Tor - brödens konung

Gjort idag:
1. Ätit det fantastiska brödet Tor från Coops hembageri (måste ju nästan testa Oden och Balder också – är det bara här i Skäris vi har de brödsorterna, eller? Och vilken reklamare på Södermalm har kläckt de namnen?)

2. Skrattat hysteriskt åt det här klippetmed den stackars programledaren som gör bort sig under ett "känsligt" program. (tack Nanci)

3. Bjudit på det här underbara panchisradhuset uppe på höjden (men nu ligger budet för högt för att vi ska bjuda vidare, suck, jag hade redan börjat se framför mig hur jag skulle stå uppspetad på någon stege och frejdligt måla fasaden, ja, jag såg så långt in i framtiden som till att Rufus växt upp till tonåring och hade folkölsfester i gillestugan.).

4. Frågat mig själv för jag vet inte vilken gång i ordningen varför jag fortsätter kolla på Desperete Housewife, det är ju verkligen en skitfånig serie.

5. Skickat hatmejl till Stockholmshem.

Yes. Så är det. Radhus. Vi vill dit. Särskilt efter två saker som hänt nyligen. För det första var en artikel införd i Södra sidan där det stod om personerna som utgör styrelsen för bostadsrättsföreningen som ska bildas här på slumkullen. Alla har betalningsanmärkningar och konkade företag i ryggen. Det ska även finnas en ”utbrytarstyrelse” – även den bestående av folk med konkade företag och betalningsanmärkningar. Jag har verkligen levt i förnekelse, men nu verkar det faktiskt som att det kommer att bli av, den här jävla ombildningen.

För det andra hade jag verkligen en helkväll igår. Det var märkligt blött i trapphuset när jag kom hem från jobbet, och när jag pratade med Peter (som i sin tur pratat med dansken här i huset) berättade han att det varit någon liten läcka efter att de stängt av vattnet tidigare på dagen. Vi enades om att vi borde kolla till källarförrådet och var sen för slöa för att orka tänka på det. Halv elva gick jag ändå ner – lite sådär för säkerhets skull. Och fann att källarförrådet badade i vatten – särskilt vår lilla cell som inte bara är minst av alla utan även – visade det sig nu – ligger i någon sorts grop så att allt vatten strävar dit. Vad fan skulle jag göra? Jag fick släpa ner mopp och hink och stå där och svabba i flera timmar (samt springa upp och ner och tömma ut äckelvattnet), torka av alla grejer, slänga allt som blivit förstört, släpa upp tre kassar dyngsura, stinkande kläder, samt omedelbart kasta in två sovsäckar i tvättmaskinen så att de inte blev förstörda. Jag höll på med den här skiten till klockan ett på natten. Och det här är andra gången det händer på typ ett år – men förra gången visste vi inget och skitmycket i källarförrådet blev förstört. Kom nu inte och säg att det här inte skulle hända om det vore en bostadsrättsförening, för det är INTE min poäng (jag vet inte vad min poäng är, förutom att gnälla av mig, men det är i alla fall inte den. Jo, kanske att det kändes symboliskt. Som att det verkligen är dags att flytta ifrån den här lägenheten. Det är poängen.).