Att göra en ...

Typiskt. Peter har Rufusjour i natt, trots det (eller kanske på grund av det?) kan jag inte sova. Ligger istället och tänker tvångsmässigt ut listor till bloggen.

Var och käkade middag med Karin och Mette i fredags. Efter typ ett års nykterhet blir jag numer full av två öl. Eller så är det sömnbristen som gör det. Vi började prata om att ”göra en Mette”. Ja, enligt Karins tolkning har vi nu känt varandra så länge (sen vi gick gymnasiet) att det räcker att säga så för att de andra på en gång ska fatta vad som avses. Enligt min tolkning handlar det snarare om att vi alla är så förtjusta i att mytologisera allt. Faktum är att jag kan göra en hel lista över det:

Göra en ... (okej, folks, jag litar på att ni rättar mig om jag är helt fel ute. Förutom G då, som inte läser bloggen och därmed kan baktalas hur mycket som helst).

1. Göra en Mette = komma totalt felklädd (och själv fatta det).
Baseras på två händelser. Mette tillbringade en sommar i Danmark på åttiotalet. Neonklädestrenden hade precis kommit dit och Mette tänkte vara först med det senaste och köpte på sig en hel neongarderob innan hon åkte hem till Skellefteå. Första dagen på högstadiet kom hon skrudad i en neonoverall och (om jag inte minns fel) neonpannband. Tyvärr kollade folk mest på henne som om hon inte vore riktigt klok. Mette uthärdade och bara väntade på dagen då neonet skulle nå Norrland och alla skulle fatta vilken trendguru hon var. Men den dagen kom inte – neonet fick aldrig fäste i Skellefteå.

Den andra händelsen är när Mette bodde i Madrid och det var karneval. Första kvällen var mer eller mindre ALLA i hela stan utklädda. Det här, fick Mette höra, pågick i en vecka. Så när hon och en kompis skulle ut och klubba nästa kväll lade de ner åtskillig tid på att göra om sig själv till aliens – bland annat sprayade de sig med silverfärg och tryckte in håret i en nylonstrumpa. De förfestade och humöret var på topp när de begav sig ut i Madridnatten ... bara för att upptäcka att ingen jävel var utklädd den här kvällen.

2. Göra en G
G, som alltid ska vara värst, har en hel lista i listan. Att göra en G kan nämligen vara alla följande saker:
A. Bajsa på sig vid sämsta tänkbara tillfälle (okej, jag vet inte när BÄSTA tänkbara tillfälle att bajsa på sig skulle vara).
B. Bli bästis med nån man träffar för första gången och nästan omedelbart resa iväg till andra sidan jorden med den personen.
C. Flytta in i en husvagn.
D. Göra konstiga felsägningar på engelska, typ, gå in på McDonald’s i NY och på fullt allvar beställa en McSquirrel.

3. Göra en Karin
Kan vara två saker. Antingen att skruva upp en självupplevd historia några varv (så att historien kan avslutas med orden ’det var fullständigt kaos’) för ökad effekt eller att bli smalare och smalare och snyggare och snyggare ju äldre man blir.

4. Göra en Ylva
Pratade vi faktiskt om vid ett annat tillfälle, nämligen när vi käkade lunch i torsdags. Att göra en Ylva är att på något konstigt intuitivt och omedvetet sätt känna på sig vad som tynger personen man pratar med och tvångsmässigt börja dra skämt om just det ämnet.

5. Göra en Helena
Byta till sig bättre och bättre lägenhet

Inser nu att den här listan skulle kunna bli exakt hur lång som helst, men jag måste förstås avsluta med:

6. Göra en Titti
Vilket är det här: att berätta en egen version (som jag tror på) av händelser. Som inte alltid stämmer överens med vad andra anser har hänt.
När jag var yngre (åtminstone hoppas jag att det är beteenden som aldrig kommer att komma tillbaka) var flera grejer som är så pinsamma att jag rodnar bara jag tänker på dem att göra en Titti, t.ex:
- att skriva melodramatiska ”tala-ut-brev” till bästa vänner samt personer jag var kär i.
- att bli bästa kompis med snubben jag för tillfället var (olyckligt) kär i.