Igår kom en journalist från ETC Stockholm hit och gjorde en lååång intervju. Och jag blev återigen påmind om att jag är helt oförmögen att någonsin avsluta ett resonemang sedan Anton föddes. Jag tappar tråden HELA tiden. Och alla de där smarta slutsatserna jag skulle leverera var som bortblåsta. I alla fall. En extra källa till nervositet i just det här fallet var att journalisten ifråga var lika gammal som jag - och uppväxt här i Skärholmen. Alltså nder exakt den tid som delar av boken utspelar sig. Det blev lite som ett facit. Och jag hade inte alla rätt ...
Saker om Skärholmen jag önskar att jag hade vetat när jag skrev boken:
1. Att ungarna på Äspholmsvägen/terassen hängde rätt mycket uppe på Ekholmsvägen eftersom det var mycket bättre ytor där för fotbollsspel etc. (ytor som försvunnit nu eftersom det byggts nya bostadshus).
2. Att pissgången - dvs gången som ledde fram till hissen upp till Ekholmshöjden, där bergbanan ligger nu - var en källa till skräck för kvarterets barn.
3. Att många av barnen i mitt beskrivna område hängde betydligt mer i skogen än vad som framgår i min bok. Typ, mer i skogen än i centrum. Och att skogen präglade området för de boende betydligt mer än betongen - som var utifrånbilden.
4. Att ett skogsparti som man ser (men nästan inte kan ta sig till) på väg från Skärholmen till Ikea var känt som den mytomspunna Limsniffarkullen (tror jag det var den kallades, eller om det var limsniffarskogen).
5. Att det är en dödssynd att skriva "Skärholmen utanför Stockholm" - Skärholmen ligger i Stockholm - det vet alla som växt upp här.
lördag 5 september 2009
söndag 30 augusti 2009
Efteråt
Jamen det gick ju bra det där. Även om jag inte fått sådär jättemånga recensioner. Det är lite samma känsla som den jag hade inför julafton när jag var liten. Man var så himla laddad, hysteriskt förväntansfull, precis som om det skulle inträffa en stor och fantastisk och bestående förändring bara för att det var julafton. Och jag skrev långa önskelistor om vad jag helst ville ha. Och sen tomheten så fort det var över. För även om jag hade fått precis det jag ville ha (en strålande DN-recension i det här fallet) så lunkade ju allt på precis som vanligt igen nästa dag och egentligen var det ingenting som hade förändrats av att jag fått det jag ville. Och just nu är jag så satans stressad att jag inte ens hann njuta medan det pågick.
Det finns en så himla skum lägenhet på Ekholmsvägen som jag går förbi då och då. Varenda fönster är övertäckt med kartong - precis som i Låt den rätte komma in. Dessutom är ett av fönstren trasigt (det skedde efter att kartongerna sattes upp) och har varit det i flera månader. Idag såg jag en bok ligga utanför kartongerna i fönstret och var givetvis tvungen att gå dit och glutta vad det var. Det visade sig vara en mattebok för åk 9. Så sorgligt. Bor det den femtonåring där? Varje gång jag går förbi fantiserar jag vad som egentligen pågår därinne:
1. Det är ett methlab.
2. Personen/erna som bor där är vampyrer och tål inte dagsljus. Alternativt har en psykos och tror att han eller hon inte tål dagsljus.
3. Lägenheten står tom och outhyrd.
4. Någon/några gömmer sig därinne
5. Det är en hemlig bordell.
Det finns en så himla skum lägenhet på Ekholmsvägen som jag går förbi då och då. Varenda fönster är övertäckt med kartong - precis som i Låt den rätte komma in. Dessutom är ett av fönstren trasigt (det skedde efter att kartongerna sattes upp) och har varit det i flera månader. Idag såg jag en bok ligga utanför kartongerna i fönstret och var givetvis tvungen att gå dit och glutta vad det var. Det visade sig vara en mattebok för åk 9. Så sorgligt. Bor det den femtonåring där? Varje gång jag går förbi fantiserar jag vad som egentligen pågår därinne:
1. Det är ett methlab.
2. Personen/erna som bor där är vampyrer och tål inte dagsljus. Alternativt har en psykos och tror att han eller hon inte tål dagsljus.
3. Lägenheten står tom och outhyrd.
4. Någon/några gömmer sig därinne
5. Det är en hemlig bordell.
onsdag 26 augusti 2009
Nedräkning
Okej, nu har nedräkningen börjat. Första recensionsdag på Jag vet ingenting om dig imorgon. Som förvisso inte behöver betyda att någon recenserar den. Men man måste ju ha något att fokusera sin nervositet kring.
Här är min facebooksida om boken där jag bl.a planerar att lägga ut recensioner.
Wish me luck!
tisdag 25 augusti 2009
FöräldraLEDIG - up my ass
Okej, jag tar tillbaka det där om att Anton skulle vara så lugn och stillsam att jag skulle få oceaner av tid under föräldraledigheten. Han har bara väntat på att Rufus ska försvinna till dagis, då kräver han sin rättmätiga access. Jag är så slut. Och har inte haft en chans att blogga.
Några jobbiga prylar med att vara föräldraledig tvåbarnsmorsa:
1. Alla sysslor som man överhuvudtaget kan utföra måste utföras med en hand, sittandes i soffan med en unge hängande i bröstet.
2. Amningshormoner i kombination med konstant sömnbrist gör att det känns som om man går på kraftigt nedåttjack. Vilket kanske vore mysigt. Om man inte hade tusen saker att göra hela tiden.
3. Det är ett skämt att tro att man ska kunna skriva eller göra något annat kreativt. Någonsin.
4. När man väl är två vuxna människor hemma, dvs på helgen, måste man lägga all sin sammanlagda tid på att städa sin totalt nedsunkade lägenhet. Ärligt, hur fan hinner småbarnsföräldrar städa? Och innan man väl städar irriterar man sig hela dagarna på hur det ser ut hemma. Samt snubblar runt på alla saker som ligger överallt.
5. Så fort det andra barnet kommer hem från dagis är HELA tiden åtminstone något av barnen missnöjt.
Några jobbiga prylar med att vara föräldraledig tvåbarnsmorsa:
1. Alla sysslor som man överhuvudtaget kan utföra måste utföras med en hand, sittandes i soffan med en unge hängande i bröstet.
2. Amningshormoner i kombination med konstant sömnbrist gör att det känns som om man går på kraftigt nedåttjack. Vilket kanske vore mysigt. Om man inte hade tusen saker att göra hela tiden.
3. Det är ett skämt att tro att man ska kunna skriva eller göra något annat kreativt. Någonsin.
4. När man väl är två vuxna människor hemma, dvs på helgen, måste man lägga all sin sammanlagda tid på att städa sin totalt nedsunkade lägenhet. Ärligt, hur fan hinner småbarnsföräldrar städa? Och innan man väl städar irriterar man sig hela dagarna på hur det ser ut hemma. Samt snubblar runt på alla saker som ligger överallt.
5. Så fort det andra barnet kommer hem från dagis är HELA tiden åtminstone något av barnen missnöjt.
fredag 21 augusti 2009
Utö
En hel semestervecka till i betongen kändes lite tungt, så glada i hågen bokade vi tre nätter i en fin stuga på Utö i skärgården. Det är ju så lätt att ta sig dit också. Bara t-bana. Och pendeltåg. Och buss. Och båt. Så vi begav oss iväg som två packåsnor med barnvagnar och jätteryggsäck och rullväska och mindre ryggsäck och skötväska och åtminstone till en början ett glatt humör. Fast snart blev det värre. Först av allt: pisshissen på centralen. Vad är det för jävla idiot som har konstruerat den? En jättelång smal gång leder fram till hissdörren, och knapp till hissen finns först i mitten av gången. Om någon ska av på samma plattform som man själv tänkt kliva på måste man backa ut hela vägen och sedan KASTA sig fram och försöka hinna öppna dörren innan hissen åker iväg igen. I två fall av tre misslyckas man och hissen hinner åka tom. Så blev det nu. Med resultatet att vi nästan missade pendeltåget till Västerhaninge. Vi RUSADE med skumpande väskor och en barnvagn var rakt emot alla mötande människor som förskräckta hoppade åt sidan. Men vi hann. Med typ en minut till goda. Fast väl framme i Västerhaninge var det dags för nästa dust med SL-hiss. Och alltid står där någon förvirrad pensionär och ska åka först, och alltid är hissarna för små för två barnvagnar. Så när vi äntligen tagit oss ut från pendeltågsstationen båda två upptäckte vi att vi hade missat bussen till Årsta brygga. Om vi tog nästa buss skulle vi missa färjan. Ack, så nära men ändå så fjärran … Jag fick givetvis ett hysteriskt utbrott och skrek och grinade och stackars Anton var skithungrig och ville egentligen äta och skrek i vagnen och Peter sa sammanbitet att om vi åkte hem nu så orkade han fan inte göra samma tur imorgon igen. Så vi ringde en taxi som dock inte kunde säga när den skulle komma och under tiden såg vi tiden till färjans avgång krympa obönhörligt medan vi var fast på en skitful Konsumparkering i Västerhaninge.
DÅ hände diverse saker som föranleder dagens lista:
Snällast på väg till och på Utö
1. Taxichauffören
Av en underlig slump kom det faktiskt en taxi - som inte var den vi hade beställt - till parkeringen. När vi förklarade situationen för kvinnan som körde föreslog hon oss att ringa färjan och be den vänta. Under tiden fick vi stuva in oss i taxin allihopa och åka iväg. Det saknades bilbarnsstolar och Rufus VÄGRADE ha på sig bälte, men hon bara garvade och sa: "Äh, vi är på landet nu. Jag kör försiktigt." Extra festligt att hon visade sig jobba som lärare i serbiska i just Skärholmen i vanliga fall.
2: Kaptenen på färjan
Under tiden fick jag tag på kaptenen på färjan. Jag förklarade situationen och frågade om han möjligtvis kunde hålla färjan åt oss i fem, tio minuter (samtidigt som jag kände mig skitdum och tänkte: fet chans att han går med på det). Men han sa glatt att: “Ja, det ska väl inte vara några problem. Jag ringer om ett tag och hör hur långt ni har kommit.” Så vi kom med färjan! Helt jävla otroligt.
3. Hovmästaren på värdshuset
Efter den här hysteriska färden var vi tvungna att slänga in grejerna i stugan och skynda oss att traska de 2,7 kilometrarna till Gruvbyn innan Ica stängde. Sedan segade vi oss fram till värdshuset för att äta middag. Rufus ville förstås inte ta en tugga av sina pannkakor utan röjde runt som fan med sina bilar istället. Väl färdigätna började vi gå den långa vägen hem till stugan - och blev plötsligt omkörda av en bil tillhörande Utö värdshus som stannade vid oss. Det var hovmästaren som kört ikapp oss bara för att lämna en bil som Rufus glömt.
4. Värdparet
På tisdagen ösregnade det till och från hela dagen. Så fort vi gjort oss i ordning för att gå och handla mat kom det en ny skur. Till slut bad vi att få hyra en cykel av värdparet så att en kunde spurta iväg och handla käk mellan skurarna. Det var inga problem - vi behövde inte ens betala för den. Dessutom fick Rufus ta med sig en badboll som han förälskat sig ifrån stugan.
5. Tanten med MC-museet
Som trots att det helt klart var hennes makes projekt, den där mc-samlingen i garaget, snällt ställde upp och visade den för oss när det passade oss. Tanten fick fö inte en syl i vädret - Rufus pratade oavbrutet, han var så exalterad att han nästan exploderade och ville aldrig lämna stället.
DÅ hände diverse saker som föranleder dagens lista:
Snällast på väg till och på Utö
1. Taxichauffören
Av en underlig slump kom det faktiskt en taxi - som inte var den vi hade beställt - till parkeringen. När vi förklarade situationen för kvinnan som körde föreslog hon oss att ringa färjan och be den vänta. Under tiden fick vi stuva in oss i taxin allihopa och åka iväg. Det saknades bilbarnsstolar och Rufus VÄGRADE ha på sig bälte, men hon bara garvade och sa: "Äh, vi är på landet nu. Jag kör försiktigt." Extra festligt att hon visade sig jobba som lärare i serbiska i just Skärholmen i vanliga fall.
2: Kaptenen på färjan
Under tiden fick jag tag på kaptenen på färjan. Jag förklarade situationen och frågade om han möjligtvis kunde hålla färjan åt oss i fem, tio minuter (samtidigt som jag kände mig skitdum och tänkte: fet chans att han går med på det). Men han sa glatt att: “Ja, det ska väl inte vara några problem. Jag ringer om ett tag och hör hur långt ni har kommit.” Så vi kom med färjan! Helt jävla otroligt.
3. Hovmästaren på värdshuset
Efter den här hysteriska färden var vi tvungna att slänga in grejerna i stugan och skynda oss att traska de 2,7 kilometrarna till Gruvbyn innan Ica stängde. Sedan segade vi oss fram till värdshuset för att äta middag. Rufus ville förstås inte ta en tugga av sina pannkakor utan röjde runt som fan med sina bilar istället. Väl färdigätna började vi gå den långa vägen hem till stugan - och blev plötsligt omkörda av en bil tillhörande Utö värdshus som stannade vid oss. Det var hovmästaren som kört ikapp oss bara för att lämna en bil som Rufus glömt.
4. Värdparet
På tisdagen ösregnade det till och från hela dagen. Så fort vi gjort oss i ordning för att gå och handla mat kom det en ny skur. Till slut bad vi att få hyra en cykel av värdparet så att en kunde spurta iväg och handla käk mellan skurarna. Det var inga problem - vi behövde inte ens betala för den. Dessutom fick Rufus ta med sig en badboll som han förälskat sig ifrån stugan.
5. Tanten med MC-museet
Som trots att det helt klart var hennes makes projekt, den där mc-samlingen i garaget, snällt ställde upp och visade den för oss när det passade oss. Tanten fick fö inte en syl i vädret - Rufus pratade oavbrutet, han var så exalterad att han nästan exploderade och ville aldrig lämna stället.
onsdag 12 augusti 2009
Utflykter i närmiljö
En av de jobbigare grejerna med att bo i lägenhet i betongen med barn är att man måste hitta på utflykter varenda jävla dag på semestern. Man kan liksom inte bara släppa ut dem bland bilarna och pitbullarna (i alla fall inte om de är under tre) och att stanna inne i den kvava lägenheten hela dagen är inte en option. Nu när man har en spädis som jag inte vill exponera för allt för mycket folk så här tidigt begränsas valmöjligheterna för utflykter ännu mer - allt ska ju helst ske så nära hemmet som möjligt. Ännu svårare blir det av att vi har en åsikt om vad en bra utflykt består i och Rufus har helt andra önskemål:
Mina och Peters förslag på roliga och bra sysslor i närmiljön när solen skiner:
1. Sätra strandbad
Bada, bygga sandslott och äta glass. Klassisk sommar.
2. Parkleken i Aspudden
Klappa kaniner, titta på getter och höns, leka, bada i plaskdammen och äta glass.
3. Gå till skogen
och plocka blåbär - nu när det finns.
4. Konditori Lyran
Sitta i skuggan på deras uteservering med en kopp kaffe och en fet bakelse och kolla på båtarna som far förbi.
Tyvärr överensstämmer de inte riktigt med Rufus förslag på roliga och bra sysslor i närmiljön när solen skiner:
1. Ekholmsvägen
Stå länge och titta på en brummande maskin - en slamsugare eller vad det nu är. Diskutera huruvida det är en Scania eller något annat bilmärke. Efter en lång stund förflytta sig några meter och stirra i evigheter på en lastbil med rostiga järnrör på flaket. Diskutera huruvida det är en Scania eller något annat bilmärke.
2. Ikea, Kungens kurva
Raskt ta sig upp till Barnens Ikea där de byggt upp en liten och jättetråkig tågbana - det är egentligen inte mer än en oval med en bro. Stanna där resten av dagen. Bli asförbannad och lägga sig på golvet och vråla om något annat barn så mycket som vågar titta på tågbanan.
3. Lekplatsen här på höjden
Eller egentligen inte så mycket lekplatsen som en skåpbil som står där. Där ska vi sedan stå och diskutera huruvida skåpbilen är en Mercedes eller något annat bilmärke.
4. Pressbyrån
Vilken som helst. Där ska obegränsade mängder Kinderegg inhandlas.
5. Lägenheten
Omväxlande ställa upp alla bilar på rad och diskutera vilka märken de är av, samt hoppa i sängen och kasta mjukislamm på varandra.
Mina och Peters förslag på roliga och bra sysslor i närmiljön när solen skiner:
1. Sätra strandbad
Bada, bygga sandslott och äta glass. Klassisk sommar.
2. Parkleken i Aspudden
Klappa kaniner, titta på getter och höns, leka, bada i plaskdammen och äta glass.
3. Gå till skogen
och plocka blåbär - nu när det finns.
4. Konditori Lyran
Sitta i skuggan på deras uteservering med en kopp kaffe och en fet bakelse och kolla på båtarna som far förbi.
Tyvärr överensstämmer de inte riktigt med Rufus förslag på roliga och bra sysslor i närmiljön när solen skiner:
1. Ekholmsvägen
Stå länge och titta på en brummande maskin - en slamsugare eller vad det nu är. Diskutera huruvida det är en Scania eller något annat bilmärke. Efter en lång stund förflytta sig några meter och stirra i evigheter på en lastbil med rostiga järnrör på flaket. Diskutera huruvida det är en Scania eller något annat bilmärke.
2. Ikea, Kungens kurva
Raskt ta sig upp till Barnens Ikea där de byggt upp en liten och jättetråkig tågbana - det är egentligen inte mer än en oval med en bro. Stanna där resten av dagen. Bli asförbannad och lägga sig på golvet och vråla om något annat barn så mycket som vågar titta på tågbanan.
3. Lekplatsen här på höjden
Eller egentligen inte så mycket lekplatsen som en skåpbil som står där. Där ska vi sedan stå och diskutera huruvida skåpbilen är en Mercedes eller något annat bilmärke.
4. Pressbyrån
Vilken som helst. Där ska obegränsade mängder Kinderegg inhandlas.
5. Lägenheten
Omväxlande ställa upp alla bilar på rad och diskutera vilka märken de är av, samt hoppa i sängen och kasta mjukislamm på varandra.
tisdag 11 augusti 2009
Tillbaka - nu som tvåbarnsmor
Jag hade nästan glömt hur gränslöst intellektuellt uttråkad man lätt blir av att vara hemma med spädis. Och det hjälper inte ens att läsa sjukt mycket böcker och kolla igenom ALLT man sparat på dvd:ns hårddisk medan man ammar (vilket man gör HELA tiden, dygnet runt).
Så jag måste helt enkelt börja blogga igen. Lite i smyg. Än så länge är det mest kaos hela dagarna eftersom Rufus inte börjat på dagis än och kräver konstant uppmärksamhet. Vi försöker förtvivlat ta oss ur betongen och göra UTFLYKTER till naturen varje dag, vilket har resulterat i att vi allihop är konstant utmattade. Rufus har dessutom börjat med den underbara vanan att gå upp ca halv sex på morgonen.
Bebis nummer två har efter två veckor äntligen fått ett namn: Anton. Han gör inte så mycket väsen av sig än, men är mjuk som en persika på huvudet och väldigt söt. Och det är förstås inte bra att han är lite gul, men det ser ju onekligen snyggt ut. Lite solbränt sådär.
Spektakulära händelser på Huddinge sjukhus vid kejsarsnittet:
1. Val av tidningar i väntrummet
I väntan på att få komma in till operation fick vi sitta i ett väntrum som av diverse informationstexter på väggen att döma mest användes av föräldrar vars barn skulle opereras. Eftersom vi fick sitta där ett tag och jag var både skitnervös och aptörstig började jag rota igenom tidningshyllan. Hittade Hus & Herrgård (tror jag den hette), Tidningen Jakt och – bäst av allt – tidningen Vildsvin. Som alltså var en hel glassig tidning som enbart handlade om vildsvinsjakt. Precis vad man känner för att läsa om när ens barn ska genomgå reparation. Peter skulle just börja läsa den när det var dags för oss att gå till operation.
(annons ur senaste numret av tidningen Vildsvin)
2. Narkosläkaren
Dagen innan hade vi fått träffa en narkosläkare som var så laidback att han var i det närmaste medvetslös. Han typ suckade inför varje fråga han var tvungen att ställa. Givetvis var det även honom vi fick vid snittet. Han kom insläntrande och såg gravt uttråkad ut. Fast det gjorde inte så mycket för han var en jävel på att sätta ryggbedövning.
3. Tvillingar
Samtidigt som vi låg på BB var det FYRA tvillingpar som hade fötts. Nattbarnmorskorna såg lite lagom stressade ut när man ringde på dem.
4. Morfin
Första dygnet efter snittet pumpar de verkligen i en morfin. Hur skönt som helst. Jag tror jag ska joina Thorsten Flinck och bli morfinist.
5. Maten
Tydligen är det rätt viktigt att inte käka gasbildande mat när man just gjort snitt. Så vad fick man då för specialkost för att hantera detta? Rå vitkål, kikärtor, bönor och ärtor.
Här är han förresten, my precious (som f.ö. heilar lite oroväckande ofta):
Så jag måste helt enkelt börja blogga igen. Lite i smyg. Än så länge är det mest kaos hela dagarna eftersom Rufus inte börjat på dagis än och kräver konstant uppmärksamhet. Vi försöker förtvivlat ta oss ur betongen och göra UTFLYKTER till naturen varje dag, vilket har resulterat i att vi allihop är konstant utmattade. Rufus har dessutom börjat med den underbara vanan att gå upp ca halv sex på morgonen.
Bebis nummer två har efter två veckor äntligen fått ett namn: Anton. Han gör inte så mycket väsen av sig än, men är mjuk som en persika på huvudet och väldigt söt. Och det är förstås inte bra att han är lite gul, men det ser ju onekligen snyggt ut. Lite solbränt sådär.
Spektakulära händelser på Huddinge sjukhus vid kejsarsnittet:
1. Val av tidningar i väntrummet
I väntan på att få komma in till operation fick vi sitta i ett väntrum som av diverse informationstexter på väggen att döma mest användes av föräldrar vars barn skulle opereras. Eftersom vi fick sitta där ett tag och jag var både skitnervös och aptörstig började jag rota igenom tidningshyllan. Hittade Hus & Herrgård (tror jag den hette), Tidningen Jakt och – bäst av allt – tidningen Vildsvin. Som alltså var en hel glassig tidning som enbart handlade om vildsvinsjakt. Precis vad man känner för att läsa om när ens barn ska genomgå reparation. Peter skulle just börja läsa den när det var dags för oss att gå till operation.
(annons ur senaste numret av tidningen Vildsvin)
2. Narkosläkaren
Dagen innan hade vi fått träffa en narkosläkare som var så laidback att han var i det närmaste medvetslös. Han typ suckade inför varje fråga han var tvungen att ställa. Givetvis var det även honom vi fick vid snittet. Han kom insläntrande och såg gravt uttråkad ut. Fast det gjorde inte så mycket för han var en jävel på att sätta ryggbedövning.
3. Tvillingar
Samtidigt som vi låg på BB var det FYRA tvillingpar som hade fötts. Nattbarnmorskorna såg lite lagom stressade ut när man ringde på dem.
4. Morfin
Första dygnet efter snittet pumpar de verkligen i en morfin. Hur skönt som helst. Jag tror jag ska joina Thorsten Flinck och bli morfinist.
5. Maten
Tydligen är det rätt viktigt att inte käka gasbildande mat när man just gjort snitt. Så vad fick man då för specialkost för att hantera detta? Rå vitkål, kikärtor, bönor och ärtor.
Här är han förresten, my precious (som f.ö. heilar lite oroväckande ofta):
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
