En farlig frikyrkoschlager

SVT borde inrätta något slags system så att man kunde se vad folk har röstat på i Melodifestivalen. Jag tror det är enda sättet om man vill undvika att något så hiskeligt frikyrkligt som Tommy Nilsson-låten ska gå till final. Vem vågar öppet stå för att han eller hon har röstat på den låten? Okej, INGET bidrag igår var något vidare – ta bara Anna Book: VARFÖR är det okej att sjunga nåt slags påhittat bebisspråk bara för att det är melodifestival? Fast som Peter sa – ”Anna Book är ju bara lite skojig, men Tommy Nilsson, han är farlig på riktigt.”

Äntligen, äntligen har en rutin fallit på plats så att jag kan skriva på boken igen. Fre, lör, sön, när Peter också är hemma, får han ta ut Rufen på långpromenad i minst 40 minuter så att jag kan skriva under tiden. Och det funkar. Faktiskt BÄTTRE än när jag var sjukskriven och hade hur mycket tid som helst. Okej, det går långsamt. Och det kommer att bli en tjock bok. Men nån gång blir den faktiskt färdig. Och bara jag vet att jag har den här tiden blir det toppen att vara med Rufen – som är lång och ståtlig som en tre månaders-bebis och ler så lyckligt åt sin kaninmobil att jag blir alldeles tårögd. (alltså, mobil som i hängande saker, inte mobiltelefon som min kära mor först trodde att jag önskade mig till min nyfödde son).

Låtar som för närvarande driver mig till vansinne:
1. Bockarna Bruse (igen ...)
2. Rockspindeln
3. Samba sambero
4. Trollmors visa med Nina och Kim (som sjunger ”fint”)
5. Möllers total-reklamen
(vi hade ett sant Seinfeldtskt ögonblick pga den reklamen: Kompis A träffade kompis B:s pojkvän för första gången, fråga mig inte hur men de kom in på den här reklamen och det visade sig att pojkvännen faktiskt gillade den. Så när jag frågade kompis A hur pojkvännen var, var det det första hon berättade. Nästa gång jag träffade kompis B var jag – förstås – tvungen att ta upp det här: att jag hade hört att pojkvännen (som jag f.ö. aldrig träffat) gillade Möllers total-reklamen. Kompis B visste inte ens vilken reklma jag pratade om och tyckte inte att det var så underligt om pojkvännen råkade gilla den, att jag och kompis A hade diskuterat det, däremot ... Äsch, fan vad svamligt det blir när man ska berätta en historia utan att lämna ut några namn. Att jag försöker återge den tämligen ointressanta historien på min blogg är måhända det sjukaste av alltihop.)