Under tiden

Rufen har varit sjuk, kokat av feber, stackarn. Och jag har inte varit sjuk men trött intill medvetslöshetens rand. Som om fem månader av urkass sömn helt plötsligt hann ikapp mig. Gud. Den här bloggen börjar VERKLIGEN bli en dagbok – jag ursäktar mig till och med när jag inte har skrivit regelbundet.

Följande (o)spännande saker har hänt under tiden:

1. Ännu en utryckning med brandkår, ambulans och hela baletten i huset här bredvid. Vad pysslar de med egentligen?

2. En stund efter utryckningen ser jag en snubbe sitta på huk i slänten på baksidan. Det är omöjligt att se vad han gör, men han gör det LÄNGE. Spyr han? Är det en pundare? Tittar han på något? Eller tuttar han eld på något ... Japp, jag är på väg att slita fram digitalkameran, ser redan rubrikerna i Aftonbladet: ”Här slår pyromanen till!” Står och smyger vid gardinen och väntar på att flammorna ska slå upp. Det gör de inte. När snubben väl kryper ner på huk på ett nytt ställe ser jag vad han gör: han fotar! Vad det nu finns att fota bland lövhögarna i vår hundskitsbacke. Dessutom ser han ut som en snäll nördkille.

3. Jag har fortfarande inte ätit dinétårta.

4. När det äntligen börjar en urspännande serie på Discovery – den om seriemördare - är jag alldeles för trött för att följa den (den går tio till elva på torsdagar) och av någon anledning spelar dvd:n in Hallmark istället för Discovery.

5. Jag har hittat ett forum för staten Washington (där delar av min nya roman utspelar sig) där folk diskuterar allt från vilka förorter som är farligast till lokala spökhistorier. Roligast var dock ”reklaminlägget” för staten där någon inte bara räknat upp den fina naturen och vidsynta människorna på plussidan, utan också puffade för att många kända seriemördare kom härifrån. Läsare på forumet blev jätteupprörda!