Pungsvett och galna ex

Okej, nu när jag praktiskt taget fått en blogg serverad på silverfat av en vän måste jag förstås bryta stiltjen med ett inlägg. Vi kan kalla vännen X.

Såhär: X går på högstadiet och träffar Y – en lite äldre, snygg kille. De blir tillsammans. Han är skittaskig mot henne på många sätt, får henne att känna sig ful och mindre värd, och eftersom han tar amfetamin är sexlivet inte direkt strålande (jag vill minnas att han överhuvudtaget inte kunde komma, men det här kan vara något som jag själv lagt till). Men hon går på högstadiet, och istället för att göra slut direkt och be honom dra åt helvete, är hon tillsammans med honom ett tag fastän han får henne att må skit. Eftersom det dessutom är hennes första riktiga förhållande sätter det sina spår i flera år efteråt.

Många, många år senare – när X redan är vuxen – är hon och hälsar på sina föräldrar. Hon och hennes mamma sitter och kollar på ett program som heter något i stil med ”Att leva med schizofreni” på UR. I ett av inslagen sitter en ung man på en bergstopp och talar ut om hur det är att leva med nämnda sjukdom. Men herregud, tänker X, det är ju Y som är mannen på bergstoppen! Varvid hennes mamma säger:
”Har inte du varit tillsammans med den där killen, X?”

Ytterligare flera år senare är X åter och hälsar på sina föräldrar (hon hade varit hem några gånger dess emellan får man hoppas). Och åter igen sitter hon och hennes mamma och tittar på UR (jag vet inte varför de kollar på UR hela tiden). Den här gången heter programmet: ”Att leva med DAMP”. I ett av inslagen sitter en man på en bergstopp och talar ut om sitt liv med DAMP. Och jodå, visst är det kära gamla Y igen!

Givetvis började vi omedelbart spåna om vilken sjukdom han skulle tala ut om i nästa UR-program.


För övrigt har jag för första gången sedan rökstoppet satt min fot inne på Debaser. Herregud! Det var som att gå in i en vägg av pungsvett, ölandedräkt och surfisar. Och det här var INNAN stället hade öppnat för kvällen.