Facebook

Har blivit helt obsessed av en tävling på Nestlé där man kan vinna en bil. Det är dessutom en sådan där tävling där man ska svara snabbt på frågor OCH får tävla hur många gånger man vill (bara man har en streckkod att skriva in). Vilket är perfekt för oss med OCD (vi som har OCD har givetvis samlat streckkoder sedan dagen barnet fick sin första smakportion). Och givetvis helt fördärvligt. Rufus hänger i mina pyjamasbyxor och gnäller men jag är helt fokuserad på att köra den lilla tecknade bilen i snigelfart till nästa fråga. Det vore väl själva fan om jag inte vann den där bilen, jag har spelat säkert femtio gånger nu, listat ut perfekt tid på dagen för att spela, hur jag ska ställa muspekaren så att jag har närmast till svaret – och så vidare.

Och förutom det har jag givetvis fastnat på Face Book. Det är så gulligt på något vis – som ett The Sims fast med folk man känner. Särskilt gillar jag den lilla rutan där alla skriver in vad de gör. Typ: ”Sara äter hallonpaj. G har ont i halsen.” Fast G är på mig om det jävla akvariet. Man skapar ett akvarium och så har man ett visst antal poäng att köpa fiskar för, man kan även skicka fiskar till sina vänner. G påstår att om man har ett tomt akvarium tittar folk på det (medlidande!) och tänker: ”Vilken loser, hon har inga vänner.” Men vad fan, jag har ju inte ens hunnit skriva in mina intressen, då kan jag väl inte hålla på med några jävla fiskar som ändå bara ”lever” i fem sex dagar. JAG går då aldrig in och kollar på folks akvarium. Fula är de också. Fiskarna alltså.

Gud, jag börjar JOBBA igen på måndag, det känns helt bisarrt.

Fem jobbiga saker med att börja jobba (ursäkta pappaordvitsandet):
1. Jag kan inte gå och lägga mig och sova en timme till när Rufsen börjar bli trött vid halv nio, nio-tiden.
2. Jag måste börja tänka flera timmar i sträck fastän jag är skittrött. Och helst säga något vettigt ibland också.
3. Rufen är i sin absolut bästa ålder hittills – man kan skoja med honom! Och leka björn i sängen. Nu får jag bara träffa honom typ en timme om dagen.
4. Jag kommer inte längre dagligen få frossa i att shoppa mat (jag har kommit på att jag är livsmedelshopaholic).
5. Jag måste åka tunnelbana och träffa människor när vinterkräk börjar gå.