Åh vad jag gillar mitt egenhändigt målade San Fransiscoblå arbetsrum. Romanen jag skriver på är min räddning från en fullständig hemmafrutillvaro. Och bara därför känner jag sånt jävla motstånd varenda gång jag ska sätta mig ner och skriva. Jag drar igång alla ritualerna – gör mitt vietnamesiska iskaffe, tänder Jesusljus, sätter på rätt musik, lägger kungen – och undrar hur i helvete jag ska fixa att skriva nåt idag. Men det är nåt med det där rummet som gör att det bara kommer. En timme flyter förbi. Det går så bra. Och jag skriver nytt nu, jobbar inte bara om. Allra bäst går det om det regnar och en av katterna ligger i fönstret och kollar mot neonskyltarna nere i centrum och de upplysta fönstren i höghuset mitt emot. Har bara lite mer än ett kapitel kvar på råmanus nu.
Skärholmen housewifelife (jepp, såhär spännande är mitt liv nuförtiden):
1. Rensar en hel kasse trattkantareller och gör sen trattkantarellsoppa. Med sherry.
2. Organiserar linneskåpet. Rullar alla påslakan prydligt. Ser till så att var sak får sin hylla, skiljer till och med på enkelsängslakan och dubbelsängslakan.
3. Ordnar alla bebiskläder i små plastlådor i IKEA-byrån
4. Tvättar. En maskin varje dag.
5. Planerar att frosta av frysen, städa ur kylen och rensa upp i skafferiet.
(Det värsta är att jag hoppas att barnet blir nån vecka försenat så jag hinner göra klart alla de här idiotgrejerna. Gröten i hjärnan kommer tidigt för somliga ...)
tisdag 31 oktober 2006
söndag 29 oktober 2006
Därför hatar vi "goa" killar
Ur dagens Expressen – Fråga Katerina om Relationer och sex:
Rubrik: Varför uppskattas inte ”goa” killar?
Fråga: ”Jag är 26 år gammal och vill gärna beskriva mig som en väldigt trevlig, social och attraktiv kille som inte har problem med att träffa och umgås med tjejer. Mitt problem är att jag träffar tjejer som jag faller för, och som faller för mig i början, men som alltid bryter med mig efter drygt 6-7 veckor. Anledningen har i regel alltid varit att de tycker att jag är lite för schyst och inte står ut med det. (Nästan samtliga har sagt det så det måste ligga något i det.) (...) Vad gör att tjejer i regel inte uppskattar ”goa” killar? Varför är det alltid killarna som har noll innanför pannbenet som får de bra tjejerna? Jag känner att jag av ren princip snart kommer att börja gå ut på krogen och ta hem tjejer som vanligt men börja behandla dem med kyla och medveten egoism istället för tvärtom.”
Och så vidare ... Har vi hört den förut? Oftast brukar det dock inte vara en fråga utan en jävligt gnällig insändare om att tjejer minsann bara vill ha svin. Eller i Petra Vad-hon-nu-heters usla Metrokrönikor som alltid handlar om hur synd det är om killar eftersom tjejer väljer svin – ”men vänta ni bara, killar, hon finns därute för dig”. Och så får hon rosor och tack i respons sen – äntligen en tjej som har fattat.
Så vad svarar Katerina den goa killen i frågan ovan? Jo, hon är förstås försiktig och diplomatisk och pekar på att många vill ha lite motstånd – lika försiktig och snäll som brudarna som dumpat den goa killen säkert var.
Men hallå "goa" killar – fatta läget. Ni blir inte dumpade/ratade för att ni är för snälla eller för att tjejer vill ha svin. Troligtvis blir ni dumpade av någon av följande anledningar (men tjejerna ni hänvisar till har alltid varit för finkänsliga för att ta upp den verkliga orsaken till att de inte vill ha er):
1. När ni ser minst två tjejer i flock på krogen går ni fram, tränger er ner och avbryter deras samtal med repliken: ”Och här sitter ni alldeles ensamma?”
2. Ni spanar in den snyggaste tjejen i tjejgänget, går fram och limmar men är skitotrevlig mot snyggtjejens halvfula polare som verkar betydligt mer intresserad av er.
3. Ni lyssnar enbart på Bo Kaspers och Lasse Winnerbäck – ”för deras texter handlar ju verkligen om hur det är.”
4. Ni försöker gång på gång bevisa hur humoristiska ni är genom att återberätta samma sketch som ni har sett på teve – gärna i lite större sällskap där ni inte känner alla.
5. Ni skulle aldrig säga att ni har knullat eller haft sex, ni säger att ni har älskat, eller – om ni känner er lite Lundellinspirerade – haft älskog.
6. Om en tjej säger något surt om Victoria Silvstedt, Lena Ph, Emma Andersson eller någon annan ”snygg” tjej på teve så ler ni lite retsamt och säger: ”Vadå, är du avundsjuk? Hon är väl fin” (och på tonfallet kan man höra att ni brukar sitta och runka till bilder på just den tjejen).
7. Ni har noll självinsikt och än mindre självdistans. Det tycker ni inte att man behöver ha om man är så himla go och snäll som ni.
Rubrik: Varför uppskattas inte ”goa” killar?
Fråga: ”Jag är 26 år gammal och vill gärna beskriva mig som en väldigt trevlig, social och attraktiv kille som inte har problem med att träffa och umgås med tjejer. Mitt problem är att jag träffar tjejer som jag faller för, och som faller för mig i början, men som alltid bryter med mig efter drygt 6-7 veckor. Anledningen har i regel alltid varit att de tycker att jag är lite för schyst och inte står ut med det. (Nästan samtliga har sagt det så det måste ligga något i det.) (...) Vad gör att tjejer i regel inte uppskattar ”goa” killar? Varför är det alltid killarna som har noll innanför pannbenet som får de bra tjejerna? Jag känner att jag av ren princip snart kommer att börja gå ut på krogen och ta hem tjejer som vanligt men börja behandla dem med kyla och medveten egoism istället för tvärtom.”
Och så vidare ... Har vi hört den förut? Oftast brukar det dock inte vara en fråga utan en jävligt gnällig insändare om att tjejer minsann bara vill ha svin. Eller i Petra Vad-hon-nu-heters usla Metrokrönikor som alltid handlar om hur synd det är om killar eftersom tjejer väljer svin – ”men vänta ni bara, killar, hon finns därute för dig”. Och så får hon rosor och tack i respons sen – äntligen en tjej som har fattat.
Så vad svarar Katerina den goa killen i frågan ovan? Jo, hon är förstås försiktig och diplomatisk och pekar på att många vill ha lite motstånd – lika försiktig och snäll som brudarna som dumpat den goa killen säkert var.
Men hallå "goa" killar – fatta läget. Ni blir inte dumpade/ratade för att ni är för snälla eller för att tjejer vill ha svin. Troligtvis blir ni dumpade av någon av följande anledningar (men tjejerna ni hänvisar till har alltid varit för finkänsliga för att ta upp den verkliga orsaken till att de inte vill ha er):
1. När ni ser minst två tjejer i flock på krogen går ni fram, tränger er ner och avbryter deras samtal med repliken: ”Och här sitter ni alldeles ensamma?”
2. Ni spanar in den snyggaste tjejen i tjejgänget, går fram och limmar men är skitotrevlig mot snyggtjejens halvfula polare som verkar betydligt mer intresserad av er.
3. Ni lyssnar enbart på Bo Kaspers och Lasse Winnerbäck – ”för deras texter handlar ju verkligen om hur det är.”
4. Ni försöker gång på gång bevisa hur humoristiska ni är genom att återberätta samma sketch som ni har sett på teve – gärna i lite större sällskap där ni inte känner alla.
5. Ni skulle aldrig säga att ni har knullat eller haft sex, ni säger att ni har älskat, eller – om ni känner er lite Lundellinspirerade – haft älskog.
6. Om en tjej säger något surt om Victoria Silvstedt, Lena Ph, Emma Andersson eller någon annan ”snygg” tjej på teve så ler ni lite retsamt och säger: ”Vadå, är du avundsjuk? Hon är väl fin” (och på tonfallet kan man höra att ni brukar sitta och runka till bilder på just den tjejen).
7. Ni har noll självinsikt och än mindre självdistans. Det tycker ni inte att man behöver ha om man är så himla go och snäll som ni.
lördag 28 oktober 2006
Som nördbrud VILLE man fan bli kallad hora
Igår på lunchen med Sara och Ylva började vi prata om det rätt udda beteendet vi haft under en tid på högstadiet (och som jag har förstått det var vi ändå rätt nördiga alla tre): Att ta på sig så utmanande kläder som bara möjligt, och då helst i situationer eller på ställen där det var HELT fel(typ, totalt mansdominerade miljöer). Själv städade jag på Försäkringskassan, iförd den kortaste kjol som bara går att tänka sig. Nere på vaktmästeriet – där det förstås bara jobbade gubbar – blev alltid nån av männen stående och glodde medan jag torkade golv. Fast det ultimata var förstås om man var flera stycken fjortisbrudar och nån gubbe uppmärksammade en. För målet var förstås inte att faktiskt bli utsatt för något sexuellt, jag vet knappt om det var den berömda bekräftelsen man sökte. Och vi var knappast så oskyldiga att vi inte hade en aning om vad vi höll på med. Nej, vad vi ville var ju att få bryta ihop i en skrattattack tillsammans och sedan diskutera snuskgubben i oändlighet: ”Och han bara ....!” ”Och SÅG du hur han kollade på dig när du ...” ”Jag veeeet, så JÄVLA äcklig!”
Jag blev aldrig kallad hora på högstadiet (jo, en gång, av en kompis på ett disco, men då lappade jag till henne svinhårt) så jag vet förstås inte hur jag hade reagerat, jag hade kanske känt mig jättekränkt. Men jag tror inte det. Jag var ju som sagt nördbrud, att ens bli sammankopplad med något sexuellt var positivt. Jag blev svärmiskt förälskad i vilken äckelkille som helst som typ kom fram och frågade om man ville knulla på det lokala discot. I debatten om tonårstjejer nu handlar det alltid om det här – vägra kallas hora. Sexualiseringen av fjortisbrudar lyfts fram som det enda problemet som existerar för den gruppen människor – i alla fall om man får tro de betydligt äldre som för deras talan. Är det tidsandan som har förändrats? Är det för att jag växte upp på landet men nu följer debatten från storstäderna? Är det för att jag var nördbrud och aldrig riktigt kände av problemet (men nördbrudar är väl något tidlöst – de måste väl ha andra kriser nu som då)? Eller har debattörerna helt enkelt missat något väsentligt?
Saker som kändes betydligt värre att höra än att man var en hora när man var fjortis:
1. ”Fy fan vad ful du är!”
2. ”Du är så jävla torr, vet du det?”
3. ”Det är okej att du inte följer med dit, va? För de andra tycker att du är så himla tråkig.”
4. ”Kolla på henne, så jävla äcklig!”
5. ”Vad ska du med bikinitopp till, du har väl inga bröst?”
Jag blev aldrig kallad hora på högstadiet (jo, en gång, av en kompis på ett disco, men då lappade jag till henne svinhårt) så jag vet förstås inte hur jag hade reagerat, jag hade kanske känt mig jättekränkt. Men jag tror inte det. Jag var ju som sagt nördbrud, att ens bli sammankopplad med något sexuellt var positivt. Jag blev svärmiskt förälskad i vilken äckelkille som helst som typ kom fram och frågade om man ville knulla på det lokala discot. I debatten om tonårstjejer nu handlar det alltid om det här – vägra kallas hora. Sexualiseringen av fjortisbrudar lyfts fram som det enda problemet som existerar för den gruppen människor – i alla fall om man får tro de betydligt äldre som för deras talan. Är det tidsandan som har förändrats? Är det för att jag växte upp på landet men nu följer debatten från storstäderna? Är det för att jag var nördbrud och aldrig riktigt kände av problemet (men nördbrudar är väl något tidlöst – de måste väl ha andra kriser nu som då)? Eller har debattörerna helt enkelt missat något väsentligt?
Saker som kändes betydligt värre att höra än att man var en hora när man var fjortis:
1. ”Fy fan vad ful du är!”
2. ”Du är så jävla torr, vet du det?”
3. ”Det är okej att du inte följer med dit, va? För de andra tycker att du är så himla tråkig.”
4. ”Kolla på henne, så jävla äcklig!”
5. ”Vad ska du med bikinitopp till, du har väl inga bröst?”
fredag 27 oktober 2006
Konsertmissar
Bloggen har blivit lite som ett dåligt minne – kommer inte längre ihåg vad jag har skrivit om och orkar inte kolla upp det. Så, med risk för att upprepa mig (och vara en sån där jävel som berättar samma tråkiga episod varje gång man ses):
En av mina favoritkonserthistorier har jag fått höra från min kollega Marianne. På sjuttiotalet bodde hon i Brighton, som då var något av en ”teststad” för band och artister från London. Det var alltså aslätt att få tag på gratisbiljetter till konserter med up-and-coming-artister som spelade på rätt intima ställen. En lördagkväll har Marianne fått biljetter till två olika konserter – dels ett coverband som hon vet vilka de är, dels en okänd kille som heter David Bowie. Så vad väljer hon att gå på? Coverbandet ...
Konsertminnen
1. Kent
Det ganska okända "indiebandet" Kent spelar på Lunds nation (tror jag det var). Jag är hemma och är deprimerad men Anna och Mirre går. Anna kommer stormande hem från konserten och svär om att det fan är det sämsta hon någonsin har sett. Bandet har bl.a. – på fullt allvar – använt mikrofonerna som piskor: ”Som nåra jävla mimare!” tror jag att hon säger. Eller så är det bara önsketänkande från min sida. Att hon säger så alltså. Det med piskorna är sant.
2. Thåström
På återträffen efter min (katastrofala) språkresa har STS fixat så att Thåström av alla människor spelar. Jag och mitt nördgäng sitter demonstrativt i den tomma matsalen under spelningen och någon fäller repliken: ”De kunde väl åtminstone ha valt Pernilla Wahlgren” (jag tror att det här var 1990). Ett år senare dyrkar jag marken Thåström går på – och grämer ihjäl mig över att jag inte kollade på den där konserten.
3. Primal Scream v/s Levellers
Primal Scream har släppt Scremadelica och är typ världens häftigaste band. Jag är på Hultsfred (eller om det var Roskilde). Primal Scream ska spela. Går jag dit och tittar? Nej. Jag väljer att gå och ställa mig och vänta vid ett kravallstaket vid en annan scen. Där ska nämligen de ekologiska träskrockarna Levellers spela om en timme.
4. Docenterna
(Det här är jag nästan säker på att jag skrivit om förut, på någon annan lista, men skitsamma). Docenterna på Hultsfred. Jag, Karin, Sussi och G står allra längst fram (G diggar glatt och frågar efter en stund om det är Nirvana vi kollar på). När Jakob Hellman – Karins gamla kärlek, hon döpte till och med sin asjobbiga duva efter honom – kommer in på scenen nyper Karin mig så hårt i armen att jag får stora blåmärken. SVT är där och filmar. När dokumentärfilmen sänds är vi på klassresa i London. Mamma ringer till hotellet för att tala om att de har sett mig på teve – ”Det var en lååång närbild på dig” säger hon förtjust. Mina föräldrar har på min begäran även spelat in programmet, så förstås är jag dödligt nyfiken när jag kommer hem. Jag kollar. Docenterna. Joppe Pihlgren sjunger något ”sexigt” och gräver sig i skrevet. Klipp. Närbild på mig (i hysteriskt fånig frisyr, jag har håret uppsatt i i en jättestor prickig rosett mitt på huvudet ) som flinar förtjust med halvslutna ögonlock.
5. All tomorrows parties
All tomorrows parties på UCLA. Sonic Youth är värdar (och har valt artister) – say no more. Wilco och Papa M är helt fantastiska (men man sitter i bänkrader i en aula och kollar - vilket förtar lite av stämningen). I övrigt upprepar sig ungefär samma mönster: Publiken flockas förväntansfullt vid ännu en japansk/svensk/amerikansk experimentmusikartist (som oftast spelar med ryggen vänd mot publiken). Sen står folk ut i max tre ”låtar” (eller – who am I kidding – det var ju inte som att oväsendet var uppdelat i klart definierade låtar, det bara pågick i oändlighet, det var endel av det experimentella) innan de diskret smiter ut, och kvar framme vid scenen står tillslut nästan bara den gänglige Thurston Moore och diggar.
En av mina favoritkonserthistorier har jag fått höra från min kollega Marianne. På sjuttiotalet bodde hon i Brighton, som då var något av en ”teststad” för band och artister från London. Det var alltså aslätt att få tag på gratisbiljetter till konserter med up-and-coming-artister som spelade på rätt intima ställen. En lördagkväll har Marianne fått biljetter till två olika konserter – dels ett coverband som hon vet vilka de är, dels en okänd kille som heter David Bowie. Så vad väljer hon att gå på? Coverbandet ...
Konsertminnen
1. Kent
Det ganska okända "indiebandet" Kent spelar på Lunds nation (tror jag det var). Jag är hemma och är deprimerad men Anna och Mirre går. Anna kommer stormande hem från konserten och svär om att det fan är det sämsta hon någonsin har sett. Bandet har bl.a. – på fullt allvar – använt mikrofonerna som piskor: ”Som nåra jävla mimare!” tror jag att hon säger. Eller så är det bara önsketänkande från min sida. Att hon säger så alltså. Det med piskorna är sant.
2. Thåström
På återträffen efter min (katastrofala) språkresa har STS fixat så att Thåström av alla människor spelar. Jag och mitt nördgäng sitter demonstrativt i den tomma matsalen under spelningen och någon fäller repliken: ”De kunde väl åtminstone ha valt Pernilla Wahlgren” (jag tror att det här var 1990). Ett år senare dyrkar jag marken Thåström går på – och grämer ihjäl mig över att jag inte kollade på den där konserten.
3. Primal Scream v/s Levellers
Primal Scream har släppt Scremadelica och är typ världens häftigaste band. Jag är på Hultsfred (eller om det var Roskilde). Primal Scream ska spela. Går jag dit och tittar? Nej. Jag väljer att gå och ställa mig och vänta vid ett kravallstaket vid en annan scen. Där ska nämligen de ekologiska träskrockarna Levellers spela om en timme.
4. Docenterna
(Det här är jag nästan säker på att jag skrivit om förut, på någon annan lista, men skitsamma). Docenterna på Hultsfred. Jag, Karin, Sussi och G står allra längst fram (G diggar glatt och frågar efter en stund om det är Nirvana vi kollar på). När Jakob Hellman – Karins gamla kärlek, hon döpte till och med sin asjobbiga duva efter honom – kommer in på scenen nyper Karin mig så hårt i armen att jag får stora blåmärken. SVT är där och filmar. När dokumentärfilmen sänds är vi på klassresa i London. Mamma ringer till hotellet för att tala om att de har sett mig på teve – ”Det var en lååång närbild på dig” säger hon förtjust. Mina föräldrar har på min begäran även spelat in programmet, så förstås är jag dödligt nyfiken när jag kommer hem. Jag kollar. Docenterna. Joppe Pihlgren sjunger något ”sexigt” och gräver sig i skrevet. Klipp. Närbild på mig (i hysteriskt fånig frisyr, jag har håret uppsatt i i en jättestor prickig rosett mitt på huvudet ) som flinar förtjust med halvslutna ögonlock.
5. All tomorrows parties
All tomorrows parties på UCLA. Sonic Youth är värdar (och har valt artister) – say no more. Wilco och Papa M är helt fantastiska (men man sitter i bänkrader i en aula och kollar - vilket förtar lite av stämningen). I övrigt upprepar sig ungefär samma mönster: Publiken flockas förväntansfullt vid ännu en japansk/svensk/amerikansk experimentmusikartist (som oftast spelar med ryggen vänd mot publiken). Sen står folk ut i max tre ”låtar” (eller – who am I kidding – det var ju inte som att oväsendet var uppdelat i klart definierade låtar, det bara pågick i oändlighet, det var endel av det experimentella) innan de diskret smiter ut, och kvar framme vid scenen står tillslut nästan bara den gänglige Thurston Moore och diggar.
torsdag 26 oktober 2006
Stoppa valfriheten!
Idag öppnade inte EN utan TVÅ gigantiska stormarknader här i Skäris centrum. Coop och Ica Kvantum. Jag testade Coop. Det var som att komma till USA, fast aningen bisarrare, för i ett hörn stod en Linda Bengtzing-wannebee och sjöng country. Till och med diskarna liknade dem i amerikanska varuhus, med såna där stora frysskåp med mängder av färdigmat. Och de hade ett helt skåp med Ben & Jerrys glass.
Samtidigt blev jag lätt deprimerad där bland alla tokshoppande människor med jättekundvagnar, tänkte på Gilbert Grape, scenen där han tvingas åka till det enorma varuhuset för att köpa tårta. Hur ska det nu gå för Munirs livs? När jag gick förbi där var det helt tomt, kassörskorna bara satt och väntade i sina kassor. Och det märktes att Coop-människorna varit där på studiebesök – Coop hade till och med köpt in samma märken av t.ex. hoummos, de satsade stenhårt på färska dadlar och nötter och grejer.
Men ... Ben & Jerrysglass ... Bravos äpple/päronjuice – såna där grejer jag får grym craving efter men som inte finns på Vi Prisma, än mindre på Munirs. Jag hatar valfrihet. Fem livsmedelsaffärer på fem minuters gångavstånd. Tur att allt på Lidl ser så äckligt och tyskt och sönderkonserverat ut att det inte ens är en valmöjlighet.
Andra saker jag inte vill välja:
1. Försäkringsbolag
2. Elbolag
(men det har tack och lov Peter valt med den äran – vi har nåt litet elbolag med jättebillig el).
3. Pensionsfonder
4. Telebolag
(jag blir ALLTID lurad, och nu när jag är höggravid är jag alla utesäljares givna måltavla – kanske för att jag inte hinner springa undan längre. Blev senast lurad av nån jävla Comviqkille utanför IKEA - "Vadå, VILL du inte ringa billigare?" Nej. Jag vill ha det enkelt, jag vill inte ödsla tid och energi på sån skit som vilket telefonbolag jag ska välja.)
5. Lunch/middags-ställe
Samtidigt blev jag lätt deprimerad där bland alla tokshoppande människor med jättekundvagnar, tänkte på Gilbert Grape, scenen där han tvingas åka till det enorma varuhuset för att köpa tårta. Hur ska det nu gå för Munirs livs? När jag gick förbi där var det helt tomt, kassörskorna bara satt och väntade i sina kassor. Och det märktes att Coop-människorna varit där på studiebesök – Coop hade till och med köpt in samma märken av t.ex. hoummos, de satsade stenhårt på färska dadlar och nötter och grejer.
Men ... Ben & Jerrysglass ... Bravos äpple/päronjuice – såna där grejer jag får grym craving efter men som inte finns på Vi Prisma, än mindre på Munirs. Jag hatar valfrihet. Fem livsmedelsaffärer på fem minuters gångavstånd. Tur att allt på Lidl ser så äckligt och tyskt och sönderkonserverat ut att det inte ens är en valmöjlighet.
Andra saker jag inte vill välja:
1. Försäkringsbolag
2. Elbolag
(men det har tack och lov Peter valt med den äran – vi har nåt litet elbolag med jättebillig el).
3. Pensionsfonder
4. Telebolag
(jag blir ALLTID lurad, och nu när jag är höggravid är jag alla utesäljares givna måltavla – kanske för att jag inte hinner springa undan längre. Blev senast lurad av nån jävla Comviqkille utanför IKEA - "Vadå, VILL du inte ringa billigare?" Nej. Jag vill ha det enkelt, jag vill inte ödsla tid och energi på sån skit som vilket telefonbolag jag ska välja.)
5. Lunch/middags-ställe
tisdag 24 oktober 2006
Insomnia
Andra natten i rad med bara några timmars sömn. Man kan bli galen av mindre. Är det fullmåne eller nåt? Pets kan inte heller sova. Konstigt nog somnar jag lättare helt hopknölad i en Klippansoffa, men då känner jag mig å andra sidan helt steloperarad i nacken nästa dag. Men det är fint med gryningen över Skärholmen, alldeles stilla, höstlöv på träden och röda neonskyltar i det grå.
Saker att göra istället för att sova:
1. Läsa true crime-böcker om seriemördare
Och sen bli för mörkrädd för att kunna sova
2. Sortera alla cd-skivor i bokstavsordning
3. Kolla på nattserierna på tv
Flera av de bästa går ju vid tre-fyrasnåret, t.ex. Reno 911 och Buffy
4. Läsa tråkiga föräldrahandböcker
5. Spela tv-spel
Fast då är allt hopp om att kunna somna ute, jag blir helt speedad istället.
Saker att göra istället för att sova:
1. Läsa true crime-böcker om seriemördare
Och sen bli för mörkrädd för att kunna sova
2. Sortera alla cd-skivor i bokstavsordning
3. Kolla på nattserierna på tv
Flera av de bästa går ju vid tre-fyrasnåret, t.ex. Reno 911 och Buffy
4. Läsa tråkiga föräldrahandböcker
5. Spela tv-spel
Fast då är allt hopp om att kunna somna ute, jag blir helt speedad istället.
måndag 23 oktober 2006
Dubbelmoral
97% av barnen i förskolan här i Skärholmen har ett annat förstaspråk än svenska. 97%!!! Å andra sidan, har man en pappa som är bibliotekarie och en mamma som är barnboksredaktör och författare vore det väl en bragd om man INTE utvecklar sitt språk. Och om inte ens vi vågar sätta vår unge på dagis härute av rädsla för att han/hon ska bli usel på svenska – vem ska då våga och känna att förutsättningarna hemma är så pass bra att man vågar chansa? Fast det blir nog dagis i Sätra där det ”bara” är 82% som har annat förstaspråk än svenska.
Nu är magen så stor att inga resårbyxor sitter uppe längre.
Kollar på Faktum och blir åter så jävla förbannad över hur nåt slags snedvriden ”moral” uppifrån hindrar folk från att leva hyfsat normala liv med subutex eller metadon. Det är som det där argumentet att det skulle bli fler narkomaner om det delas ut fria sprutor. ”Åh, kolla, man får fria sprutor här, då måste jag passa på att testa heroin.”
Moralens träskområden:
1. Narkomanvården
2. Amning
Det råder typ tystnadsplikt om hur man bär sig åt om man inte kan eller vill amma. Nämn ”mjölkersättning” för en barnmorska och hon tittar på dig som om du vore ett barnmisshandlande monster och börjar hyperventilerande med sitt mantra: ”Alla kan amma, det handlar bara om teknik.”
3. Antidepressiva mediciner
Folk som aldrig har haft en depression i hela sitt liv älskar att plädera för att ”i dagens samhälle får man inte längre vara ledsen ibland, man måste ta lyckopiller och vara glad hela tiden.” Eller: ”Läkare bara skriver ut lyckopiller när man egentligen behöver prata med någon.”
Nej. Man blir inte konstant lycklig av lyckopiller. Däremot kan man ha och behålla ett jobb, man kan klara av att gå utanför lägenheten, man slipper vara paniskt rädd för att ringa ett telefonsamtal – kort sagt, leva ett hyfsat normalt liv. Varför är det så jävla provocerande?
4. Den kristna högern (huvudsakligen i USA, men believe me, det kommer att sprida sig här med)
Hur kan man vara emot abort med argumentet att man inte har rätt att ta någon annans liv och samtidigt vara högljudda förespråkare för dödsstraff?
5. Vår nya regering
Nu är magen så stor att inga resårbyxor sitter uppe längre.
Kollar på Faktum och blir åter så jävla förbannad över hur nåt slags snedvriden ”moral” uppifrån hindrar folk från att leva hyfsat normala liv med subutex eller metadon. Det är som det där argumentet att det skulle bli fler narkomaner om det delas ut fria sprutor. ”Åh, kolla, man får fria sprutor här, då måste jag passa på att testa heroin.”
Moralens träskområden:
1. Narkomanvården
2. Amning
Det råder typ tystnadsplikt om hur man bär sig åt om man inte kan eller vill amma. Nämn ”mjölkersättning” för en barnmorska och hon tittar på dig som om du vore ett barnmisshandlande monster och börjar hyperventilerande med sitt mantra: ”Alla kan amma, det handlar bara om teknik.”
3. Antidepressiva mediciner
Folk som aldrig har haft en depression i hela sitt liv älskar att plädera för att ”i dagens samhälle får man inte längre vara ledsen ibland, man måste ta lyckopiller och vara glad hela tiden.” Eller: ”Läkare bara skriver ut lyckopiller när man egentligen behöver prata med någon.”
Nej. Man blir inte konstant lycklig av lyckopiller. Däremot kan man ha och behålla ett jobb, man kan klara av att gå utanför lägenheten, man slipper vara paniskt rädd för att ringa ett telefonsamtal – kort sagt, leva ett hyfsat normalt liv. Varför är det så jävla provocerande?
4. Den kristna högern (huvudsakligen i USA, men believe me, det kommer att sprida sig här med)
Hur kan man vara emot abort med argumentet att man inte har rätt att ta någon annans liv och samtidigt vara högljudda förespråkare för dödsstraff?
5. Vår nya regering
lördag 21 oktober 2006
Favoritaffärer
Grått och regn och höst och när jag gick till gallerian för att klippa mig fick jag värsta flashbacken till Valbo köpcentrum utanför Gävle. Det var det absolut roligaste jag visste när jag var liten – att åka dit (jäpp, konsumtion rules). Dealen var att det skulle regna, annars åkte vi inte dit. Haken var att man var tvungen att gå på astråkiga ställen, som IKEA och Wessels kläder. Men det var det ändå värt, för jag och min syster fick lite pengar var och åtminstone en timme att uppsöka våra favoritplatser i köpcentrumet: djuraffären, godisaffären och krimskramsaffären med porslinsfåglar och sidenblommor. Det kommer aldrig någonsin att bli så roligt att shoppa som det var då, i Valbo köpcentrum. När jag tänker efter var det nog till och med mindre än Skärholmen centrum. Men det kändes oändligt.
Mina favoritaffärer i Falun när jag var liten:
1. Smink och presenter
Som allmänt kallades för Snusk och presenter. Det var här man fick tag på typ samma snuskprylar som i Scantrend-katalogen – bröstformade salt- och pepparkar, små snoppar som hoppade fram över bordet när man skruvade upp dem. Jag köpte hälften av alla min julklappar här.
2. Lek & hobby
Första stället i Falun som sålde lösgodis som man fick självplocka, bl.a. salta och sura boxhandskar. Fantastiskt urval av luktsudd. Det var också här man kunde köpa scratch and sniff-klistermärken som luktade as (det är sant, det fanns såna – hur tänkte marknadsmänniskan som kläckte den idén?).
3. Gobiten
Hade bland annat såna där groteskt stora sega råttor som hästtjejerna äter i Marianne Ahrnes ungdomsserie Den tredje lyckan. Fast mest köpte jag korkskruvar med fruktsmak. Smakade bara socker men såg ju så festliga ut.
4. Blids bokhandel
Enda gången i hela mitt liv jag har snattat något i en affär var på Blids bokhandel. En jätteful liten blommig adressbok. Herregud, vilken mes man var.
5. Hemköp Svalan
Stället där mina föräldrar alltid veckohandlade. Det bästa var serietidningarna. Och en installation med en logvägg och en massa halm där en plasthöna ruvade på ägg. Senare, på gymnasiet, hängde vi här JÄMT. Det var nämligen den mataffär som låg närmast elevhemmet. En av våra lyckodrömmar var att tillbringa en natt på Hemköp. Fast jag kommer inte längre ihåg varför vi tyckte det var så fantastiskt.
Mina favoritaffärer i Falun när jag var liten:
1. Smink och presenter
Som allmänt kallades för Snusk och presenter. Det var här man fick tag på typ samma snuskprylar som i Scantrend-katalogen – bröstformade salt- och pepparkar, små snoppar som hoppade fram över bordet när man skruvade upp dem. Jag köpte hälften av alla min julklappar här.
2. Lek & hobby
Första stället i Falun som sålde lösgodis som man fick självplocka, bl.a. salta och sura boxhandskar. Fantastiskt urval av luktsudd. Det var också här man kunde köpa scratch and sniff-klistermärken som luktade as (det är sant, det fanns såna – hur tänkte marknadsmänniskan som kläckte den idén?).
3. Gobiten
Hade bland annat såna där groteskt stora sega råttor som hästtjejerna äter i Marianne Ahrnes ungdomsserie Den tredje lyckan. Fast mest köpte jag korkskruvar med fruktsmak. Smakade bara socker men såg ju så festliga ut.
4. Blids bokhandel
Enda gången i hela mitt liv jag har snattat något i en affär var på Blids bokhandel. En jätteful liten blommig adressbok. Herregud, vilken mes man var.
5. Hemköp Svalan
Stället där mina föräldrar alltid veckohandlade. Det bästa var serietidningarna. Och en installation med en logvägg och en massa halm där en plasthöna ruvade på ägg. Senare, på gymnasiet, hängde vi här JÄMT. Det var nämligen den mataffär som låg närmast elevhemmet. En av våra lyckodrömmar var att tillbringa en natt på Hemköp. Fast jag kommer inte längre ihåg varför vi tyckte det var så fantastiskt.
torsdag 19 oktober 2006
Runkrelaterat del 2
Åh, dagens höjdpunkt – Mercireklamen! Den är så underbart ... kristdemokratisk!
Nej. Man har inte så mycket att blogga om när man är hemma och är sjukskriven.
Pets har börjat ha en massa undervisning på sitt jobb. En dag skulle han berätta om hur RSS fungerade. Pedagogiskt visade han upp sin egen sida med olika RSS-bevakade sajter, däribland min blogg.
”RSS fungerar jättebra på sajter som ofta uppdateras, t.ex. bloggar”, sa han och skulle använda min blogg som exempel. Där dagens post hette Runkrelaterat. Jag slutar aldrig att skrocka åt det där. Den prydlige bibliotekarien som kör RSS på nån noga utvald porrsajt och kallar posten för ”runkrelaterat.”
Nu måste han först fråga ”Har du nån snuskig rubrik på bloggen idag?” när han ska undervisa.
Från högstadiet och framåt jobbade jag jämt på loven. När jag började plugga pluggade jag sjukt mycket och såg till att ytterligare eliminera alla chanser till liv genom att städa på Östermalm varje kväll. Okej, Biskops-Arnö var aslyxigt, men där var det så mycket prestationsångest och klaustrofobi som förstörde. Efter det har jag jobbat heltid och försökt få färdigt mina romaner och haft en massa skrivrelaterade extrajobb på kvällarna. Visst, jag har ont och är tung och sover skitdåligt på nätterna, men min tillvaro nu känns ändå så oändligt lyxig.
Det bästa med att vara sjukskriven:
1. Man får sova länge på morgnarna
2. Man kan gå och handla/åka tunnelbana på andra tider än majoriteten av Stockholms befolkning.
3. När kräksjukan börjar gå kan man hålla sig hemma.
4. Man hinner läsa en massa böcker som blivit liggande.
5. Man hinner. Man slipper.
Nej. Man har inte så mycket att blogga om när man är hemma och är sjukskriven.
Pets har börjat ha en massa undervisning på sitt jobb. En dag skulle han berätta om hur RSS fungerade. Pedagogiskt visade han upp sin egen sida med olika RSS-bevakade sajter, däribland min blogg.
”RSS fungerar jättebra på sajter som ofta uppdateras, t.ex. bloggar”, sa han och skulle använda min blogg som exempel. Där dagens post hette Runkrelaterat. Jag slutar aldrig att skrocka åt det där. Den prydlige bibliotekarien som kör RSS på nån noga utvald porrsajt och kallar posten för ”runkrelaterat.”
Nu måste han först fråga ”Har du nån snuskig rubrik på bloggen idag?” när han ska undervisa.
Från högstadiet och framåt jobbade jag jämt på loven. När jag började plugga pluggade jag sjukt mycket och såg till att ytterligare eliminera alla chanser till liv genom att städa på Östermalm varje kväll. Okej, Biskops-Arnö var aslyxigt, men där var det så mycket prestationsångest och klaustrofobi som förstörde. Efter det har jag jobbat heltid och försökt få färdigt mina romaner och haft en massa skrivrelaterade extrajobb på kvällarna. Visst, jag har ont och är tung och sover skitdåligt på nätterna, men min tillvaro nu känns ändå så oändligt lyxig.
Det bästa med att vara sjukskriven:
1. Man får sova länge på morgnarna
2. Man kan gå och handla/åka tunnelbana på andra tider än majoriteten av Stockholms befolkning.
3. När kräksjukan börjar gå kan man hålla sig hemma.
4. Man hinner läsa en massa böcker som blivit liggande.
5. Man hinner. Man slipper.
onsdag 18 oktober 2006
Pappaskämt
Tack och lov för Ramadan – då finns det i alla fall bra frukt på Munirs livs. Frukten på torget just nu är bedrövlig; möglig, mjölig, övermogen – bananflugeheaven.
Stressade in på Oneoff för att se om de hade ramnumret på min stulna cykel. I affären hängde små bedårande söta skatebarn, och i högtalarna spelade de Ted Gärdestad, det blev nästan för mycket. Fast ramnumret lyckades expediten inte hitta – de hade just bytt datasystem. Och efteråt, när jag träffade Peter, uppstod det obligatoriska missförståndet.
Jag: Jag var in på Oneoff för att kolla upp min cykel.
Peter: Va? Köpte du den där?
Jag: Ja, de har ju inte cyklar där längre, men de hade det då. Och så var det SÅ söta skatebarn som hängde i affären.
Peter: Men varför gjorde de det? Varför hängde de där?
Jag: Tja ... inte vet jag. Men det är ju alltid skatebarn som hänger i den affären. De kanske hade prao?
Peter ser mer och mer förvirrad ut och tillslut klickar det.
Jag: Alltså, jag pratar om ONEoff, skateaffären på Vasagatan, inte ONoff.
Vi var på studiebesök på BB Stockholm. Jag tror de hade pumpat ut nåt slags bullbakslukt i lokalen för att droga oss till trygghet. En tjock pappa skämtade oavbrutet, t.ex: ”Jag tar en whiskey, tack” (när barnmorskan pratade om bedövning) och ”Det är där vi pappor kommer att hänga” (om sittbadkaret med tillgång till lustgas). Samt tusen skämt om att hans tjej var beroende av lustgas. Jag pratar dalmål när jag härmar honom, Peter pratar småländska. Fast jag tror faktiskt att han pratade Stockholmska.
Vad som kännetecknar ett pappaskämt:
1. Ordvits
2. Måste dras VARJE gång ett visst ämne kommer på tal
3. Var inte ens roligt första gången
4. Innehåller oftast ett tjatmoment
5. Är ibland lånat från Povel Ramel, ibland bara inspirerat av Povel Ramel
Stressade in på Oneoff för att se om de hade ramnumret på min stulna cykel. I affären hängde små bedårande söta skatebarn, och i högtalarna spelade de Ted Gärdestad, det blev nästan för mycket. Fast ramnumret lyckades expediten inte hitta – de hade just bytt datasystem. Och efteråt, när jag träffade Peter, uppstod det obligatoriska missförståndet.
Jag: Jag var in på Oneoff för att kolla upp min cykel.
Peter: Va? Köpte du den där?
Jag: Ja, de har ju inte cyklar där längre, men de hade det då. Och så var det SÅ söta skatebarn som hängde i affären.
Peter: Men varför gjorde de det? Varför hängde de där?
Jag: Tja ... inte vet jag. Men det är ju alltid skatebarn som hänger i den affären. De kanske hade prao?
Peter ser mer och mer förvirrad ut och tillslut klickar det.
Jag: Alltså, jag pratar om ONEoff, skateaffären på Vasagatan, inte ONoff.
Vi var på studiebesök på BB Stockholm. Jag tror de hade pumpat ut nåt slags bullbakslukt i lokalen för att droga oss till trygghet. En tjock pappa skämtade oavbrutet, t.ex: ”Jag tar en whiskey, tack” (när barnmorskan pratade om bedövning) och ”Det är där vi pappor kommer att hänga” (om sittbadkaret med tillgång till lustgas). Samt tusen skämt om att hans tjej var beroende av lustgas. Jag pratar dalmål när jag härmar honom, Peter pratar småländska. Fast jag tror faktiskt att han pratade Stockholmska.
Vad som kännetecknar ett pappaskämt:
1. Ordvits
2. Måste dras VARJE gång ett visst ämne kommer på tal
3. Var inte ens roligt första gången
4. Innehåller oftast ett tjatmoment
5. Är ibland lånat från Povel Ramel, ibland bara inspirerat av Povel Ramel
tisdag 17 oktober 2006
Eager Beaver
Hade ett riktigt Papphammar/Benny Hill/George Costanza-moment när jag käkade lunch med Ylva, Sara och Jenny (som f.ö. en gång i tiden hette Wolfenstein i efternamn – fatta vad coolt!). Lyckades vända handväskan upp och ner så att allt rasade ur, satt stönande på huk med jättemagen och försökte fösa ihop böcker och plånbok och näsdukar och tuggummin (de andra var och tog sallad, de stod inte hånskrattande och tittade på om någon undrar) och när jag ÄNTLIGEN lyckats och skulle ta mig upp fällde stolen som jag tog stöd mot ihop sig så jag höll på att ramla.
Ylva fick äntligen sin födelesdagspresent – Eager Beaver som dansar och sjunger ”Sit on my face”. Så nu kan jag tryggt lita på att hon blir nya David Brent på jobbet.
Avbröt min stackars barnmorska mitt i ett möte för att testa om jag har havandeskapsförgiftning (vilken härligt brutal diagnos), men allt såg bra ut, den jävla huvudvärken jag haft i fem dagar nu beror troligtvis på att jag snarkar mig till en usel sömn.
För övrigt så tycker jag inte att Anders Borg är olämplig som minister för att han betalat barnvakten svart. Jag tycker att han – liksom majoriteten av ministrarna – är helt fel som ministrar eftersom de bara verkar känna till sin egen överklassverklighet. Ta bara uttrycket ”höginkomsttagare”. Hur mycket ska man tjäna för att vara en höginkomsttagare? Moddarna verkar räkna folk som tjänar 400 000 om året som ”arbetare”. Det gör inte jag. Om jag tjänade 400 000 om året skulle jag se mig själv som en höginkomsttagare. Nu tjänar jag betydligt mindre. Och ändå tjänar jag SÅ mycket mer än t.ex. en snabbköpskassörska eller en fritidspedagog. Varför ska såna som jag – och folk som tjänar mer – få skattesänkning? Det är ju inte vi som behöver det. Det kommer överhuvudtaget inte att påverka mitt liv.
To do-lista:
1. Polisanmäla cykelstölden, plus anmäla det till försäkringsbolaget. Kolla med cykelaffären om de har registrerat ramnummer.
2. Sätta ut annons på blocket om det jävla databordet som nu står och är ivägen i hallen.
3. Packa upp alla babykläder jag fått av min syster.
4. Skriva färdigt min roman (ha, ha, vilket skämt)
5. Börja göra sjukgymnastik dagligen
Ylva fick äntligen sin födelesdagspresent – Eager Beaver som dansar och sjunger ”Sit on my face”. Så nu kan jag tryggt lita på att hon blir nya David Brent på jobbet.
Avbröt min stackars barnmorska mitt i ett möte för att testa om jag har havandeskapsförgiftning (vilken härligt brutal diagnos), men allt såg bra ut, den jävla huvudvärken jag haft i fem dagar nu beror troligtvis på att jag snarkar mig till en usel sömn.
För övrigt så tycker jag inte att Anders Borg är olämplig som minister för att han betalat barnvakten svart. Jag tycker att han – liksom majoriteten av ministrarna – är helt fel som ministrar eftersom de bara verkar känna till sin egen överklassverklighet. Ta bara uttrycket ”höginkomsttagare”. Hur mycket ska man tjäna för att vara en höginkomsttagare? Moddarna verkar räkna folk som tjänar 400 000 om året som ”arbetare”. Det gör inte jag. Om jag tjänade 400 000 om året skulle jag se mig själv som en höginkomsttagare. Nu tjänar jag betydligt mindre. Och ändå tjänar jag SÅ mycket mer än t.ex. en snabbköpskassörska eller en fritidspedagog. Varför ska såna som jag – och folk som tjänar mer – få skattesänkning? Det är ju inte vi som behöver det. Det kommer överhuvudtaget inte att påverka mitt liv.
To do-lista:
1. Polisanmäla cykelstölden, plus anmäla det till försäkringsbolaget. Kolla med cykelaffären om de har registrerat ramnummer.
2. Sätta ut annons på blocket om det jävla databordet som nu står och är ivägen i hallen.
3. Packa upp alla babykläder jag fått av min syster.
4. Skriva färdigt min roman (ha, ha, vilket skämt)
5. Börja göra sjukgymnastik dagligen
måndag 16 oktober 2006
Mer skit
Det borde vara en fantastisk skön dag, min första dag som sjukskriven. Lagom höstgrått väder, massor med bra böcker att läsa och inspelade program att kolla på. Men det händer så mycket skit. T.ex:
1. Budgeten
Vilken jävla mardröm. Fattar folk vad de har röstat fram? Störst skattesänkning för höginkomsttagare OCH halverad förmögenhetsskatt samtidigt som de sänker alla bidrag – och höjer avgiften till a-kassan, slopar ALLA avdrag som folk överlag kan utnyttja - med den härliga motiveringen: ”Det blir en drivkraft att komma ut i arbetslivet.” Jaha, är det SÅ nya jobb uppstår? Är det såhär de fixar folk till sina satans hushållsnära tjänster, eller? Ja, det kommer nog att pressa ner lönerna så att man har råd med vit städerska fastän man bara tjänar 17 miljoner. Taktiskt att se till så att facket blir totalt urholkat samtidigt.
2. Cykeltjuv
Min underbara, fina Electracruiser är borta! Snodd ur cykelrummet fastän jag hade låst fast den i väggen. Och jag som har fått en pakethållare i födelsedagspresent ... Förhoppningsvis får jag ut på försäkringen, men nu vet jag inte längre om jag vågar ha en så bra cykel, what’s the point om den ändå ska bli stulen?
3. Lambert
Katten Lambert – han som spann så han nästan kvävdes - på farmen i Gresham är död. Det var samma äckliga grannhund (grannarna är republikaner som kör runt på fyrhjulinga, de säljer säkert meth också) som dödade honom som den andra katten, Racecar.
4. Avlopp
Det luktar fortfarande lök ur avloppet. Jag trodde det var det avloppskillarna skulle fixa.
5. Fucking Martin Timell
Sätter mig tillrätta för att kolla på två inspelade avsnitt av Carl-Jans änglar. Tyvärr har jag gjort fel när jag spelat in och vad jag istället får är ... Martin Timell och Äntligen hemma. Hur uttråkad och sysslolös jag än blir är ALLT bättre än att kolla på Martin Timell och Äntligen hemma.
1. Budgeten
Vilken jävla mardröm. Fattar folk vad de har röstat fram? Störst skattesänkning för höginkomsttagare OCH halverad förmögenhetsskatt samtidigt som de sänker alla bidrag – och höjer avgiften till a-kassan, slopar ALLA avdrag som folk överlag kan utnyttja - med den härliga motiveringen: ”Det blir en drivkraft att komma ut i arbetslivet.” Jaha, är det SÅ nya jobb uppstår? Är det såhär de fixar folk till sina satans hushållsnära tjänster, eller? Ja, det kommer nog att pressa ner lönerna så att man har råd med vit städerska fastän man bara tjänar 17 miljoner. Taktiskt att se till så att facket blir totalt urholkat samtidigt.
2. Cykeltjuv
Min underbara, fina Electracruiser är borta! Snodd ur cykelrummet fastän jag hade låst fast den i väggen. Och jag som har fått en pakethållare i födelsedagspresent ... Förhoppningsvis får jag ut på försäkringen, men nu vet jag inte längre om jag vågar ha en så bra cykel, what’s the point om den ändå ska bli stulen?
3. Lambert
Katten Lambert – han som spann så han nästan kvävdes - på farmen i Gresham är död. Det var samma äckliga grannhund (grannarna är republikaner som kör runt på fyrhjulinga, de säljer säkert meth också) som dödade honom som den andra katten, Racecar.
4. Avlopp
Det luktar fortfarande lök ur avloppet. Jag trodde det var det avloppskillarna skulle fixa.
5. Fucking Martin Timell
Sätter mig tillrätta för att kolla på två inspelade avsnitt av Carl-Jans änglar. Tyvärr har jag gjort fel när jag spelat in och vad jag istället får är ... Martin Timell och Äntligen hemma. Hur uttråkad och sysslolös jag än blir är ALLT bättre än att kolla på Martin Timell och Äntligen hemma.
lördag 14 oktober 2006
Ännu en Skärholmenlista
Sista dagen på jobbet igår och det bjöds på delikat chokladtårta (det var som chokladtryffel på nötbotten ungefär) från Grillska vid Stortorget och fantastiska fulfina mjukisdjur till barnet. En märklig känsla – separationsångest och lättnad i ett. Ungefär som sista dagen innan sommarlovet - om man hade gillat sin klass - inbillar jag mig.
En ganska osorterad Skärholmenlista:
1. Raskatt
Man fattar att området håller på att få ökad status när en american curl (=raskatt med lustiga, nervikta öron) smyger runt mellan hyreshusen. Jag hoppas att inte Kosmos spöar skiten ur den. Kosmos är större än alla andra katter här och har kommit hem med både fläskläpp och såriga öron.
2. Hustak
Kidsen har upptäckt att man kan ta sig upp på taket till grovsoprummet om man bara ställer en kundvagn i det lägsta hörnet och klättrar på den. Jag förstår dem – huset har ett asfint green roof (finns säkert nåt ord för det på svenska, men jag vet inte den korrekta benämningen) och är alldeles platt, man vill bara sitta där och äta picnic. Jag är uppväxt i en sjuttiotalsvilla med platt tak. På vintrarna brukade jag och min syster klättra upp på taket och hoppa ner i snövallarna nedanför. Det gjorde vi ända tills min syster stukade foten. Typiskt storasyskon att förstöra det roliga.
3. Bilar
Ni vet den där grejen om att invandrare skulle glassa runt i dyra Mercedesar (och att man därför ska rösta på Sverigedemokraterna)? Well, det stämmer i alla fall inte på den här gatan. Gud vilka risiga bilar som står parkerade här. Den festligaste är katolikbilen, med vindrutan helt proppfull av helgongrejer och jungfru Maria ljus och radband. Gangsterbilen (jag vet att det är en gangsterbil eftersom jag dels sett polisen genomsöka den i en razzia här på gatan, dels för att någon hade skrivet GANGSTER i dammet på motorhuven) är vit och ser helt fallfärdig ut.
4. Vivokaos
Stackars vivokassörskorna idag! Hela affären var proppfull med folk, köerna var hur långa som helst – och så blir det nåt fel med kortläsarterminalen så att folk inte kan använda sina kontokort längre. Arlas nya mezeyoughurt har förresten blivit en succé här. Gubben framför mig i kön köpte till exempel tio liter.
5. Fler affärer
Snart öppnar både Coop och Ica Kvantum här nedanför. Coop skryter med ”över 600 specialartiklar på temat Världens mat”. Hoppas att de samlar allt i en fin, stor hörna – som på Ica Globen. Och båda har öppet till tio på kvällen. Vi kommer att bli SÅ tjocka.
En ganska osorterad Skärholmenlista:
1. Raskatt
Man fattar att området håller på att få ökad status när en american curl (=raskatt med lustiga, nervikta öron) smyger runt mellan hyreshusen. Jag hoppas att inte Kosmos spöar skiten ur den. Kosmos är större än alla andra katter här och har kommit hem med både fläskläpp och såriga öron.
2. Hustak
Kidsen har upptäckt att man kan ta sig upp på taket till grovsoprummet om man bara ställer en kundvagn i det lägsta hörnet och klättrar på den. Jag förstår dem – huset har ett asfint green roof (finns säkert nåt ord för det på svenska, men jag vet inte den korrekta benämningen) och är alldeles platt, man vill bara sitta där och äta picnic. Jag är uppväxt i en sjuttiotalsvilla med platt tak. På vintrarna brukade jag och min syster klättra upp på taket och hoppa ner i snövallarna nedanför. Det gjorde vi ända tills min syster stukade foten. Typiskt storasyskon att förstöra det roliga.
3. Bilar
Ni vet den där grejen om att invandrare skulle glassa runt i dyra Mercedesar (och att man därför ska rösta på Sverigedemokraterna)? Well, det stämmer i alla fall inte på den här gatan. Gud vilka risiga bilar som står parkerade här. Den festligaste är katolikbilen, med vindrutan helt proppfull av helgongrejer och jungfru Maria ljus och radband. Gangsterbilen (jag vet att det är en gangsterbil eftersom jag dels sett polisen genomsöka den i en razzia här på gatan, dels för att någon hade skrivet GANGSTER i dammet på motorhuven) är vit och ser helt fallfärdig ut.
4. Vivokaos
Stackars vivokassörskorna idag! Hela affären var proppfull med folk, köerna var hur långa som helst – och så blir det nåt fel med kortläsarterminalen så att folk inte kan använda sina kontokort längre. Arlas nya mezeyoughurt har förresten blivit en succé här. Gubben framför mig i kön köpte till exempel tio liter.
5. Fler affärer
Snart öppnar både Coop och Ica Kvantum här nedanför. Coop skryter med ”över 600 specialartiklar på temat Världens mat”. Hoppas att de samlar allt i en fin, stor hörna – som på Ica Globen. Och båda har öppet till tio på kvällen. Vi kommer att bli SÅ tjocka.
Ännu en Skärholmenlista
Sista dagen på jobbet igår och det bjöds på delikat chokladtårta (det var som chokladtryffel på nötbotten ungefär) från Grillska vid Stortorget och fantastiska fulfina mjukisdjur till barnet. En märklig känsla – separationsångest och lättnad i ett. Ungefär som sista dagen innan sommarlovet - om man hade gillat sin klass - inbillar jag mig.
En ganska osorterad Skärholmenlista:
1. Raskatt
Man fattar att området håller på att få ökad status när en american curl (=raskatt med lustiga, nervikta öron) smyger runt mellan hyreshusen. Jag hoppas att inte Kosmos spöar skiten ur den. Kosmos är större än alla andra katter här och har kommit hem med både fläskläpp och såriga öron.
2. Hustak
Kidsen har upptäckt att man kan ta sig upp på taket till grovsoprummet om man bara ställer en kundvagn i det lägsta hörnet och klättrar på den. Jag förstår dem – huset har ett asfint green roof (finns säkert nåt ord för det på svenska, men jag vet inte den korrekta benämningen) och är alldeles platt, man vill bara sitta där och äta picnic. Jag är uppväxt i en sjuttiotalsvilla med platt tak. På vintrarna brukade jag och min syster klättra upp på taket och hoppa ner i snövallarna nedanför. Det gjorde vi ända tills min syster stukade foten. Typiskt storasyskon att förstöra det roliga.
3. Bilar
Ni vet den där grejen om att invandrare skulle glassa runt i dyra Mercedesar (och att man därför ska rösta på Sverigedemokraterna)? Well, det stämmer i alla fall inte på den här gatan. Gud vilka risiga bilar som står parkerade här. Den festligaste är katolikbilen, med vindrutan helt proppfull av helgongrejer och jungfru Maria ljus och radband. Gangsterbilen (jag vet att det är en gangsterbil eftersom jag dels sett polisen genomsöka den i en razzia här på gatan, dels för att någon hade skrivet GANGSTER i dammet på motorhuven) är vit och ser helt fallfärdig ut.
4. Vivokaos
Stackars vivokassörskorna idag! Hela affären var proppfull med folk, köerna var hur långa som helst – och så blir det nåt fel med kortläsarterminalen så att folk inte kan använda sina kontokort längre. Arlas nya mezeyoughurt har förresten blivit en succé här. Gubben framför mig i kön köpte till exempel tio liter.
5. Fler affärer
Snart öppnar både Coop och Ica Kvantum här nedanför. Coop skryter med ”över 600 specialartiklar på temat Världens mat”. Hoppas att de samlar allt i en fin, stor hörna – som på Ica Globen. Och båda har öppet till tio på kvällen. Vi kommer att bli SÅ tjocka.
En ganska osorterad Skärholmenlista:
1. Raskatt
Man fattar att området håller på att få ökad status när en american curl (=raskatt med lustiga, nervikta öron) smyger runt mellan hyreshusen. Jag hoppas att inte Kosmos spöar skiten ur den. Kosmos är större än alla andra katter här och har kommit hem med både fläskläpp och såriga öron.
2. Hustak
Kidsen har upptäckt att man kan ta sig upp på taket till grovsoprummet om man bara ställer en kundvagn i det lägsta hörnet och klättrar på den. Jag förstår dem – huset har ett asfint green roof (finns säkert nåt ord för det på svenska, men jag vet inte den korrekta benämningen) och är alldeles platt, man vill bara sitta där och äta picnic. Jag är uppväxt i en sjuttiotalsvilla med platt tak. På vintrarna brukade jag och min syster klättra upp på taket och hoppa ner i snövallarna nedanför. Det gjorde vi ända tills min syster stukade foten. Typiskt storasyskon att förstöra det roliga.
3. Bilar
Ni vet den där grejen om att invandrare skulle glassa runt i dyra Mercedesar (och att man därför ska rösta på Sverigedemokraterna)? Well, det stämmer i alla fall inte på den här gatan. Gud vilka risiga bilar som står parkerade här. Den festligaste är katolikbilen, med vindrutan helt proppfull av helgongrejer och jungfru Maria ljus och radband. Gangsterbilen (jag vet att det är en gangsterbil eftersom jag dels sett polisen genomsöka den i en razzia här på gatan, dels för att någon hade skrivet GANGSTER i dammet på motorhuven) är vit och ser helt fallfärdig ut.
4. Vivokaos
Stackars vivokassörskorna idag! Hela affären var proppfull med folk, köerna var hur långa som helst – och så blir det nåt fel med kortläsarterminalen så att folk inte kan använda sina kontokort längre. Arlas nya mezeyoughurt har förresten blivit en succé här. Gubben framför mig i kön köpte till exempel tio liter.
5. Fler affärer
Snart öppnar både Coop och Ica Kvantum här nedanför. Coop skryter med ”över 600 specialartiklar på temat Världens mat”. Hoppas att de samlar allt i en fin, stor hörna – som på Ica Globen. Och båda har öppet till tio på kvällen. Vi kommer att bli SÅ tjocka.
torsdag 12 oktober 2006
Champagneångor
Regel nummer ett: Se till att INTE vara gravid om förlagshuset du jobbar för visar sig sitta på årets nobelpristagare. Jäpp, champagnen har flödat på Riddarholmen dagen lång. Eller i alla fall efter att Horace visat sitt grodansikte i börshuset. Norstedts köpte upp hela Gamla stan-Systemets förråd av äkta champagne och bjöd hela förlagshuset. Runt mig jämförde folk smaken på Moët och Bollinger. Jag drack ... mineralvatten. Cia, som också är gravid men betydligt tuffare än jag, såg till att få öppna jumboflaskan från NK bokhandel, sedan sprutade hon ner förlagscheferna. När jag gick hem vid femtiden satt folk fortfarande och poppade korkar i caféet och i trapphuset höll jag på att bli champagnefull av ångorna.
På sjukgymnastiken idag insåg jag att jag som vanligt överdrivit för att få önskad effekt (en kompis till Ylva hade räknat ut att hon överdrev ca 40% när hon återberättade något, jag tror procenten för mig är ännu högre ...). De andra tjejerna hade ju inte alls några dyra aerobicskläder, snarare ungefär lika slafsiga t-shirts som jag. Och att jag hela tiden håller på att tappa byxorna beror ju mest på att magen är så sjukt stor.
Och det lyckades! Från måndag är jag sjukskriven. Det känns som om hela kroppen brakar ihop i nåt slags lättnadens suck. Jag tror att jag släpar runt på en djävulskt fet bebis. En sån där med fettvalkar på armarna. En sån som jag själv var.
Saker jag är väldigt glad i
(eller – ytterligare fem bevis på att jag är white trash)
1. Halvfabrikat
2. Teve – särskilt dokusåpor
3. True Crime-böcker
4. Artificiell fruktsmak – särskilt körsbär
5. Mjukbyxor
På sjukgymnastiken idag insåg jag att jag som vanligt överdrivit för att få önskad effekt (en kompis till Ylva hade räknat ut att hon överdrev ca 40% när hon återberättade något, jag tror procenten för mig är ännu högre ...). De andra tjejerna hade ju inte alls några dyra aerobicskläder, snarare ungefär lika slafsiga t-shirts som jag. Och att jag hela tiden håller på att tappa byxorna beror ju mest på att magen är så sjukt stor.
Och det lyckades! Från måndag är jag sjukskriven. Det känns som om hela kroppen brakar ihop i nåt slags lättnadens suck. Jag tror att jag släpar runt på en djävulskt fet bebis. En sån där med fettvalkar på armarna. En sån som jag själv var.
Saker jag är väldigt glad i
(eller – ytterligare fem bevis på att jag är white trash)
1. Halvfabrikat
2. Teve – särskilt dokusåpor
3. True Crime-böcker
4. Artificiell fruktsmak – särskilt körsbär
5. Mjukbyxor
onsdag 11 oktober 2006
Avloppskillen igen
Igår när jag satt och käkade middag med min syster på Noodlehouse ringde mobilen vid kvart i sex. Jag hann som vanligt inte gräva fram den i tid (varför kan inte folk bara sms:sa?) och när jag inte kände igen numret struntade jag i att lyssna av meddelandet ända tills jag satt på t-banan hem. Det var avloppskillen som med något lätt desperat i rösten förklarade att han behövde komma in i lägenheten – ”Ring så fort du hör det här!” Genast började jag föreställa mig hela lägenheten översvämmad av avloppsvattnet, katterna drunknade. Därför var det en lättnad att komma hem till en lägenhet som visserligen stank avlopp (trots att Peter öppnat alla fönster) men var torr och helt utan spår av några översvämningar. Har ingen aning om vad som hade hänt. Vill nog inte veta heller.
Hela min familj ÄLSKAR att berätta spyhistorier. Särskilt när man sitter och äter. Inte konstigt att jag har fobi. Min syster satt och hojtade om barn- och gravidspyor över hela restaurangen igår.
Så jävla stor, trött, flåsig, uppsvälld, stum i ryggen. Hoppas, hoppas, hoppas att läkaren sjukskriver mig imorgon och inte drar den där jävla harangen – ”att vara gravid är ingen sjukdom.” Klarar ju knappt av att gå i trappor längre.
Saker jag ska göra om jag blir sjukskriven:
1. Sova och sova och sova
2. Se alla program som vi spelat in på DVD:n
3. Laga soppor
4. Spela Sonic
5. Skriva på min bok åtminstone någon timme om dagen
Hela min familj ÄLSKAR att berätta spyhistorier. Särskilt när man sitter och äter. Inte konstigt att jag har fobi. Min syster satt och hojtade om barn- och gravidspyor över hela restaurangen igår.
Så jävla stor, trött, flåsig, uppsvälld, stum i ryggen. Hoppas, hoppas, hoppas att läkaren sjukskriver mig imorgon och inte drar den där jävla harangen – ”att vara gravid är ingen sjukdom.” Klarar ju knappt av att gå i trappor längre.
Saker jag ska göra om jag blir sjukskriven:
1. Sova och sova och sova
2. Se alla program som vi spelat in på DVD:n
3. Laga soppor
4. Spela Sonic
5. Skriva på min bok åtminstone någon timme om dagen
måndag 9 oktober 2006
Jag är visst inte feminist
Eftersom jag knappt lyckades sova nånting i natt stannade jag hemma och redigerade och läste. Bad idea. Det var nämligen idag som Operation Avloppsrensning började här i huset. Vattnet var avstängt från 8-18 och på den hotfulla lappen man fick i brevlådan stod det att avloppsvatten från hela huset kunde bubbla upp genom toan om man spolade. Det är förstås toppen att de gör det, särskilt om det innebär av avloppen slutar stinka rå lök. Men jag tror att de utsåg mig till något slags inofficiell testperson för en rundlagd kille kom och ringde på HELA tiden – för att kolla så att jag inte spolade vatten, för att testa att själv testspola vatten, för att meddela att det nu spolade vatten efter att han kollat att det spolat vatten. Att gå och öppna dörren är ju halvjobbigt även i vanliga fall, men om man dessutom ligger nedsjunken i en soffa och är så gravid att man liknar en valross blir det ÄNNU jobbigare. Samtidigt måste man ju bara vara trevlig mot snubbar som han, för dels verkade han själv snäll, dels måste det vara ett av världens mest otacksamma jobb att rensa avlopp.
Gjorde igår misstaget att kolla på dokumentären Feministerna på SVT. Har i många år sett mig själv som feminist, men efter den dokumentären vete fan ... Allt var bara så fult och töntigt och ... humorlöst. Sådär så man vred sig av genans. Vanligtvis vassa debattörer framstod som högstadieelever som höll föredrag i skolan. Och så nån ”radikal” grupp brudar (som givetvis hette nåt med fitta, det verkar vara obligatoriskt) som stod och hoppade och skrek om att skära kuken av gubbarna. Hela dokumentären var liksom ”alla kan tralla”. Det är inte roligt. Det är inte spännande. Det är inte radikalt. Det känns inte angeläget. Det är som folkhögskolejazzmusiker med för långa solon, man gäspar och tänker ”jaha, men de själva verkar ju ha roligt i alla fall.”
Jag tror att dokumentärer som den här förstör MER för feminismen än vad den (inte heller så lyckade) Könskriget gjorde.
Men usch. Jag ska skaka av mig det här och tänka på feminister som håller stilen:
1. Linna Johnson
2. Judith Butler
3. Maria-Pia Böethius
4. Moa Elf Karlén & Johanna Palmström
5. Sandra Dahlén
(fast med punkt fyra och fem är jag partisk, därför får de hamna lite längre ner)
Gjorde igår misstaget att kolla på dokumentären Feministerna på SVT. Har i många år sett mig själv som feminist, men efter den dokumentären vete fan ... Allt var bara så fult och töntigt och ... humorlöst. Sådär så man vred sig av genans. Vanligtvis vassa debattörer framstod som högstadieelever som höll föredrag i skolan. Och så nån ”radikal” grupp brudar (som givetvis hette nåt med fitta, det verkar vara obligatoriskt) som stod och hoppade och skrek om att skära kuken av gubbarna. Hela dokumentären var liksom ”alla kan tralla”. Det är inte roligt. Det är inte spännande. Det är inte radikalt. Det känns inte angeläget. Det är som folkhögskolejazzmusiker med för långa solon, man gäspar och tänker ”jaha, men de själva verkar ju ha roligt i alla fall.”
Jag tror att dokumentärer som den här förstör MER för feminismen än vad den (inte heller så lyckade) Könskriget gjorde.
Men usch. Jag ska skaka av mig det här och tänka på feminister som håller stilen:
1. Linna Johnson
2. Judith Butler
3. Maria-Pia Böethius
4. Moa Elf Karlén & Johanna Palmström
5. Sandra Dahlén
(fast med punkt fyra och fem är jag partisk, därför får de hamna lite längre ner)
söndag 8 oktober 2006
Åh nej, en spyhistoria!
Nu är jag så stor att jag sittande kan balansera en skål popcorn på magen.
Karin, Mette och Annika var här igår (Annika ska föda om en vecka, snacka om tappert att ta sig ut hit och dessutom orka vara kvar till halv ett på natten) och precis när de skulle rusa till tunnelbanan berättade Karin en VIDRIG historia:
På nattbussen till Blackeberg kommer det på ett gäng slemmiga killar – Karin känner igen en från en tidigare nattbussresa. Mitt i bussen stannar en av slemmisarna, vrålar:
”Fy fan vad jag mår illa!”
Sen sticker han fingrarna i halsen och spyr!
Karin blir asförbannad och stormar fram till chauffören och ber honom att slänga ut äcklen, men den stackars chauffören visar sig vara en tvärhand hög och vågar inte göra något.
Ärligt talat, jag hade dött!
Orkar inte göra nånting idag, grämer mig en aning över att jag missade matchen igår, men jag var så säker på att de skulle förlora.
Idealiskt söndagsslöande:
(fast helt idealiskt kan det inte bli när man som jag har sockerstopp. Jag menar, se på dokusåpa och frossa i bananer, vad fan är det)
1. Kolla på inspelade program, typ Entourage och Carl-Jans änglar
2. Spela Betapet
3. Ligga i soffan och läsa kvällstidningar med bilagor
4. Tvinga sin sambo att laga mat.
5. Somna i soffan
Karin, Mette och Annika var här igår (Annika ska föda om en vecka, snacka om tappert att ta sig ut hit och dessutom orka vara kvar till halv ett på natten) och precis när de skulle rusa till tunnelbanan berättade Karin en VIDRIG historia:
På nattbussen till Blackeberg kommer det på ett gäng slemmiga killar – Karin känner igen en från en tidigare nattbussresa. Mitt i bussen stannar en av slemmisarna, vrålar:
”Fy fan vad jag mår illa!”
Sen sticker han fingrarna i halsen och spyr!
Karin blir asförbannad och stormar fram till chauffören och ber honom att slänga ut äcklen, men den stackars chauffören visar sig vara en tvärhand hög och vågar inte göra något.
Ärligt talat, jag hade dött!
Orkar inte göra nånting idag, grämer mig en aning över att jag missade matchen igår, men jag var så säker på att de skulle förlora.
Idealiskt söndagsslöande:
(fast helt idealiskt kan det inte bli när man som jag har sockerstopp. Jag menar, se på dokusåpa och frossa i bananer, vad fan är det)
1. Kolla på inspelade program, typ Entourage och Carl-Jans änglar
2. Spela Betapet
3. Ligga i soffan och läsa kvällstidningar med bilagor
4. Tvinga sin sambo att laga mat.
5. Somna i soffan
torsdag 5 oktober 2006
Felklädd
Jag har koordination som en sockerhög geting märkte jag idag på den pensionärslångsamma sjukgymnastiken. Och mindes förnedringen från högstadiet när jag fick i hemläxa att träna koordination ("indianen" var det nog). Men jag fattar inte hur folk klarar av att göra en sak med armen och en med benet. Alla andra verkade ha gått på aerobics och dansat i hela sitt liv, för de klarade det galant. Jag skulle lätt platsa i ett kvinnligt FC Z - Tax-Andreas, that's me.
Var förövrigt helt felklädd, vilket föranleder dagens lista:
Felklädd:
1. På sjukgympan idag hade alla andra snygga aerobicskläder och dyra gympaskor. Jag stod i strumplästen med mjukbyxor som jag ständigt höll på att tappa. Till slut ville ledaren tvinga mig att stå på ett liggunderlag för att inte halka. Men vadå, förra gången jag skulle på (vad jag trodde var) sjukgympa fick man ju bara sitta på en stol och prata. Hur skulle jag kunna veta att det här var the real deal?
2. När jag sökte till KY-utbildningen i trädgårdsdesign i Mariestad (som G senare gick) hade jag på mig ett par vita brallor. För MIG var ju det här jobbrallor som jag köpt typ på ÖoB (det var stora militärbrallor). I inträdesprovet ingick bland annat att grovarbeta - vända geggig jord i ett stort land. Efteråt fick jag nys om hur snacket gick om mig - stadsbimbon som kom hit i vita byxor - "Hö, hö, tror nån att HON kom in eller?" Fast det gjorde jag faktiskt. Kom in alltså. Men då hade jag redan fått jobb på bokförlag.
3. När Nina var utbytesstudent i USA blev hon bjuden på uramerikanskt halloweenparty. Toppen, tänkte hon och gick och hyrde en gigantisk gul Big Bird-dräkt. Det VAR ju ändå maskerad.
Problemet var bara att alla andra tjejer på festen var utklädda till söta häxor och sexiga små djävlar och annat feminint. Nina fick inget ragg den kvällen.
4. En gång i mitt liv har jag varit på Kharma. Det var tillsammans med Karin och Sussi. Vi var bängfulla, hade på oss smutsiga jeans och sneakers och så fort dörrvakten fick se oss bara skakade han på huvudet, sa att det var dresscode och att vi inte kom in. Men Sussi känner kändisfrisör Tony, som kom till dörren, sa att vi var hans sällskap och raskt fick med oss in. Sen bjöds det på shots och vi kunde knappt stå. På vägen hem spydde jag på mina egna skor. Vi gave förortsbrudar a bad name skulle jag tro.
Var förövrigt helt felklädd, vilket föranleder dagens lista:
Felklädd:
1. På sjukgympan idag hade alla andra snygga aerobicskläder och dyra gympaskor. Jag stod i strumplästen med mjukbyxor som jag ständigt höll på att tappa. Till slut ville ledaren tvinga mig att stå på ett liggunderlag för att inte halka. Men vadå, förra gången jag skulle på (vad jag trodde var) sjukgympa fick man ju bara sitta på en stol och prata. Hur skulle jag kunna veta att det här var the real deal?
2. När jag sökte till KY-utbildningen i trädgårdsdesign i Mariestad (som G senare gick) hade jag på mig ett par vita brallor. För MIG var ju det här jobbrallor som jag köpt typ på ÖoB (det var stora militärbrallor). I inträdesprovet ingick bland annat att grovarbeta - vända geggig jord i ett stort land. Efteråt fick jag nys om hur snacket gick om mig - stadsbimbon som kom hit i vita byxor - "Hö, hö, tror nån att HON kom in eller?" Fast det gjorde jag faktiskt. Kom in alltså. Men då hade jag redan fått jobb på bokförlag.
3. När Nina var utbytesstudent i USA blev hon bjuden på uramerikanskt halloweenparty. Toppen, tänkte hon och gick och hyrde en gigantisk gul Big Bird-dräkt. Det VAR ju ändå maskerad.
Problemet var bara att alla andra tjejer på festen var utklädda till söta häxor och sexiga små djävlar och annat feminint. Nina fick inget ragg den kvällen.
4. En gång i mitt liv har jag varit på Kharma. Det var tillsammans med Karin och Sussi. Vi var bängfulla, hade på oss smutsiga jeans och sneakers och så fort dörrvakten fick se oss bara skakade han på huvudet, sa att det var dresscode och att vi inte kom in. Men Sussi känner kändisfrisör Tony, som kom till dörren, sa att vi var hans sällskap och raskt fick med oss in. Sen bjöds det på shots och vi kunde knappt stå. På vägen hem spydde jag på mina egna skor. Vi gave förortsbrudar a bad name skulle jag tro.
onsdag 4 oktober 2006
Runkrelaterat
När en kollega var och käkade på ”Jägarpizza”-stället idag fick hon in råa köttbullar. När hon klagade fick hon svaret: ”Men det här är italienska köttbullar, de ska vara råa.” Varning, alltså. Det här är det värsta med (vissa) restauranger i Gamla stan – de tror att alla gäster är turister som ändå inte kommer tillbaka.
Fan vad trött jag är. Och imorgon blir det dagen från helvetet – startar med sjukgymnastik 8.15 och slutar med förlossningsförberedande 19.30-21.30 på fucking Danderyd. Jobb, jobb dessemellan.
Runkrelaterat – en kort och inte särskilt slagfärdig lista
1. Förlagets författardebutant för 2007 har börjat noja. Hon är nämligen engelskalärare på gymnasiet och i hennes ungdomsbok runkar den 18-åriga killen rätt ofta (och hennes redaktörer gör sannerligen ingenting för att få henne att stryka de scenerna, tvärtom). Och NU har det fasliga faktumet sjunkit in i henne: att hennes elever kommer att kunna läsa om denna runkande tonåring.
2. Min kollega Marianne gick på Södra latin på det glada sjuttiotalet. Flera gånger efter att de hade haft gympa hittade de en blottare i duschen. Körde lärararna ut honom? Blev det krissamtal med föräldrarna? Polisanmäldes snubben? Nej, det var ju sjuttiotal, så när eleverna gick till lärarna för att få hjälp fick de bara höra att ”Han är helt ofarlig, egentligen är det synd om blottare.” Och så fick de hålla vakt själva ...
3. ... och när hon berättade det här i fikarummet mindes jag plötsligt min egen peddoupplevelse. Jag var väl 10-11 år och ensam hemma efter skolan när telefonen ringde. Det var en gubbe som ville prata med mig, han sa att han sett min brevvänsannons i Metallarbetaren (ja, vadå, Kamratposten var det ju helt hopplöst att komma med i, och Metallarbetaren hade FAKTISKT en barnsida) och undrade om han och jag inte kunde ”telefonväxla” istället. Eftersom jag var en feg liten nörd vågade jag varken lägga på eller be honom dra åt helvete, istället svarade jag snällt på hans frågor om jag hade nån kille, om jag hade haft sex än. Nästa gång han ringde frågade han ungefär samma sak men undrade också om han fick köpa mina trosor. Fast då undrade min femtonåriga syster vem jag pratade med, hon tog luren, fick höra att det var en gubbe, vrålade åt honom: ”Om du ringer min syster EN GÅNG TILL så ska jag fan anmäla dig.
Fan vad trött jag är. Och imorgon blir det dagen från helvetet – startar med sjukgymnastik 8.15 och slutar med förlossningsförberedande 19.30-21.30 på fucking Danderyd. Jobb, jobb dessemellan.
Runkrelaterat – en kort och inte särskilt slagfärdig lista
1. Förlagets författardebutant för 2007 har börjat noja. Hon är nämligen engelskalärare på gymnasiet och i hennes ungdomsbok runkar den 18-åriga killen rätt ofta (och hennes redaktörer gör sannerligen ingenting för att få henne att stryka de scenerna, tvärtom). Och NU har det fasliga faktumet sjunkit in i henne: att hennes elever kommer att kunna läsa om denna runkande tonåring.
2. Min kollega Marianne gick på Södra latin på det glada sjuttiotalet. Flera gånger efter att de hade haft gympa hittade de en blottare i duschen. Körde lärararna ut honom? Blev det krissamtal med föräldrarna? Polisanmäldes snubben? Nej, det var ju sjuttiotal, så när eleverna gick till lärarna för att få hjälp fick de bara höra att ”Han är helt ofarlig, egentligen är det synd om blottare.” Och så fick de hålla vakt själva ...
3. ... och när hon berättade det här i fikarummet mindes jag plötsligt min egen peddoupplevelse. Jag var väl 10-11 år och ensam hemma efter skolan när telefonen ringde. Det var en gubbe som ville prata med mig, han sa att han sett min brevvänsannons i Metallarbetaren (ja, vadå, Kamratposten var det ju helt hopplöst att komma med i, och Metallarbetaren hade FAKTISKT en barnsida) och undrade om han och jag inte kunde ”telefonväxla” istället. Eftersom jag var en feg liten nörd vågade jag varken lägga på eller be honom dra åt helvete, istället svarade jag snällt på hans frågor om jag hade nån kille, om jag hade haft sex än. Nästa gång han ringde frågade han ungefär samma sak men undrade också om han fick köpa mina trosor. Fast då undrade min femtonåriga syster vem jag pratade med, hon tog luren, fick höra att det var en gubbe, vrålade åt honom: ”Om du ringer min syster EN GÅNG TILL så ska jag fan anmäla dig.
tisdag 3 oktober 2006
Skärholmen is the new black ...
... enligt Anna. Tydligen har BÅDE Mejan och Dramaten en massa projekt härute. Och så håller de ju på att spela in Ett öga rött – som jag verkligen hoppas att de filmar på plats här i de scener som berörs, Skärholmen är ju asviktigt i den boken.
Och det vet ju alla hur det går när konstnärerna snokar rätt på ett nytt område – takfläktarna i krom åker ut och de svindyra retrotapeterna hittar in. Sammetstavlorna med Koranen åker ut och de ironiska moskéväckarklockorna hittar in. Hyresrätter blir en lyx för folk med ”kontakter”. Det blir ett nytt Södermalm.
Annas slutsats av detta är att vi redan nu kan ge upp och flytta till det riktiga Söder. Men nej, nej, aldrig. Tänker inte knöla in mig, sambo, alla våra jävla möbler och två katter som blir superaggro av att ha det för trångt i nån liten tvåa på Söder.
Sara – som sitter exakt mitt i kontorslandskapet – lyckades få upp en porrsajt när hon sökte på någon märklig fransk fisk. Ännu ett the Office-moment.
Nu ska jag laga pasta och kantarellsås till G som kommer på visit.
Filmer jag jättegärna vill se nu
(men inte kan pga jättemage och spyfobi – det börjar dra ihop sig till farliga tider ...)
1. Borat
(okej, den har inte premiär förrän om en månad, men jag längtar)
2. Farväl Falkenberg
3. Alla mår bra
4. The squid and the whale
5. Belfast girls
6. C.R.A.Z.Y
Och det vet ju alla hur det går när konstnärerna snokar rätt på ett nytt område – takfläktarna i krom åker ut och de svindyra retrotapeterna hittar in. Sammetstavlorna med Koranen åker ut och de ironiska moskéväckarklockorna hittar in. Hyresrätter blir en lyx för folk med ”kontakter”. Det blir ett nytt Södermalm.
Annas slutsats av detta är att vi redan nu kan ge upp och flytta till det riktiga Söder. Men nej, nej, aldrig. Tänker inte knöla in mig, sambo, alla våra jävla möbler och två katter som blir superaggro av att ha det för trångt i nån liten tvåa på Söder.
Sara – som sitter exakt mitt i kontorslandskapet – lyckades få upp en porrsajt när hon sökte på någon märklig fransk fisk. Ännu ett the Office-moment.
Nu ska jag laga pasta och kantarellsås till G som kommer på visit.
Filmer jag jättegärna vill se nu
(men inte kan pga jättemage och spyfobi – det börjar dra ihop sig till farliga tider ...)
1. Borat
(okej, den har inte premiär förrän om en månad, men jag längtar)
2. Farväl Falkenberg
3. Alla mår bra
4. The squid and the whale
5. Belfast girls
6. C.R.A.Z.Y
måndag 2 oktober 2006
Mardrömmar
Jag drömmer så mycket mardrömmar om en tjej jag inte längre känner. Vi var väl vänner eller nåt för länge sen, men vi bröt, eller så gled vi bara ifrån varandra, det var lika bra, jag mådde skitdåligt av att umgås med henne. Men nu drömmer jag om henne varje natt. I natt drömde jag att hon kom hit för att bo hos mig, hon hade magsjuka och spydde överallt, jag ville bara att hon skulle försvinna men vågade inte säga ifrån, jag tjuvkikade i hennes lap top och såg att hon hade den här bloggen på sin favoritlista och blev helt kall för jag insåg att jag skrivit en massa om henne, varför jag inte stod ut med henne.
Varför måste mardrömmar vara så verkliga?
Andra återkommande mardrömmar:
1. Kaninerna
Jag inser att jag inte har gjort mig av med kaninerna jag hade när jag var liten, och att ingen har matat dem eller mockat ur deras burar de senaste tjugo åren.
2. Skolämnen
Jag går fortfarande i skolan och fattar plötsligt att jag missat tyskan/matten/engelskan en hel termin eller mer och att jag aldrig kommer att komma ikapp eller få betyg i ämnet.
3. Spya
Jag är instängd i ett rum där alla/flera spyr.
4. Badrock
Jag är på jobbet och märker plötsligt att jag har gått dit iförd endast min fula leverfärgade badrock.
Fast än har jag faktiskt inte drömt en enda läskig dröm om barnet, att jag föder en alien eller nåt. Bara att jag redan har fött och att det gått så lätt att jag knappt märkt det.
Varför måste mardrömmar vara så verkliga?
Andra återkommande mardrömmar:
1. Kaninerna
Jag inser att jag inte har gjort mig av med kaninerna jag hade när jag var liten, och att ingen har matat dem eller mockat ur deras burar de senaste tjugo åren.
2. Skolämnen
Jag går fortfarande i skolan och fattar plötsligt att jag missat tyskan/matten/engelskan en hel termin eller mer och att jag aldrig kommer att komma ikapp eller få betyg i ämnet.
3. Spya
Jag är instängd i ett rum där alla/flera spyr.
4. Badrock
Jag är på jobbet och märker plötsligt att jag har gått dit iförd endast min fula leverfärgade badrock.
Fast än har jag faktiskt inte drömt en enda läskig dröm om barnet, att jag föder en alien eller nåt. Bara att jag redan har fött och att det gått så lätt att jag knappt märkt det.
söndag 1 oktober 2006
Nörderi
Jamen TACK borgarna för att ni ska införa trängselskatt och inte lägga ett öre på kollektivtrafiken. Hade jag vetat DET hade jag röstat nej. Så nu får man stå och må för jävligt på tunnelbanan, inträngd som en död sill, så länge borgarna har makten. WTF.
Mot alla odds orkade jag ta mig till Årsta på bokcirkel med Katten och Emma. Årsta är trevligt, där skulle jag nästan kunna bo. Som vanligt ägnade vi inte överdrivet mycket tid åt att prata om den aktuella boken (A year of magical thinking av Joan Didion – som fick halvljumma recensioner av oss alla tre) och desto mer tid åt att prata om andra saker. Till exempel folk som snöar in på märkliga grejer. Jag hade inte så mycket att bidra med, men både Katten och Emma hade en del halvskumma bekantskaper, t.ex:
1. J som virkar sin egen riddarbrynja till nyårsfesten. Och tro inte att han virkar den av färdigt material, nej, han sitter själv och sågar till varje ring till brynjan.
2. Snubben vars passion i livet är att bygga högtalare. Som fick mig att minnas när Peter råkade halka in på något hi-fi-forum på Internet där folk valde favoritmusik utefter hur väl musikerna utnyttjade kapaciteten i de bästa högtalarsystemen. Genesis och Pink Floyd var stora.
3. En man som lägger all sin fritid på att bygga härbren. Så fort han får semester snidar han till stockarna till korsvirkeshusen. Hans trädgård liknar numera Skansen.
4. Killen som beställer skal till VW-bubblor och sedan själv bygger motorn till dem. Det finns även tävlingar i detta som han vallfärdar till.
Och samtidigt. Jag har ju också OCD, när jag var ung och hade mycket tid FRODADES mina sjuka specialintressen (så som att titta igenom hela skolkatalogen och skriva ner vilket djur var och en i den skulle ha varit ... eller bestämma sig för att hitta en växt på varje bokstav, torka den, klistra upp den på ett papper och kalkera snirkliga duvbokstäver ur Sömnad och handarbete till växterna) – men inget av de intressena gav ju något konkret resultat. Så jag kan (hån)skratta hur mycket som helst åt nördarna med sina specialintressen – jag tvingas ändå inse att de tagit tillvara på sitt nördande på ett betydligt mer givande sätt än jag.
Mot alla odds orkade jag ta mig till Årsta på bokcirkel med Katten och Emma. Årsta är trevligt, där skulle jag nästan kunna bo. Som vanligt ägnade vi inte överdrivet mycket tid åt att prata om den aktuella boken (A year of magical thinking av Joan Didion – som fick halvljumma recensioner av oss alla tre) och desto mer tid åt att prata om andra saker. Till exempel folk som snöar in på märkliga grejer. Jag hade inte så mycket att bidra med, men både Katten och Emma hade en del halvskumma bekantskaper, t.ex:
1. J som virkar sin egen riddarbrynja till nyårsfesten. Och tro inte att han virkar den av färdigt material, nej, han sitter själv och sågar till varje ring till brynjan.
2. Snubben vars passion i livet är att bygga högtalare. Som fick mig att minnas när Peter råkade halka in på något hi-fi-forum på Internet där folk valde favoritmusik utefter hur väl musikerna utnyttjade kapaciteten i de bästa högtalarsystemen. Genesis och Pink Floyd var stora.
3. En man som lägger all sin fritid på att bygga härbren. Så fort han får semester snidar han till stockarna till korsvirkeshusen. Hans trädgård liknar numera Skansen.
4. Killen som beställer skal till VW-bubblor och sedan själv bygger motorn till dem. Det finns även tävlingar i detta som han vallfärdar till.
Och samtidigt. Jag har ju också OCD, när jag var ung och hade mycket tid FRODADES mina sjuka specialintressen (så som att titta igenom hela skolkatalogen och skriva ner vilket djur var och en i den skulle ha varit ... eller bestämma sig för att hitta en växt på varje bokstav, torka den, klistra upp den på ett papper och kalkera snirkliga duvbokstäver ur Sömnad och handarbete till växterna) – men inget av de intressena gav ju något konkret resultat. Så jag kan (hån)skratta hur mycket som helst åt nördarna med sina specialintressen – jag tvingas ändå inse att de tagit tillvara på sitt nördande på ett betydligt mer givande sätt än jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
