Svensk maffia

Anledning till den senaste tidens bloggtorka är INTE att jag i godan ro mumsat praliner och tagit det lugnt, inte heller att jag är fast på Facebook (tvärtom börjar nyhetens behag lägga sig, appsen blir bara mer och mer långsökta, nej tack, jag vill inte definiera mina vänner, än mindre SJÄLV bli definierad och veta att jag ligger på typ hundrasjuttionde plats över ”trevligast” eller ”roligast” eller ”snyggast” i bekantskapskretsen bestående av 171 personer) utan:

A: Vårt jävla bredband funkar inte, har inte funkat på flera veckor (den här bloggen skrev jag för tre dagar sen, men först NU funkar vår uppkoppling). Com hem kallade det ”ett intressant problem”, skickade några loja hantverkare som gjorde halva jobbet och sedan drog och nu är omöjliga att få hit igen.

B: Sömnbristen är konstant pga att stackars Rufsen nu får ångestattacker när han ska sova (han förknippar väl det med att få akuta magsmärtor mitt i natten) och föredrar att vara uppe och leka på nätterna. Jag vet att alla som varit med nostalgiskt säger ”åh, du kommer att längta tillbaka till den här tiden, vänta du bara tills han är tonåring och du ligger vaken om natten för att han är ute på stan och aldrig ringer.” Men jag kan inte låta bli att längta efter den dag då han somnar av sig själv på kvällen och sover hela natten (och gärna en bra bit in på dagen också när det är helg).

C: På grund av den konstanta sömnbristen blir jag glömsk och missar en massa skitviktiga saker. Så som att betala in avgiften till Hundgrottan där det var meningen att våra överviktiga katter skulle fira jul. Så nu är de avbokade. Fan, fan, fan.

E: Att-göra-innan-jul-listan på jobbet växer för varje dag. Fattar inte hur jag ska hinna allt. Och inte blir det bättre av att jag inte kan låta bli att springa runt och hojta (och störa alla andra i kontorslandskapet) med min nya kompis Annika halva dagarna.

D: Jag är HELT fast i boken Svensk maffia – om olika kriminella gäng i Sverige. Jodå, Skäris har sin plats på kartan. Dels förstås för att juggegangstern Ratko blev skjuten här nere på Bodholmsplan (fast där har författarna inte riktigt koll på miljön – medborgarkontoret och Ignis begravningsbyrå ligger på två olika torg. Ju.), dels för att Werewolf legion har sitt fäste här. För att få veta mer om nämnda glada gäng – som har satt ett klistermärke här nedanför huset - googlade jag dem och fick givetvis hundratals träffar på flashback.com. Herregud vilket sajt det är. Framförallt gillar jag trådinläggen av typen: ”Du, du ska inte säga ett ont ord om de killarna för du vet inte vad du snackar om. Jag känner faktiskt dem. De är grabbar med hjärtan av guld som suttit inne för bankrån och mord och misshandel och grova narkotikabrott.” Så mycket klokare blev jag inte. Nu väntar jag med spänning på att Norstedshuset ska bli utsatt för en bomb el. dyl efter att ha publicerat boken (fast det mest dramatiska som hänt so far är att en krossad pepparkaka hittades ute på gatan).