Mer förortsliv

Åh vad glad man blir ändå när flakcykelmannen cyklar förbi här nere på gatan och spelar Dolly Parton på högsta volym och höghuset mitt emot glittrar mot kvällshimlen och borta i centrum höjer sig en sådan där jättekran upp i skyn samtidigt som den nya plastförpackade våningen på gallerian ligger där vid torget som ett mystiskt växthus. Då kan man inbilla sig att det fortfarande går att bo här, trots fucking Boultbee, trots att de ska sälja ut lägenheterna på gatan, trots allt hundbajs som täcker varenda gräsplätt som finns här i kvarteret, trots att rutan nere i ytterdörren är krossad minst en gång i månaden.
Våra närmsta grannar verkar däremot ha flyttat ut. Och jag lär aldrig få veta sanningen om vem som egentligen bodde där. På dörren satt en c/o lapp med ett svennenamn och ett mobilnummer, och det var alltid olika människor som kom och gick - fast alla verkade alltid väldigt snälla på det där lågmälda sättet.

Annars nojar jag en massa för det här med att resa med Rufus. Först tåg till Dalarna på torsdag, sedan flyg till Malaga i slutet av april. Nojan blev inte mindre av att G hade råkat ut för en ensamstående mamma med två barn på flyget från Sydafrika och satt vid vårt bord och ojade sig över ouppfostrade barn. Tillslut hade han minsann sagt till den där mamman att han inte ville ha hennes unge ståendes mot sin flygstol, viftandes med en penna framför hans filmskärm. Och jag förstår ju honom, fan vad jag hatade att resa i närheten av någon med en skrikande, uppmärksamhetskrävande unge förr - eller en som satt och sparkade oavbrutet mot ens stolsrygg (nu är jag mer lättad över att vi inte är de enda med ouppfostrat barn).

Möjliga skitjobbiga scenarion när man reser med litet barn (ca ett och ett halvt år):
1. Ungen är övertrött men kan inte sova och skriker/gråter/gnäller hela vägen.
2. Ungen visar sig vara magsjuk och spyr ner sig själv och en själv, samt fortsätter spy hela vägen.
3. Ungen har lärt sig gå och klättra rätt nyligen och vägrar därför att sitta på sin plats, istället vill han springa runt och försöka stjäla andra resenärers mat hela vägen, samt blir skitförbannad och gallskriker när man försöker hindra honom.
4. Ungen upptäcker stickkontakten vid tågsätet det första han gör och vill därefter sitta och peta i den hela vägen. Samt blir skitförbannad och gallskriker om man hindrar honom.
5. Ungen sätter något i halsen och håller på att kvävas.
6. På flyget vill ungen oavbrutet krypa i mittgången, gärna också krypa in under andra människors ben.

Tristess dödar små barn, tror jag det var min vän Miriam som skrev i en text någon gång. Ett underbart citat.