Deprimerande bebisblogg

Varför är det ingen som varnar en? Så fort man berättar att man är gravid borde andra småbarnsföräldrar – istället för att hojta grattis – skaka på huvudet och säga: ”Du inser hur satans jobbigt det är, va? Tänk efter ordentligt om du verkligen pallar med det här.” Han bajsar, skriker och ammar, i den ordningen, dygnet runt. Och de där åh-vad-mysigt-det-är-med-spädbarn och åh-vad-mysigt-det-är-att-amma-hormonerna som ska drabba en och göra en pigg och lycklig trots att man bara får sova två timmar per natt tycks ha hoppat över mig. Att amma är bland det tråkigaste jag varit med om. Det där om att spädbarn sover 20 timmar om dygnet är ett skämt. Rufus betyder den röde, och det passar ju bra, för hans stackars röv är det rödaste som finns och följdaktigen blir han argast i världen när vi ska byta blöja, och eftersom han skiter oavbrutet måste vi byta blöja typ en gång i timmen.

Hoppades på BVC - där vi hade tid idag -, jag menar, är det inte det de finns till för? Men tanten där är den värsta goddag-yxskaft-människa jag träffat på. Rufus skrek förstås oavbrutet genom hela besöket, både jag och Peter var så trötta att vi var svimfärdiga och dialogen såg ut ungefär såhär:

1. Kloka BVC-råd om amning:
Jag: Om han får bestämma skulle han amma dygnet runt, det är bara då han är lugn, han vill äta hela tiden.
Hon (med sagotantslen röst): Ja, men då tror jag tror helt enkelt att han får för mycket mat. Att det är därför han skriker. Han får ont i magen.
Jag: Men hur ofta ska jag amma honom då?
Hon: Ja, det måste han själv få bestämma. Han säger till när han vill amma. Du får rätta dig efter honom.

2. Kloka BVC-råd om blöjbyte
Jag: Ja, du ser hur röd han är. Vi försöker använda salva men ...
Hon: Ja, jag ska hämta lite salva som ni kan smörja på. Luftar ni honom?
Jag: Vi försöker, men han hatar det, han skriker oavbrutet.
Hon: Ni måste lufta honom efter varje blöjbyte, det tycker de om, och så stryker ni på salva på det röda. Se till att han torkar ordentligt först.
Jag: Men huden är så irriterad att salvan inte fäster, det spelar ingen roll hur mycket vi torkar honom ...
Hon: Ni måste torka honom ordentligt innan ni sätter på salvan.

3. Kloka BVC-råd om rapar
Jag: Och så undrar vi över det här med att rapa. Det är jättesvårt att få honom att rapa när han har ätit, vi brukar försöka att-
Hon: Rapar ni honom när han har ätit? Det är jätteviktigt, det kanske är därför han har ont i magen. Ni kan lägga upp honom på axeln såhär ...
Jag: Jo, alltså (här vill jag försöka säga att vi har fått lära oss tre olika tekniker för att få honom att rapa och att ingen funkar, men hon avbryter mig för att visa en av de metoderna som vi redan vet inte funkar.)

Kloka BVC-råd om babymassage
Hon: Egentligen borde ni använda babymassage på honom.
Peter öppnar munnen för att försöka säga att han har testat det genom att följa instruktionerna i en bok, men han hinner inte få fram ett ord förrän hon är på väg ut för att kolla om vi kan få plats på en kurs.

Och så ska tanten förstås bitcha om nappen och nappflaskan, hu så uselt, tills jag börjar grina och förklarar att jag fan inte ORKAR amma honom dygnet runt och då är napp och nappflaska det enda som hjälper. Då hummar hon något förstående men envisas med att det är napp och nappflaska som är ROTEN till det onda – det är därför han har ont i magen, det är därför han har knallröd stjärt - och om vi bara håller oss borta från det så kommer han att må hur bra som helst.

Vad är det för FEL på människor som jobbar med barn? Varför kan de inte bara vara profesionella?

Tack och lov såg vi en gråhårig ivrigt gestikulerande Sven Wollter nere vid tunnelbanan, hela omgivningen liksom tystnade och frös på stället när han kom ångande. En räddning denna usla dag.