onsdag 31 december 2008

Tolvslaget i en taxi

Gott nytt år!
Efter en rolig kväll hos Anna lyckades jag fira tolvslaget i en taxibil. Det hela berodde på en felkalkylering från min sida. Jag trodde att det enda sättet att överhuvudtaget få tag på en taxi ikväll var att ringa fem i tolv. Så då gjorde jag det. Och tänkte att taxin väl åtminstone skulle ta en tio minuter på sig. Men nej, den dök upp så fort vi lämnade porten på Folkungagatan, så det var bara att hoppa in och dra. Har man spyfobi är det nämligen ingen vidare klok idé att åka tunnelbana på just nyårsnatten.

När jag sa att jag skulle till Skärholmen sa chauffören:
”Skönt att komma bort från det här helvetet, snart får vi väl en bomb på bilen.” Och jodå, folk raglade ut på gatan, sköt raketer hej vilt, struntade i om det var grön gubbe och shit vad jag inte skulle vilja köra taxi en sån kväll. Chaffisen gasade på utav bara helvete, och just när vi kom upp på krönet av Skanstullsbron exploderade himlen av fyrverkerier. Och så fortsatte det hela vägen hem. Den mörka himlen, den alldeles tomma vägen och alla dessa fyrverkerier. Det var … magiskt. Lite som en dikt av Bruno K. Och jag insåg att min missberäkning på ett sätt gett mig det vackraste tolvslag jag någonsin sett.

Och i Skärholmen var det som vanligt på nyår en krigszon av fyrverkerier, långt efter att resten av stan slutat. Hela himlen är grå av rök, det stinker krut och det tjuter fortfarande lika intensivt, halv ett på natten. Det har sin skönhet, det med.

måndag 29 december 2008

Dragonhouse

Tillbaka i stan och mol alena i lägenheten efter att Peter och Rufus flygit till Kalmar. Det är så tyst … Eller, det är det ju inte alls det, eftersom de unga kvartersligisterna oavbrutet skjuter raketer och teven står på och jag lyssnar på alla fina julklappsskivor jag fått och den övergödda katten springer runt och jamar, men ändå.
Som vanligt inbillar jag mig att jag ska hinna oändligt mycket bara för att jag är ensam hemma, t.ex. göra färdigt romanen, städa hela lägenheten, köpa en skrivare, fira nyår, klippa mig, käka lunch med G, käka middag med G, köpa en ny barnvagn, fynda på mellandagsrean, måla om i vardagsrummet, plantera om blommor. Och spela playstation.

När jag slösurfade efter tänkbara lunchställen hittade jag Dragonhouse fantastiska meny. Någon måste ha haft väldigt roligt när hon gjorde menyn. Fast fan vet om jag vill äta där.

Best of Dragonhousemenyn:

1. ”Tusenårsägg” 68 kr
Obs! Speciellt marinerade ägg, vilket ”åldrar” dom c:a 1000 år! Effekten är densamma som ”naturlig” åldring. Dock tycker ca 80 % av västerlänningar inte om sådana ägg.

2. "Ekorrfisk" 268 kr
Hel benfri gös (ca 0,8kg) som friterats med sötsur bönsås. Namnet kommer av att den färdiglagade fisken liknar en ekorre.

3. Chili-kyckling (Mycket stark 118 kr
Bitar av ungkyckling friterade med chili och Szechuanpeppar. Här finner ni kycklingen i ett hav av chili, men se upp – risken finns att hela munnen bedövas. Lycka till!

4. ”Myror som klättrar i träd” 138 kr
Wokade glasnudlar (”träden”) blandat med fläskfärs (”myrorna”).

5. Frasig Gristarm (stark) 158 kr
Äckligt? Tvärtom, och även vanlig korv är ju gjord med tarmar!

onsdag 24 december 2008

24 december 1997

Nej, han har inte hört av sig. Känner mig fånig. Att komma tillbaka & träffa gemensamma vänner om allt går åt helvete, eller om han t.o.m. är för skraj för att höra av sig. Men vad skulle jag göra?! Jag var ju tvungen.
Julafton. Ganska okej, trots att situationen är konstig, med Solveig & allt. Hon är t.o.m. mer paranoid än jag och ältar till det oändliga. Tvingar samtidigt fram sidor hos m & P som de inte visar annars med allt sitt känslosnack. Fick en massa bra julklappar OCH har fått stipendium på 6000:- från Molanders fond.
Men nej, jag är inte glad.
Glögg & pratkväll med G igår. Det kändes i alla fall bra. Vi behövde nog det.

Kommentar från nutiden: Jaha, god jul då, det här var ju muntert.

tisdag 23 december 2008

23 december 1997

Ledsen. Sitter som en kåldolm i chicagobullstäcket, röker, ser på snyftfilmer & läser kioskromaner & börjar mer & mer förstå den där flyktaspekten.
Gud! En katt kom just hoppande upp på balkongen & höll på att skrämma LIVET ur mig!
Erikgrejen gör mig för tillfället mest livrädd. Är så rädd för att hela den här sorgsenheten jag vadar runt i samtidigt är någon sorts föraning. Han kommer hem imorgon.

Kommentar från nutiden: Jaha, ännu en snubbe jag är olyckligt kär i och har skrivit nåt långt tala-ut-brev till. Men jag tror faktiskt att det här var sista gången jag gjorde det (och det lyckades ALDRIG).
Misären fullbordas av att jag bor olagligt i en lokal med hysteriskt grisskära köksskåp i Drakenberg.

måndag 22 december 2008

22 december 1995

Gick inte ut. Jag är förkyld. Har ont i magen, ont i huvudet, ont i hela kroppen. Ibland tror jag att jag ska dö alldeles för tidigt. Ibland tror jag att jag är i full färd med att slösa bort mitt liv. Har kollat på video om Astrid Lindgren& gjort marsipanfigurer. Mamma & pappa tjatar på mig om att ÄTA MER.
Men jag kan inte. Pappa stack en bok i handen på mig (”Göckelsdansen”) & sa att stilen i den påminde om stilen i min Gruppnovell. Började slöläsa den - & upptäckte det ena uttrycket efter det andra som VI använder. Ibland undrar jag över det där: människors intuition. Min far kan OMÖJLIGT veta att JAG har blivit utelåst från Skanstulls tunnelbanestation, lika lite som hur förtjust jag är i ”helikoptern”.
Fika med Karin imorgon.

Kommentar från nutiden: Men tänk om pappa verkligen hade räknat ut det? Hur förtjust jag var i "helikoptern" alltså.

söndag 21 december 2008

21 december 1994

Har ÄNTLIGEN börjat skriva på analysen, det börjar lossna & det känns skönt. Började få panik. Och boken går fortfarande bra & det är om möjligt ännu mer skönt. Gerth och Anna ringde. Gerth verkade lite halvdeppig men sa att han inte ville förklara, han hade skrivit ett brev jag skulle få istället. Anna sa att jag fått en massa brev, varav ett var uppskickat hit först och saknade mitt efternamn och såg ut att innehålla två kassettband. Herr Död förmodar jag. Men jag ska inte klaga, det är ju samtidigt smickrande & jag är nyfiken på att se vad han skrivit, om han skrivit något. Mette har kommit hem från New York, jag ska fika med henne och Karin imorgon.

Kommentar från nutiden: Herr Död var en kille som brukade hänga på Smålands nation, iförd svarta tights och svart tight tröja (yes, full mimarutstyrsel) och ett helt vitsminkat ansikte. Av outgrundlig anledning var han under en period väldigt förtjust i mig. Minns särskilt en fest där han satt på golvet och pratade och jag låg full i sängen och somnade hela tiden. Han ruskade mig tills jag vaknade och pratade sedan vidare som ingenting. Han gjorde även förfärlig musik i det inte alltför kända bandet Endless Smile.

lördag 20 december 2008

20 december 1994

Lite gladare trots at analysen inte går något vidare. Var till sta’n och fikade med Karin. Underbara Karin. Trots att vi träffas/hörs av allt mer sällan, är det ändå som om vi blir mer & mer samstämmiga, får allt lättare att prata & på något sätt börjar närma oss samma plan. Det känns skönt. När vi satt på Oscars kom Johan in tillsammans med två flickor. Jag kunde se redan i blicken på honom att även han såg att jag förändrats (till det bättre). Han strök mig över armen, log slemmigt & lämpade ner en porrserietidning framför ögonen på mig. Vad fan är det frågan om? Står ”KÖTT – förolämpa mig, var snuskig mot mig” skrivet i pannan eller? Och det gick BRA att skriva på boken idag! Nu är den 300:e sidan skriven och jag börjar ana ett mönster i kompositionen som inte ens jag själv såg först. NÅGOT gott har kanske analyserandet ändå gett. Den blir BRA, jag känner det på mig. Här är slutmeningen:
”Stäng inte grinden. Låt den vara öppen. Hunden är ändå död.”

Kommentar från nutiden: Och analysen är då INTE någon psykoanalys utan en litteraturanalys, kommer inte ihåg om vilken/vilka böcker.
Varför är det förresten så att man absolut måste peaka samtidigt i feminism och tråkighet? Vad gagnar det saken?

fredag 19 december 2008

19 december 1993

Blir så trött. Varför upphör de aldrig att se ner på mig, varför är ”hemma” det enda stället jag fortfarande behöver spela roller för att räcka till, bevisa att jag kan något?! Pappa pratar (med stolthet i rösten) om ungdomar på skidgymnasium, hockeygymnasium, fotbollsgymnasium, gud vet allt gymnasium. Jämnåriga idrottsbegåvningar på väg i karriären, och om jag så får ge ut 10 romaner kommer han inte att tycka det är nåt särskilt. Mamma pratar om pengar & studielån. Får mig att känna dåligt samvete för att jag inte är självförsörjande.
- Jag mötte Therese på ICA Svärdsjö. Hon hade fått praktikplats på Svärdsjö ridklubb och skulle visst jobba i hemtjänsten efter det.
Och jag hör på hennes röst att hon tycker att det är det rätta, det vettiga. Jag är bara en fåfäng drömmare som flummar runt & tror att jag ska bli nåt. Och så Ulrika. När ska hon upphöra att sänka mig?! Duktiga, präktiga Ulrika med vacker pojkvän, V.G. på alla tentor & utstakad framtid. Fick kämpa med tårarna efter följande telefonsamtal:
T: - Jo, förresten Martin Theander (dåvarande redaktör för Nöjesguiden Malmö) var i skolan & kritiserade våra texter.
U: - Jaha?
T: - Han tyckte att min (dvs min text, dvs min intervju, dvs min intervju med Bodil Malmsten) var tänkvärd, bra & intressant. Sa att jag nog kunde sälja den till nån tidning om jag gjorde om inledningen.
U: - Men du har ju redan haft med den i Falu kuriren!
T: - Ja, men nu har jag skrivit om den. Lagt till en hel del & ringt henne för mer information.
U: - Då får du väl sälja den till Falu kuriren igen då, ha, ha, ha!

Här hemma tror de inte ett dyft på mig & vad de gör. Alla andra gör det, men inte de. De är min biologiska familj, men min riktiga familj är Gerth, Jenny, Sussi, Hanna, Bea och Karin. Har aldrig sett det så förut, men inser det mer och mer.

Kommentar från nutiden: Okej, nu börjar det här bli riktigt jobbigt. Och jag hoppas faktiskt att inte min familj läser det här. Året var alltså 1993, jag gick på Fridhems folkhögskolas skrivarlinje och hade nått nån sorts kulmen av min melodramatik - vilket bland annat manifesterade sig i såna här dagboksinlägg samt konstiga tala-ut-brev till vänner och förälskelser. Jag kan fortfarande RODNA bara jag tänker på den här tiden. För övrigt fick jag 2000 i månaden av min mamma att leva för (förutom inackorderingstillägg, som täckte lunch och boende), så helt unsupportive var de faktiskt inte.
Nu tycker jag att min systers kommentar "Då får du väl sälja den till Falu kuriren igen då" är fantastiskt rolig.

torsdag 18 december 2008

18 december 1991

De andra hade friluftsdag idag, men jag var hemma. Har skrivit på boken & snackat med Magnus som alltid låter glad & vanlig i telefonen. Men som i breven skriver med en närapå bitter ton. Han ska ge ut sina dikter, trycka dem själv till en bok, jag ska få fota omslaget!
Huvudet bara maler. Fan vad jag kommer att vara förslappad när jag börjar tvåan. Har äntligen fått röst nog att ringa till Marianne och Marit.

Kommentar från samtiden: Jag och Magnus hade tänkt oss att bli "konstnärer" och bo i en vit vindsvåning på Söder. Där skulle han sitta och skriva poesi och jag skulle svepa runt i långa svarta kjolar och träna monologer - eftersom jag ville bli skååådespelare. Herregud. Jag var en levande klyscha.

onsdag 17 december 2008

17 december 1991

Trött och stressad som vanligt. Kan fortfarande knappt prata.

Kommentar från nutiden: Jag tror att orsaken till min stumhet var att jag suttit och diskuterat militären en hel natt på någon hopplös fest. På den tiden trodde jag att jag kunde diskutera mig till olika snubbars intresse. Fast jag kan inte minnas att det funkade en enda gång.

tisdag 16 december 2008

16 december 1991

Magnus vill att jag ska komma ner under jullovet i alla fall. Jag gör kanske så, i alla fall några dagar. Inte för att jag vet om jag vill men …

Varför måste alltid jag vara ledaren, organisatören och ordergivaren? Känner hur alla djävla krav & förväntningar lägger sig på mina axlar och trycker ner mig till ingenting.

Har fortfarande inte fått tillbaka rösten, får lov att vara statist imorgon på teateruppspelningen.

Kommentar från nutiden: Herregud, jag låter så osympatisk att jag funderar på att säga upp bekantskapen med mig.

måndag 15 december 2008

15 december 1991

Det känns aningen bättre idag, även om jag inte kan skriva för tillfället, även om jag inte åstadkommit ett skapandes dugg. Jag har åtminsonte kommit på två artikelidéer.

Magnus ringde, men jag har ju fortfarande ingen röst, lovade att ringa så fort jag kunde prata, han tolkade nog det som något annat.

HÄR visar sig krocken mellan fantasi och verklighet. Först, dagbok efter dagbok om nån snubbe som klippt sig, eller ätit två chokladbitar - alltså de snubbar som jag aldrig överhuvudtaget pratade med. Och sen - verkligheten. Magnus var min första riktiga pojkvän. Han bodde i Småland, jag i Dalarna, så det var inte sådär helt enkelt att ses. Vi var however två dramaqueens som överröste varandra med melodramatiska kärleksbrev och hade storslagna föreställningar om hur livet i en relation skulle vara. Givetvis blev vi snabbt alldeles utmattade av att hålla den klichébilden vid liv, så det tog slut rätt snabbt. Och aldrig att jag skrev i dagboken om hur många chokladbitar han ätit under en dag.

söndag 14 december 2008

14 december 1990

Dagens sol: Var hos Sofia mellan ca 19.05 – 23.15. Det gick jättebra att snacka med henne & det var skönt att få lite omväxling från Sara och Anna. Hon berättade bla. att Enke också är sådär smart, men som bara slösar bort all ”talang”. Precis som Lasse och till viss del Daniel.
Dagens åskmoln: Fick bara en 3:a i Mk och Sh.

Kommentar från nutiden: Enke var killen som satte vår högstadieskola i rampljuset genom att kicka ner rektorn med en karatespark. Han var hårdrockare och THE badguy i skolan, givetvis som sådan oerhört lockande för alla små hormonstinna pubbetjejer. Inte ens att han kallades för Svett avskräckte någon.

lördag 13 december 2008

13 december 1990

Lasse beter sej som en djävla nazist! Gör Hitlerhälsningar, säger ”sånt här skulle man hälla över judar” när vi håller på med saltsyra på labbet. Catrin och Millan var jättebakfulla i skolan idag.
Dagens sol: Jag har fått skolkatalogen!! Jippey!
Dagens mörka moln: Jag vet inte vad jag ska göra åt luggen medan jag väntar på att den ska växa ut. Hur jag än gör så ser det bara fånigt och/eller mesigt ut!

Kommentar från nutiden: Synd att det var just den här dagen jag var tvungen att ta dagboksutdrag, det gör det lite ... märkligt att i samma veva skriva att Lasse var min stora förälskelse när jag gick på social i gymnasiet. Skitsnygg skejtare och givetvis sådär hundra ligor över mig. Jag gjorde honom till och med till en av två huvudpersoner i en roman jag skrev - som tack och lov aldrig blev publicerad. Jag vet inte vad han hade för förvirrad period just den här veckan men de där nazitendenserna var inget han brukade plocka fram.

fredag 12 december 2008

12 december 1989

Inget särskilt har hänt. Peter käkade 2 (eller egentligen 4, eftersom det är 2 pack) raider på rad. Är han ledsen? Han har ju halvdålig hy och av choklad blir den bara sämre. Dessutom behöver han väl pengar till moppen och epan. Ska upp kl. 1 och se Lucia rock, hårdrockscollage.


Kommentar från nutiden: Intrigen tätnar, hela skolan håller andan - VARFÖR käkade Peter två Raider på rad?!

torsdag 11 december 2008

11 december 1989

Peter hade klippt sej (det hade han på hea också, men då hade han kepa på sej så det syntes inte lika bra. Han var finare i halvlångt hår, men fin är han alltid. Jag har inte bytt kort med en enda grabb!

Kommentar från nutiden: Jepp, dags att rikta mitt samlade begär mot nästa totalt ointresserade moppekille. En sommar cyklade jag en mil varje dag för att eventuellt få en skymt av honom. Jeezus.

onsdag 10 december 2008

10 december 1989

Imorgon blir det kanske strejk. Hoppas! Då ska jag och Matilda verkligen jobba på pjäsen. Det är himla viktigt för mej så jag hoppas att alla ställer upp. Det MÅSTE bli något, jag hoppas så …


Jag har verkligen INGET minne av vad det var för pjäs vi jobbade på. Märkligt.

tisdag 9 december 2008

9 december 1989

Jaha. Så var den Hean avklarad också. Urtråkigt! Satt på en stol och grinade. Ingen brydde sej. Anna var med LillBacken. Teres och Micke såg så lyckliga ut sååå, Sara gick med Ture och Erik A (Lillis) var jättekär i henne. Gulligull. Varför måste just jag se ut som en apa. Jag kommer aldrig någonsin att få en grabb för ingen kommer någonsin att vilja ha mej. Igår fick jag ett kort brev (En lapp på ca 3 rader) från Anton Glanzelius. Allt är meningslöst.

Kommentar från samtiden: Hea var alltså suparstället för alla fjortisar i Svärdsjö. Det var här ALLA hånglade för första gången.
Fast jag hånglade inte. Jag satt hemma och skrev fanmail till Anton Glanzelius (okej, den här kalendern börjar bli pinsammare och pinsammare märker jag)efter att ha sett honom i Mitt liv som hund.

Lista över några av de märkligaste smeknamnen på min högstadieskola:
1. Torsk
2. Sumo
3. Boppen
4. Ture lur

måndag 8 december 2008

8 december 1988

Imorgon ska Sofia sitta barnvakt med Teres. Jag duger väll inte. På julkalendern (Liv i luckan), är det en så fantastiskt gullig kille med. Han liknar Tompa lite och han har skitfina ögon. Gissa vad han heter? Johan! Ska du se något konstigt: Lars Johansson, Thomas Johansson, Johan Wallner, Johan ... Nej, jag är inte kär i honom, det kan man ju inte vara i en kille som man bara sett på tv, men killen är faktiskt VÄLDIGT söt. Walle var sjuk idag.

Kommentar från nutiden: Ok, så vad är definitionen på en nördtjej? Svar: någon som går i åttan och inte bara kollar på julkalendern fortfarande utan dessutom blir förälskad i en av barnskådisarna ...

söndag 7 december 2008

7 december 1988

Jag, Sofia och Teres åkte in till stan idag, och på bussen in började vi snacka med Paola, som också var med bussen. Hon förklarade en sak så bra: ”Så hade jag sett en grabb och började va´ med honom och så. Han var snygg och schysst, och så berättade jag om honom för en kompis. Hon sa: Ja han är ju schysst och så, men han har så stor näsa, och när han skrattar ser han ut som en kanin. Då kände jag att jag inte KUNDE gilla honom på samma sätt utan mest bara som kompis.” Det stämmer på mej det där tror jag. Nu när Teres klagat spå hans näsa så mycket så ser jag bara den och den är inte särskilt fin. Så sa hon en till bra sak också: ”Det blir sådär fånigt för mej. Som jag kan träffa en kille som jag tycker är väldigt snygg och så då ser jag att han har snor i näsan eller någon annan småsak bara, men ändå känner jag att jag inte kan tycka om honom lika mycket mer, för jag tänker mej honom med snor i näsan hela tiden.”
Johans näsa …
Det hon sa förklarar nog dels varför jag inte är kär i honom mer. Det var rätt tråkigt i stan, och egentligen åkte vi dit bara för att dom trodde Forsa och Peter skulle åka hem på samma buss som oss. Det gjorde dom inte. Jag satt bredvid Sofi hem och kände mej som ett väldigt tråkigt sällskap.

Kommentar från nutiden: "Paola" i det här inlägget är alltså den sedermera kända Paola Bruna, som delar av sin uppväxt bodde i samma håla som jag i Svärdsjö, Dalarna. Paola var snyggaste bruden i skolan, var bara tillsammans med äldre killar som vi inte kände till (ja, förutom en sväng i femman, då, när hon var ihop med den tidigare nämnda poppiskillen Fredrik) och hade en air av spänning runt sig med sina kulturföräldrar, sina kompisar och släktingar i Stockholm och sina - i småhåle mått mätt - "udda" kläder. Fan vad jag ville vara hon när jag var fjorton. Jag tror att hon kunde ha sagt vad som helst under den där bussresan och jag hade ändå svalt det som det klokaste någon människa någonsin yttrat till mig

lördag 6 december 2008

6 december 1988

Jag vet inte vad som flugit i mej, men jag är inte kär längre. Han är väldigt gullig ok, men jag är inte KÄR i honom. Men det kanske bara är en sådan där kort nyck. Förhoppningsvis. Klippte mig direkt på morgonen. Det blev bra bak.


Jag har ingen aning om varför jag ville fortsätta vara kär i en kille som uppenbarligen var totalt ointresserad av mig.

fredag 5 december 2008

5 december 1987

Usch, jag känner mej så onödig, besviken, ledsen, förkyld. Men Hilda är underbar. Jag red henne idag och Ulrika red Börd. Jag hetsade Hilda så skulle vi ha gåtävling i rekordbacken, då stack hästarna. Hilda har aldrig sprungit så fort. Det var underbart men ändå hemskt. Så skrek jag. Då stannade Mino och Ulrika för att spärra vägen, men då bockade Mino och Hilda sparkade bakut gång på gång. Så ville hon kuta iväg igen och Ulrika skrek: sitt ner och såga!
Då äntligen lugnade hon sej. Hon var jättenöjd över det hon gjort.



Kommentar från nutiden: Jag och min syster älskade att ge alla våra djur en miljon olika namn. Hästen Marinio kallades också Mino, Börd, Birdie och säkert fem andra som jag inte minns. Vår jättefeta kanin som hette Pricka kallades för Pocka, Pockard, Puck, Pock.

torsdag 4 december 2008

4 december 1986

Idag efter gympan så höll Daniel och Martin på och viskade. Dom skulle säga något till Teres och Sofi. Men det tog lång tid innan dom sa det. Fasten Teres ropade vänta så gick jag. Sen fick jag veta vad det var. Martin och Sofi skulle byta ringar och Daniel och Teres detsamma.



Vi går i sexan här, Fredrik och Niklas har börjat på högstadiet inne i centrala Svärdsjö, så av praktiska skäl är Martin och Daniel de nya poppiskillarna

onsdag 3 december 2008

3 december 1985

Usch vad jag kände mej dum idag i skolan. Vi (=Jag, Lisa, Teres, Matilda, Anneli o Sofia) har på skoj startat en popgrupp. Så frågade Jonsson om hon fick vara med. Då sa vi att hon måste sjunga så högt som hon kunde först. Just då kom NG och FH in. Då sa hon att hon inte ville sjunga när dom var inne. Då sa jag: Jamen då måste du sjunga extra högt annars får du inte vara med. Då sa Niklas: Sjung själv då till mig. Jag blev knallröd och Fredrik sa: Spar på röd färgen. Fy fan!

God natt

TP hjärta FH = sant
FH hjärta TP = osant
eller …?

Kommentar från nutiden: Niklas och Fredrik gick i sexan och var THE poppiskillar i skolan. ALLA var kära i dem. En gång i fyran skickade jag ett anonymt kärleksbrev med utklippta tidningsbokstäver till Fredrik. Hela skolan pratade om det och jag avslöjade aldrig (förrän nu då ...) vem det var som skrivit det.

tisdag 2 december 2008

2 december 1984

I dag åkte Magnus och jag vagn med Hilda. Så var vi* på julskyltning till Falun. Så såg jag på tvkalendern och bagen. Alpahville låg etta nu också.

God natt
*Vi: Mamma, pappa, Ulrika och jag.
*Det tycker jag var bra.

Kommentar från nutiden: Magnus var en av mina bästa kompisar, men det var den outtalade regeln att vi bara fick umgås utanför skolan för att han inte skulle bli retad av sina killkompisar.

måndag 1 december 2008

1 december 1984

I dag red Ulrika och jag långt upp i bengtsan. Hilda var alldeles våt av svett sen. Jag har sett på tvkalendern med staffanobengt och på fragglarna, barnjornalen och just nu rassel.
God natt
Obs. Imorgon ska vi på julskyltning



Kommentar från nutiden: Man behöver inte vara rik för att ha häst på landet. Men jävlar vad man får slita. Min syster var bara 7 när hon började sköta om shetlandsponnyn Hilda. När Hildas gamla ägare ville skicka henne till slakt fick vi köpa henne för ett par tusen. När min syster blev för stor för att rida henne fick jag ta över. Hela den storyn är som hämtat från någon av B. Wahlströms hästböcker.