Fattig i förorten - en gnällish bloggish

Ett säkert tecken på att man faktiskt ÄR fattig är att man blir besatt av tanken på att en dag bli rik. Samt att man blir mer socialist än någonsin. När jag hade pengar tänkte jag inte så mycket på det där, hur gärna jag ville bli rik alltså (socialist har jag dock alltid varit ... förutom när jag var en frustrerad ungdom som hängav mig åt anarkismen). Inte för att jag någonsin haft MYCKET pengar, mer så att jag klarar mig, kan gå ut några gånger OCH kan köpa ett par helt okej skor en månad utan att vara svinfattig fram till nästa lön.
(En utvikning: Okej, jag HAR pengar sedan jag sålde min bostadsrätt i Johanneshov, jag outar det innan någon som känner mig påpeker det i kommentarsfunktionen. Problemet är bara att jag har satt dem i aktiefonder för att någon gång kunna ha till topplånet på ett radhus eller så. Men nu när varenda aktie har störtdykt kan man ju inte röra de pengarna. Jag är dock fullt medveten om att det finns rätt många människor i det här landet som inte ens har ett sådant konto. Vilket bara gör mig ännu mer övertygd om att socialismen är det enda rätta.)

Det sämsta man kan göra när man är fattig är att äta lunch på Blå Porten på Djurgården en helgdag. Inte för att det är så jävla dyrt (i alla fall inte när man kan lura sig själv med sina rikskuponger), men för att alla andra som är där och äter har minst tio gånger så mycket pengar som man själv. De där tanterna som tar ett glas vin till maten och sedan promenerar hem till sin våning på Östermalm. DET ÄR INTE RÄTTVIST!

Det näst sämsta man kan göra när man är fattig är att läsa böcker som den jag håller på med nu – Morfin. De som räknas som fattiga där har ÄNDÅ lägenhet vid Nytorget och köper bara svindyra märkeskläder. Och alla i boken förfasar sig över de fula förortsmänniskorna utan stil.

Det där ploppade förstås upp i bakhuvudet på mig när jag i fredags var tvungen att röra mig en bit på Söder när Krogtimmen hade börjat. Alla dessa stylade människor på väg ut och jag hastade fram i min fem år gamla vinterjacka från H&M (som jag dessutom fått för att en kollega inte gillade den) och min stövlar från Skopunkten (Köp tre, betala för två) och tyckte att folk kollade på mig som om jag vore en riktig praktloser och jag ville bara skrika: Jamen jag har för fan inte råd att köpa några dyra kläder, dessutom ska jag bara hem till en kompis och kolla på film!
Inte konstigt att jag helst stannar och häckar här i fattigförorten.

Saker jag skulle göra om jag hade pengar:

1. Skaffa mig en lägenhet som inte luktade rutten lök.
2. Köpa en ny barnvagn, en som fungerar.
3. Åka till USA och hälsa på några av mina bästa vänner, som inte ens har träffat Rufus än. Alternativt betala deras resa hit (de är ännu fattigare än jag).
4. Fortsätta försöka ta körkort innan jag måste göra om teoriprovet och halkbanan för att det har gått för lång tid.
5. Köpa möbler någon annanstans än på IKEA, Blocket och Myrorna.
6. Skaffa mig en lite mer classy garderob.