Sömnlös i Skärholmen del en miljon fyra

Hur orkar folk? Alla kan ju inte ha mormödrar och ivriga syskon o dyl. tillgängliga som gladeligen rycker in och tar hand om ens sömnlösa barn en natt. Hur gör ensamstående för att inte bli galna? Kan man lägga in sig för sömnlöshet, på nåt skönt sanatorium kanske? Kan man lämna in barnet på ett nattdagis så att man får sova åtminstone en natt? Sjukskriva sig i förebyggande syfte - innan man börjar göra alltför stora tabbar på jobbet?
I TEORIN bestämmer vi att vi ska turas om att ta Rufus på nätterna - den som inte har natten får sova i eget rum med stängd dörr och öronproppar. Men i praktiken står ingen människa ut med att stå dubbelvikt över en spjälsäng och sjunga Trollmors visa mellan halv ett och fem på natten medan man är så trött att man inte kan hålla ögonen öppna och vet att man måste upp och jobba på morgonen. Så vi turas om att ha minisammanbrott och uppgivet kvida: “Jag orkar inte mer nu, han får skrika resten av natten”, och då rycker den andra in.

Min kompis Karin sa att hon haft det likadant med sin son, och förklarade glatt att vid fyra års ålder hade han fått lite bättre sovvanor. Fyra år!

Jag vet, det är extra jävligt nu eftersom han har hosta och är snorig (då får man addera tre timmars Trollmors visa vid läggningen också). Och jag vet, på alla andra sätt är han världens bästa unge. Men guuuuud vad jag längtar efter att få sova.

Spännande saker som händer när man inte längre får sova:

1. Det känns som om hjärnan håller på att lösas upp i små, små bitar - som att man skadar den till och med mer än när man var student och söp billig öl på Smålands fyra dagar i veckan, samt bodde i ett mögelskadat hus.

2. Man har tre lägen - hysteriskt fnittrande, apgnällig eller halvsovande.

3. Man hoppas att någon man känner ska anmäla en till Nannyakuten, Rent läge OCH någon av de där inredningsprogrammen eftersom allt runtomkring en håller på att förfalla och man är för trött för att ta tag i det.

4. Man köper 100 burkar Nestlé barnmat i hopp om att vinna den där städhjälpen de lottar ut (men än äter man i alla fall inte innehållet i dem).

5. När man äntligen är ledig, solen skiner och man ska ha trevlig familjedag på Skansen får man istället sammanbrott av trötthet och börjar vråla: “Jag hatar familjeaktiviteter, vi gör aldrig mer nån jävla familjegrej tillsammans, det blir ju bara skit.”

6. Man slutar helt att förstå alla skämt som ligger på en högre nivå än den mest grundläggande buskisen.

7. Man slutar att gå ut - den lilla gnutta sömn man har chans att få är alldeles för värdefull för att förstöra med fylla, dessutom kan man ändå inte hålla sig vaken ute på krogen., och det är ÄNNU jobbigare att stå dubbelvikt och sjunga Trollmors visa när man dessutom är full.

8. Man glömmer det mesta - deadlines, folk man lovat att ringa, folk som fyller år, hur ord som “och” stavas.

9. Man går från att vara ett under av envishet (när man är sitt utsövda jag, alltså) till att tappa tålamodet och ge upp på fem sekunder.

10. Om någon säger något som är längre än en mening tappar man tråden.

11. Man börjar skriva långa, tråkiga bloggar.