Mitt liv som förlagsredaktör/dooz

Okej, det där med att antingen jobba på romanen eller blogga varje dag gäller inte om sonen har nästan 40 graders feber, är täppt i näsan, har ont i halsen och vaknar minst var femte minut hela natten. Som i helgen. Man kan bli galen för mindre. Natten till idag kom vi i alla fall på att vi kunde mata honom med glass då och då så att han fick en chans att somna. Jag har min egen halsfluss i färskt minne och glass var faktiskt det enda som mildrade.

Som en icke namngiven redaktörskollega så klokt sa till mig:
"Om man klarar tio år som förlagsredaktör så är man redo att bli diplomat sen." Samma kloka kollega brukar jämföra förlagsarbetet med fragglarna – förläggarna är fragglarna, redaktörerna är doozarna (ofta fattar inte folk som jobbar utanför förlag riktigt vad det är för skillnad på förläggare och doozer, i fraggelsången – ja, eller hela serien fragglarna – kan man finna svaret):

Fragglarna:
Dansa och häng med,
sjung med oss, låt munnen le.
Sprak och fest och färg, i vårt Fraggelberg.

Doozarna:
Jobbar det gör vi,
dans är nåt vi struntar i.
Sprak och fest och färg,i vårt Fraggelberg!
I vårt Fraggelberg!

Vissa veckor som redaktör går det faktiskt att nå upp till fraggelnivån för det är så roligt - man får in fantastiska manus att jobba med, illor blir över förväntan, en bok man jobbat med blir en oväntad succé osv. Men den senaste veckan har jag varit en riktig surdooz. En surdooz till redaktör blir man t.ex. av följande saker:

1. Omslagstrassel
70 olika personer med 70 lika starka viljor tycker 70 olika saker om en omslagsskiss. Som redaktör ska man samla in de åsikterna och förmedla dem till den stackars formgivaren. Oftast inkommer någon eftersläntrares synpunkter när man redan har skickat mejlet eller ringt samtalet, så man får skicka ett ”Ja just det, en sak till”-mejl.

2. Jag - en indexslav
Precis när man tror att man nästan är färdig med en faktabok inser man att man gjort på fel sätt för att lyckas generera ett index på ett smidigt sätt. Man får därför sitta och köra sök-funktionen och skriva ner sidnummer på ca 200 olika sökord. För att göra det ännu festligare är boken så ”tung” (själva det digitala dokumentet, alltså) att den är uppdelad i två olika dokument, alltså måste man köra sök på varje ord två gånger.

3. Tryckfel (finns inte egentligen - det heter numera REDAKTÖRENS FEL)
En av de böcker man jobbat med kommer från tryckeriet. Det första man ser är ett korrfel. På framsidan. Eller – i mitt fall – på både framsida och ryggen. Fast det här var tack och lov inte nu, den här veckan, utan för flera år sedan. Jag antar att jag hade varit sönderstressad under en period, för jag hade lyckats stava fel på "hämnd". Kanske ett av mitt yrkeslivs pinsammaste ögonblick.

4. Teknikstrul
Man har ett stressprojekt, t.ex. en översatt genomdesignad bok. Man har tänkt vika hela dagen åt att jobba med den, skita i lunch, inte svara i telefon, allt för att få klart grejer i tid. Man är laddad. Nu. Nu jävlar. Man har sagt att nej då, ingen originalare behöver ta på sig det här, jag fixar det, jag ska ju ändå jobba med texten, det andra kan vi ta i ett senare skede, bla, bla. DÅ upptäcker man att dokumentet är sparat i något gammalt designprogram som ingen på förlaget har tillgång till och förmiddagen går åt till att med olika personers hjälp försöka öppna det, eftermiddagen går åt till att inse att det inte går att öppna och att originalförlaget måste skicka ett nytt dokument (men tyvärr har den på originalförlaget som har hand om utländska rättigheter just slutat och den nya har inte koll på någonting och när man väl får ett nytt dokument visar det sig vara omslagen till en serie som ligger på ett annat förlag).

5. Hej då
Man blir uppsagd eftersom man läcker konfidentiella saker på sin blogg, så som en lista över de värsta sakerna med att vara redaktör (obs, detta har inte hänt än, men kanske sker det imorgon ...).