fredag 30 maj 2008

Material girl (uppdaterad version)

Jaha. Ska jag byta namn på bloggen nu då? It’s hard to be a saint in Skhlm - capital of shopping. För det är ju så det heter nu, har något snille (som troligtvis inte bor här själv) bestämt.

Vi som bor här i Skhlm - capital of shopping sysslar inte med basala grejer som att sova, laga mat, skita och tömma kattlådan - nej, det enda vi gör är att glida runt med en gigantiskt pappersmugg latte från Espressohuouse och shoppa. Efter klockan sju förångas vi och lägger oss som polish på gallerians golv.

Förlåt, Hoplouie, för att jag skrev spydiga grejer om din/er syn på förvandlingen av Skärholmen, alias Skhlm - capital of shopping. För ack så rätt du/ni fick till slut …

(och nu måste jag skriva något mer eftersom bloggen blev exakt 666 tecken, hur scary är inte det?)

Pga ett FATALT faktafel har jag redigerat texten (jag påstod att stället där jag bor heter Skhlm - shoppingstaden).

måndag 26 maj 2008

Sömnlös i Skärholmen del en miljon fyra

Hur orkar folk? Alla kan ju inte ha mormödrar och ivriga syskon o dyl. tillgängliga som gladeligen rycker in och tar hand om ens sömnlösa barn en natt. Hur gör ensamstående för att inte bli galna? Kan man lägga in sig för sömnlöshet, på nåt skönt sanatorium kanske? Kan man lämna in barnet på ett nattdagis så att man får sova åtminstone en natt? Sjukskriva sig i förebyggande syfte - innan man börjar göra alltför stora tabbar på jobbet?
I TEORIN bestämmer vi att vi ska turas om att ta Rufus på nätterna - den som inte har natten får sova i eget rum med stängd dörr och öronproppar. Men i praktiken står ingen människa ut med att stå dubbelvikt över en spjälsäng och sjunga Trollmors visa mellan halv ett och fem på natten medan man är så trött att man inte kan hålla ögonen öppna och vet att man måste upp och jobba på morgonen. Så vi turas om att ha minisammanbrott och uppgivet kvida: “Jag orkar inte mer nu, han får skrika resten av natten”, och då rycker den andra in.

Min kompis Karin sa att hon haft det likadant med sin son, och förklarade glatt att vid fyra års ålder hade han fått lite bättre sovvanor. Fyra år!

Jag vet, det är extra jävligt nu eftersom han har hosta och är snorig (då får man addera tre timmars Trollmors visa vid läggningen också). Och jag vet, på alla andra sätt är han världens bästa unge. Men guuuuud vad jag längtar efter att få sova.

Spännande saker som händer när man inte längre får sova:

1. Det känns som om hjärnan håller på att lösas upp i små, små bitar - som att man skadar den till och med mer än när man var student och söp billig öl på Smålands fyra dagar i veckan, samt bodde i ett mögelskadat hus.

2. Man har tre lägen - hysteriskt fnittrande, apgnällig eller halvsovande.

3. Man hoppas att någon man känner ska anmäla en till Nannyakuten, Rent läge OCH någon av de där inredningsprogrammen eftersom allt runtomkring en håller på att förfalla och man är för trött för att ta tag i det.

4. Man köper 100 burkar Nestlé barnmat i hopp om att vinna den där städhjälpen de lottar ut (men än äter man i alla fall inte innehållet i dem).

5. När man äntligen är ledig, solen skiner och man ska ha trevlig familjedag på Skansen får man istället sammanbrott av trötthet och börjar vråla: “Jag hatar familjeaktiviteter, vi gör aldrig mer nån jävla familjegrej tillsammans, det blir ju bara skit.”

6. Man slutar helt att förstå alla skämt som ligger på en högre nivå än den mest grundläggande buskisen.

7. Man slutar att gå ut - den lilla gnutta sömn man har chans att få är alldeles för värdefull för att förstöra med fylla, dessutom kan man ändå inte hålla sig vaken ute på krogen., och det är ÄNNU jobbigare att stå dubbelvikt och sjunga Trollmors visa när man dessutom är full.

8. Man glömmer det mesta - deadlines, folk man lovat att ringa, folk som fyller år, hur ord som “och” stavas.

9. Man går från att vara ett under av envishet (när man är sitt utsövda jag, alltså) till att tappa tålamodet och ge upp på fem sekunder.

10. Om någon säger något som är längre än en mening tappar man tråden.

11. Man börjar skriva långa, tråkiga bloggar.

torsdag 22 maj 2008

Eurokval

Kvällens snyggaste outfit: Litauen - lädersparkbyxa, Seinfeldpuffskjorta och en spännande frisyr (Stockholmsnatt? Vi-som-drömmer-om-hockeyfrilla-men-inte-riktigt-vågar? Hårgelén- räckte-bara-till-övre-delen-av-huvudet?)

Kvällens Hej-jag-är-en-glad-och-social-kille-som-gillar-att ha buttplugg när jag penetrerar och/eller penetreras: Island.

Kvällens Bygg-ditt-eget-dj-set-av-papier-maché-komplett-med-levande-byfåne: Tjeckien

Kvällens Oironisk-Fredrik-Wikingsson-i-skinnbyxor: Vitryssland

Kvällens Faktiskt-så-pinsam-att-jag-inte-klarar-av-att-titta (och då gillar jag ändå buskishumor): Lettlands pirater

Kvällens Jaså-det-kunde-faktiskt-bli-ÄNNU-pinsammare-än-Lettlands-pirater: Kroatiens pensionärsrappare

Kvällens Vi-lånade-Kicki-Danielssons-Bra-vibrationer-mimdansare-från-85 (eller när det nu var): Makedonien

måndag 12 maj 2008

Varsel

Plötslig fick jag en fruktansvärd föraning, för att inte säga ett varsel: Hur någon kulturarbetare/dramatiker på Södermalm/Kungsholmen eller i Vasastan just NU har börjat skriva en pjäs, inspirerad av vårt bostadsrättsföreningsslagsmål. Jag vet inte vad den kommer att gå ut på men anar att folk i färggranna kläder kommer att ropa saker på bruten svenska och jonglera med apelsiner, samt dansa och sjunga på tunnelbanan, alltmedan bleka svennar stirrar ut genom fönstren med döda blickar.
Om du, Dramatiker, läser detta: lova att teståka tunnelbanan ut hit åtminstone en gång och undersök om det kanske kan vara så att ALLA stirrar ut genom fönstren med döda blickar på tunnelbanan?

söndag 11 maj 2008

Det händer i Skärholmen

Slagsmål mellan bostadsrättsföreningar
Alltså, ombildningen här på gatan har varit en fars från dag ett, men nu börjar det verkligen peaka. Först var det EN förening - tre glada nyllen som talade ut i Södra Sidan om hur himla bra det vore om vi själva fick äga skrutthusen vi bor i. De knackade dörr, de delade ut papper om hur arbetet fortskred. Sedan dök plötsligt ett reportage upp i Södra sidan om att personerna i den styrelsen satt på stora skulder, konkurser och betalningsanmärkningar. Strax därefter började stencilerade papper från en ANNAN aspirerande bostadsrättsförening dyka upp i brevinkastet. De började med att förklara att Brf 1 var ett gäng skumma typer som inte ville låta någon få insyn i deras arbete. Nu skulle istället Brf 2 ta vid som sanna räddare och se till så att vi får köpa skrutthusen vi bor i. Brf 2 talade ut i pressen om att det var de som hade folkets stöd här på gatan. Brf 1 kontrade med att dela ut papper med bilder på en tussilago och förklara att de och ingen annan är de som fått tillstånd från Stockholmshem att ombilda. Sådär har det fortsatt, hela våren. Jag håller knappt reda på vilka som är vilka längre. Så nu i veckan skulle det röstas - jag tror det var Brf 1 som höll i det. Vi gick inte dit eftersom det bara var ja-röstare som fick rösta. Om jag hade vetat att det skulle bli slagsmål hade jag kanske gått ändå. För det blev det. Vår granne - som är leading lady i hyresgästföreningen här i kvarteret - hade däremot varit där tillsammans med ett glatt gäng i hyresgästföreningströjor. De blev dock omedelbart ombedda att gå eftersom “ni ändå inte tänker köpa.”
Vad blir nästa steg? Skottlossning mellan Brf 1 och Brf 2? “Tussen” genom brevinkastet? Kanske är det här förorternas stora gängkrig tar sin början - håller du på Brf 1 kan du vistas säkert på Skärholmsterrassen, men inte högre upp. Håller du på Brf 2 gör du klokt i att stanna uppe på Ekholmshöjden.
Sugen på att köpa sin hyresrätt, anyone?

Flakcykelmannen
På väg till Zetas i solen idag blev jag omkörd av den underbara flakcykelmannen som drar runt här i nejderna. Till min stora lycka hade han bytt musik i bergsprängaren - nu körde han Dixie Chicks istället för techno! Det dånade över hela Segeltorp. Våren är sannerligen countryns tid.

Brandkåren
Rufus blev stum av lycka när han igår tittade ut genom fönstret och fick se en stor jävla brandbil komma backande på cykelvägen på baksidan av vårt hus. “Där!” sa han andäktigt och gick sedan och hämtade först Halvan kör brandbil och sedan sin gummibrandbil (det låter snuskigare än det är - det är alltså en badleksak). En halv minut senare kom den körande tillbaka och vi fattade ingenting. Fast det var bara den jävla bergbanan som hade pajat igen. Vet inte exakt vad som hade hänt, men typ en timme senare hängde fortfarande kvarterets barn i klasar vid trappen upp på höjden och kollade in hur reparationerna fortskred.

tisdag 6 maj 2008

His n Hers i bokhyllan

En av de festligaste sakerna med lägenheten vi hyrde i Spanien var att det fanns en hylla full med pocketböcker som tidigare gäster lämnat efter sig - av det övriga klientelet i staden att döma alltså brittiska panchisar. När jag rotade igenom hyllan upplevde jag ännu ett av dessa talrika “om det här hade varit en film hade man tyckt att det vore FÖR klyschigt”-ögonblick. För snacka om his n hers-urval. Jag började nästan se på mina medpanchisar i staden med nya ögon - under ut-och-äta-finskjortan och bananväskan, den rödbrända huden och den fjantiga lilla solhatten brann hos männen en önskan om att få vara actionhjälte, specialagent - en riktig hårding. Och under de glansiga, uppknäppta blusarna, Espandrillosandalerna och de något mindre fjantiga solhattarna hos kvinnorna dunkade hjärtat av längtan efter ... något annat. En eldig man, ett äkta medium - någon/något som skulle få dem att uppleva en helt ny sida av livet.
Eller också hade de bara velat softa med något lättsmält i solen.
Jag vet inte vad jag vill säga med följande lista. Bara att det roar mig. Eller kanske skrämmer mig. Eller får mig att kultursnobbigt undra vad det egentligen är för fel på folk. Egentligen talar titlarna för sig, men förlagen försåg mig dessutom med så underbara citat att jag inte kunde låta bli att återge dem.

I bokhyllan

His:



Geoff Thompson - Red Mist
Säljcitat från baksidan: “Only a man with 300 street fights under his belt could deliver such a compelling read.” Ross Brown, FHM



John Grisham (glömde skriva ner titeln, men säljcitatet funkar säkert på vilken Grishambok som helst)
Säljcitat från baksidan: “A killer combination of sheer story-telling nous and no-nonsens prose.” Independent



1:st to Die - James Patterson
Säljcitat från baksidan: “Terror and suspense that grab the reader and won’t let go. Just try running away from this one.” Ed McBain



Tom Clancy - OP-centre: Mirror Image
Säljcitat från baksidan: “A powerfull profile of America’s defence, intelligence and crises management technology”



Fredrik Forsythe - Hämnaren
Säljcitat från baksidan: “Fredrik Forsythe är en mästare när det gäller spionage, internationella intriger och spänning.” Washington Post


Hers:



Josephine Cox - The Gilded Cage
Säljcitat från baksidan: “Guarenteed to tug at the heartstrings of all hopelses romantics!” Sunday Post



Sophie Kinsella - Shopaholic ties the knot
Säljcitat från baksidan: “I almost cried with laughter.” Daily Mail



Derec Acorahs - Amazing Psychic Stories
Ur baksidestexten: “Derek Acorah first noticed his psychic gifts as a child and, shortly after his early football career with Liverpool FC, quickly became in demand as a medium.”
(jag tror att den här texten även försöker locka till sig manliga läsare genom att dra in det där med fotbollen, men fotot på Derek på framsidan borde skrämma iväg vilken man - och kvinna - som helst.)



Jodi Picoult - Keeping Faith
Ur baksidestexten: “Mariah White thought her life was pretty much perfect. A wife and mother was all she ever wanted to be.”



Danielle Steel - The Long Road Home
Ur baksidestexten: A work of daring and compassion, a tale of healing that will shock and touch and move to your very soul. […] The Long Road Home is more than reveting fiction. It is an inspiration to us all. A work of courage, hope, and love.