Portland i mitt hjärta

Nu är romanen tillfixad och skickad och jag är ”ledig” på kvällarna. Vilket känns asskumt. Dessutom har jag printat ut en kopia till G som han fått lova att inte läsa förrän han är i Vietnam nästa vecka. Jag blir så nojig. Dels grejen med att det handlar om två gaykillar. Jag menar, vem är JAG att skriva om hur två gaykillar tänker och känner (och har sex). Tänkte jag tack och lov inte medan jag jobbade med den. Men efteråt. Dels har jag faktiskt skitdålig fantasi, så jag måste sno en massa yttre grejer från folk jag känner eller grejer jag läst och liksom baka in dem i mina litterära gestalter (fast obs! Inte sexscenerna). Till exempel skulle jag aldrig kunna låta någon viktig person bo i Bromma eller Danderyd eftersom jag knappt besökt de ställena, än mindre … tja, Östersund.

”Är det något du vill berätta om boken?” sa G när vi satt på franska bageriet och drack varm choklad, och egentligen menade han om det var någon speciell fråga jag ville att han skulle svara på, men i mitt paranoida sinne tänkte jag att nu var det dags att göra avbön och säga: ”Ja, du kommer troligtvis att hata mig när du har läst den och tycka att jag är tidernas värsta faghag.”

Fast bara för att jag blir så nojig tror han förstås att det är mycket värre än vad det är (jag menar, hallå, det HANDLAR inte om honom, han råkar bara vara gay), att jag typ skrivit ett nidporträtt baserat på enbart honom som går ut på att förnedra honom offentligt. Han erbjöd mig ändå storsint att använda honom i marknadsföringssyfte om han skulle råka omkomma i Vietnam. Oh, the drama!

Dessutom försöker han övertala mig att följa med till Portland i början av mars, biljetterna är tydligen hur billiga som helst (under 5000:- tur och retur). Aaarrgh! Jag längtar ju dit så jag kan bli tokig, men det funkar bara inte just nu. Jag måste verkligen försöka fokusera på det negativa här:

Varför det är en dålig idé att åka till Portland i mars:
1. Jag har egentligen ingen semester att ta ut.
2. Pga punkt ett kan jag inte heller vara borta särskilt länge. Typ någon vecka, bara. Och då hinner man ju inte ens vänja sig av vid jet laggen.
3. Det blir skitjobbigt för Peter att sköta hela ruljansen här hemma under så lång tid (med tanke på att vi inte har någon som kan avlasta oss).
4. Jag har just varit ifrån Ruf i en vecka och nu klamrar han sig fast vid mig som en liten apa och egoboostar mig bara han hör mig säga ordet ”åka”.
5. Lagom till avresedatum kommer vi alla tre här hemma att både ha vinterkräksjukan och influensan och ligga halvdöda.
6. Eftersom hela våren säkert kommer att gå åt till vabbande bör jag jobba så mycket jag bara kan när jag kan.
7. Portland avnjutes bäst på sommaren. På vinter och tidig vår är det svinkallt överallt. Även inomhus. Man blir liksom aldrig uppvärmd någonstans.
8. Mina kompisar där borta är för tillfället så fattiga att de får food stamps. Och jag är inte heller direkt rik. Så vi kommer inte att ha råd att göra någonting överhuvudtaget.
9. Jag är tjock redan INNAN jag åkt.
10. G kommer att hata mig så fort han läst romanen. Vi kommer därför att vara osams under hela resan.

Så. Nu känns det lite bättre.