Sömnlös i Spanien

Jag har haft semester. Och varit på semester - i Nerja, Costa del Sol närmare bestämt. Därav den senaste tidens bloggtorka. Jag letade förstås som besatt efter en sån där åsna som bajsar cigaretter, tyvärr utan resultat. Borde inte sånt vara ett måste på så turistiga ställen som Costa del Sol? Tjurformade Sangriaflaskor - ja. Skulpturer i form av rödbrända blekfeta pensionärer och spliffrökande, surfande rastafaris - ja. Cigarettbajsande åsnor - nej.
Givetvis började jag redan på ett tidigt stadium fundera över den bäst-och -sämst-lista jag förstås tänkte skriva här. Jag fick dock revidera den några gånger. Och när jag nu ska skriva ner punkterna inser jag att bästa och sämsta punkterna märkligt nog överlappar varandra i allt för många fall.

Bäst OCH sämst under vår turistvecka i Nerja:

1. Maten på Oriental
Strandpromenaden på Burriana Beach - där vi bodde - var fylld av restauranger. Tyvärr verkade det bara finnas tre inte så roliga inriktningar: mat som appellerade till alla de engelska pensionärer som struttade runt likt övergödda duvor i hela stan, dvs vita bönor och bacon, spanskturistiga restauranger som lockade med “genuin” mat - i nio fall av tio paella med kött, dagens fångst av fisk (som oftast är små och beniga och näst intill oätliga) och inte alltid så lockande tapas, samt kinarestauranger a la China Sea i Skärholmen. Och så hittade vi den, längst ner på gatan, en udda diamant: Oriental. Nordkinesisk mat med touch av vietnamesisk mat och thaimat, typ Lao Wai. Superfräsch och asgott. Vi bestämde oss raskt för att köpa hem mat därifrån vareviga kväll. Andra gången vi köpte hem hade vi bl.a. beställt räkor i black beansås. Räkorna var misstänkt mjuka, men det ursäktade vi med att de var så enormt färska. Jo, tjenare. Jag kände mig lite konstig, men när Peter lämnade både choklad och kakor och sa att han skulle lägga sig istället så fick jag en föraning om hur natten skulle bli. Och det blev den. Matförgiftning galore, samt en Ruf som vaknade en gång i kvarten HELA natten, förmodligen för att han hörde sin far ulka och kände av sin emotofobmors panik.

2. Glassen
När Peter åkte in till Malaga för att hämta en ryggsäck som vi hade lyckats glömma på flygplatsen, efterblivna av sömnbrist som vi var, gjorde jag och Ruf staden själva. Det bästa JAG visste när jag var liten och vi var på medelhavssemester var glasscuperna. Stora, med massor av grädde och frukt och någon festlig dekoration vippande i gräddberget. Givetvis ville jag toppa Rufens dag med en sådan glass på en av restaurangerna på stranden. Och givetvis ville Ruf inte sluta äta av glassen, så där satt vi och goffade och myste i skuggan. Och givetvis lät jag honom äta hur mycket som helst. Sen blev det spyfest natten lång för stackars Ruf (och tvättfest natten lång för mig). Antar att det var matförgiftning.


3. Gården vid lägenheten
Lägenheten vi hade hyrt hade inte bara en gigantisk balkong med utsikt över medelhavet, det fanns även en pool och en liten gräsplätt precis nedanför oss. Det bästa Ruf visste var att springa runt, runt, runt den där poolen och tjoa. Peter var hela tiden orolig för att han skulle trilla i, och jag tyckte att han var en hönspappa. En eftermiddag när Peter hade simmat och var uppe och duschade hängde jag och Ruf nere vid poolkanten. Ruf tappade/slängde sitt älsklingsgosedjur (en kudde med ett litet lamm på som man får om man köper jävligt mycket toapapper, f.ö.) i poolen, jag böjde mig fram för att fånga det … och just då halkade Ruf och trillade i poolen. Jag kastade mig förstås i med kläderna på och drog upp honom, men den sekunden, när jag såg honom sjunka … fy fan. Vilken USEL mamma jag är.

4. Chanserad turistort
I love off season och restauranger som sett likadana ut sen tidigt åttiotal och solblekta bilder av glassar och dammiga souvenirer - sånt. Så när vi såg en mexikansk restaurang, som hämtad ur Sällskapsresan, med blekta menyer och sombreros vid bardisken och en cell med galler där man kunde sitta och äta var vi förstås tvungna att gå dit och käka lunch. Dessutom skröt de med att de hade barnmenyer. En gubbe kom leende fram och placerade en gigantisk sombrero på huvudet på Peter och Rufus dansade oavbrutet till den mexikanska musiken. Men sen … Jag har inte känt mig så lurad sen vi var i Tijuana. Det som var “barn” med menyn - en äcklig hamburgare med pommes frites för 7 euro - var bara att de struntat helt i salt och kryddor. Vi beställde in vegetariska tacos - för 11 euro! - de missade att vi båda skulle ha, så vi fick en portion med tortillabröd fyllda med vitkål och smält ost, helt utan kryddor. Och när vi äntligen skulle fly stället - typ 30 euro fattigare - kom de givetvis med den obligatoriska jävla tequilan som de skulle knacka på Peters huvud (då hade han alltså tagit av sig sombreron) och förklarade leende att det var en “mexikan speciality”. Vi sa att vi inte ville ha, men fick betala för skiten ändå.

5. Sömnlös i Spanien
Jag vet inte hur jag kunde vara så dum, men på något sätt inbillade jag mig att bara för att det var semester skulle vi få vila ut - läsa en massa böcker, dricka drinkar, sova. Vilket man förstås aldrig får om man har en hyperaktiv ett och ett halvtåring. De där drinkarna på balkongen i solnedgången uteblev, vi stupade i säng vid typ tio (och fick springa upp tjugo gånger varje natt för att Rufus vaknade). Lik förbannat vaknade han sedan klockan sex, pigg och på ett strålande humör, redo att möta dagen. Den som hade morgonen tog upp honom, käkade frukost och gick sedan i gryningen ner till havet och promenerade på stranden, där inga turister hade dykt upp än, bara fiskarna (som i gubbe med båt alltså, inte som i gädda) och mannen som matade kvarterets katter. Och det var ändå rätt magiskt.

Och så fanns det förstås saker som var bara bra också. Drar dem i nästa blogg för den som orkar bry sig.