville inte släppa honom men han sköt mej ifrån sej för att titta vem det var och när han såg att det bara var fula jag så gick han. Jag började gå mot Anna och Sara när "stora" Candika (gick i 9:an förra året) och en kompis till honom kom skuttande.
- Välkommen in i gemenskapen, sa dom och jag hängde på. Men då stack kompisen och det blev bara jag och Candika kvar. Trigger skulle spela då, så vi gick fram till scenen och där började vi kyssas och han hade händerna under min tröja hela tiden. Jag tror inte ens han såg vem han höll på med, men vad spelar det för roll? Det var mysigt att stå med en kille, kyssa honom och köra handen genom håret på honom. Efter ca 5-10 minuter vill han kolla på Trigger istället och jag stack till Sara och Anna istället. Sara var med Lillbacken förresten. Jag mådde inte illa en enda gång på kvällen och inte idag heller. Catrins kompis Helena är jätteschysst. Hon snackade glatt med oss och gav oss cigaretter och allting. Det här var den roligaste "Hean" och jag längtar redan efter nästa ... och efter Daniel "Eken" Ekman ...
tisdag 1 april 2008
Things I almost lost in the datakrasch
Ääääntligen! Min dator funkar! Den är i och för sig fullständigt opålitlig och kan lägga av när som helst, men jag kan i alla fall använda den tills min nya dator kommer.
Jag fattar inte vad som händer men jag hinner fan inte ens med småsaker längre. Som att montera fast barnsadeln på min cykel. Jag har planerat att göra det i månader nu och jag menar, hur lång tid kan det ta? Eller köpa kläder, när fan hinner man köpa kläder? Dessutom börjar jag bli gråhårig, men det blir liksom aldrig läge att tona håret, så jag får väl helt enkelt se ut som den kulturtant jag är. Snart börjar träpärlorna och Gudrun Sjödén-skynkena att växa fram från mina fladderbröst.
Things I almost lost in the datakrasch:
1. Flera fantastiskt roliga scener jag skrivit på ett än så länge hemligt projekt.
2. Flera rysligt bra kapitel jag skrivit på ett än så länge hemligt projekt. Eller. Egentligen var de inget vidare. Men jag kan jobba om dem så att de blir rysligt bra.
3. Massor av USA-bilder.
4. Alla mina bokmärkade seriemördarsidor på internet.
5. Flera rysligt dåliga sidor jag skrivit när jag försökt jobba om romanen.
Äh, fan. Det här blev ju inte sådär jättekul. Vill ni skratta kan ni istället kolla på de här beundrarna på Nancis blogg. Jag drömde att jag hade sex med en snubbe som enbart kunde få stånd om han kollade på fotot av han i blå tröja, fatta vilket intryck den bilden har gjort på mig.
Jag fattar inte vad som händer men jag hinner fan inte ens med småsaker längre. Som att montera fast barnsadeln på min cykel. Jag har planerat att göra det i månader nu och jag menar, hur lång tid kan det ta? Eller köpa kläder, när fan hinner man köpa kläder? Dessutom börjar jag bli gråhårig, men det blir liksom aldrig läge att tona håret, så jag får väl helt enkelt se ut som den kulturtant jag är. Snart börjar träpärlorna och Gudrun Sjödén-skynkena att växa fram från mina fladderbröst.
Things I almost lost in the datakrasch:
1. Flera fantastiskt roliga scener jag skrivit på ett än så länge hemligt projekt.
2. Flera rysligt bra kapitel jag skrivit på ett än så länge hemligt projekt. Eller. Egentligen var de inget vidare. Men jag kan jobba om dem så att de blir rysligt bra.
3. Massor av USA-bilder.
4. Alla mina bokmärkade seriemördarsidor på internet.
5. Flera rysligt dåliga sidor jag skrivit när jag försökt jobba om romanen.
Äh, fan. Det här blev ju inte sådär jättekul. Vill ni skratta kan ni istället kolla på de här beundrarna på Nancis blogg. Jag drömde att jag hade sex med en snubbe som enbart kunde få stånd om han kollade på fotot av han i blå tröja, fatta vilket intryck den bilden har gjort på mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
