Det händer i Skärholmen

Slagsmål mellan bostadsrättsföreningar
Alltså, ombildningen här på gatan har varit en fars från dag ett, men nu börjar det verkligen peaka. Först var det EN förening - tre glada nyllen som talade ut i Södra Sidan om hur himla bra det vore om vi själva fick äga skrutthusen vi bor i. De knackade dörr, de delade ut papper om hur arbetet fortskred. Sedan dök plötsligt ett reportage upp i Södra sidan om att personerna i den styrelsen satt på stora skulder, konkurser och betalningsanmärkningar. Strax därefter började stencilerade papper från en ANNAN aspirerande bostadsrättsförening dyka upp i brevinkastet. De började med att förklara att Brf 1 var ett gäng skumma typer som inte ville låta någon få insyn i deras arbete. Nu skulle istället Brf 2 ta vid som sanna räddare och se till så att vi får köpa skrutthusen vi bor i. Brf 2 talade ut i pressen om att det var de som hade folkets stöd här på gatan. Brf 1 kontrade med att dela ut papper med bilder på en tussilago och förklara att de och ingen annan är de som fått tillstånd från Stockholmshem att ombilda. Sådär har det fortsatt, hela våren. Jag håller knappt reda på vilka som är vilka längre. Så nu i veckan skulle det röstas - jag tror det var Brf 1 som höll i det. Vi gick inte dit eftersom det bara var ja-röstare som fick rösta. Om jag hade vetat att det skulle bli slagsmål hade jag kanske gått ändå. För det blev det. Vår granne - som är leading lady i hyresgästföreningen här i kvarteret - hade däremot varit där tillsammans med ett glatt gäng i hyresgästföreningströjor. De blev dock omedelbart ombedda att gå eftersom “ni ändå inte tänker köpa.”
Vad blir nästa steg? Skottlossning mellan Brf 1 och Brf 2? “Tussen” genom brevinkastet? Kanske är det här förorternas stora gängkrig tar sin början - håller du på Brf 1 kan du vistas säkert på Skärholmsterrassen, men inte högre upp. Håller du på Brf 2 gör du klokt i att stanna uppe på Ekholmshöjden.
Sugen på att köpa sin hyresrätt, anyone?

Flakcykelmannen
På väg till Zetas i solen idag blev jag omkörd av den underbara flakcykelmannen som drar runt här i nejderna. Till min stora lycka hade han bytt musik i bergsprängaren - nu körde han Dixie Chicks istället för techno! Det dånade över hela Segeltorp. Våren är sannerligen countryns tid.

Brandkåren
Rufus blev stum av lycka när han igår tittade ut genom fönstret och fick se en stor jävla brandbil komma backande på cykelvägen på baksidan av vårt hus. “Där!” sa han andäktigt och gick sedan och hämtade först Halvan kör brandbil och sedan sin gummibrandbil (det låter snuskigare än det är - det är alltså en badleksak). En halv minut senare kom den körande tillbaka och vi fattade ingenting. Fast det var bara den jävla bergbanan som hade pajat igen. Vet inte exakt vad som hade hänt, men typ en timme senare hängde fortfarande kvarterets barn i klasar vid trappen upp på höjden och kollade in hur reparationerna fortskred.