Jaha. Så händer det igen. Jag besöker Helena och Jonas lägenhet (G bor där och bjöd på middag häromkvällen - det slutade med att vi drack öl på Embargo medan jag - hysteriskt fnissande - förklarade att jag skulle göra en almanacka till G med nakenfoton av hans amerikanska ex med jättekuken och han lite överseende undrade om jag möjligtvis var trött. "Nej, jag har tourettes." Borde jag ha svarat.) och kommer hem och vill bara göra om ALLT i vår lägenhet. Allt i deras lägenhet är så satans snyggt, smakfullt, väl utfört (och då ska jag inte ens nämna att den ligger på bästa läge vid Mariatorget) – med stora (levande!)trädliknande växter, fönsterbänk med fårfällar, balkong med bambustaket och prydligt lagda trätrall (själv har jag ju bara orkat slänga ut fyra plastmattor från IKEA – som de nu rear ut antingen för att säsongen är slut eller för att jag var den enda som köpte dem) och så förstås Helenas egna fantastiska foton på väggen.

Varenda gång jag besöker dem vill jag bara riva ut allt i vår överkulörta lägnhet och ... börja om. ”Man kan ju säga att ni har lite olika stilar i era lägenheter”, som G diplomatiskt uttryckte det efter att först ha förklarat hur mycket han älskar att bo i Helena och Jonaslägenheten. Och jag kan inte ens säga ”Vänta bara tills de får barn ...” med något skadeglatt i rösten, för de har redan barn, i värsta gå runt och kladda-åldern dessutom. Jag vet inte hur det kommer sig att deras skitsnygga mattor varken har stora gröt- och blåbärsfläckar eller är helt uppklösta av katter (för de har katter också. Katter som inte hårar och/eller ligger och fiser på fårfällarna).

Ja. Jag är så jävla avundsjuk. Men eftersom det bor en oförlöst projektledare i mig så började jag genast undersöka om vi åtminstone inte kan fixa lite omtapetsering med det ”valfria lägenhetsunderhåll” som vårt bostadsbolag skryter med att kunna erbjuda. Och det var ju inte så lite knäckande. Hyresgästerna innan oss såg nämligen till att samtliga rum fick jättetråkiga tapeter, sedan flyttade de genast härifrån. Och låter oss betala av eländet på hyran fram till år 2011! Jag upprepar: 2011! Kanske kan vi fira Peters fyrtioårsdag med en omtapetsering. Vill vi ha det omtapetserat tidigare än så måste vi - förutom tillägget på hyran för de nya tapeterna - först lösa ut den gamla skulden. Så nu får vi sitta här, i vårt beigerandiga vardagsrum, och längta till 2011.

Dessutom fick jag en extra ångestklump när jag åter läste det där om att den händiga får måla och tapetsera själv ”om det utförs på ett profesionellt sätt”. Om det INTE blir sådär jätteprofesionellt blir man betalningsskyldig. Undrar om de tjocka spackelådrorna på väggen i den rödmålade hallen möjligen kan anses som profesionellt utförda?

(De mest akuta) sakerna jag vill ändra på i vårt hem:

1. Äntligen få till den där trätrallen på balkongen istället för bastmattor som möglar varje säsong eller grälla plastmattor som rullar upp sig.

2. Klinkers, trägolv och parkett i samtliga rum istället för de brunfläckiga plastmattorna vi nu har (som i och för sig är tacksamma ur fläcksynpunkt).

3. Nymålade/nytapetserade väggar i varenda rum.

4. Fina förvaringsgrejer uppskruvade på väggarna istället för tio Billyhyllor (i olika färger) med alla våra böcker i.

5. Hålla möblerna i ETT träslag (och inte sex, som i vardagsrummet) i varje rum.

6. Fina mattor utan fläckar av obestämbart innehåll.

Nä, usch, jag inser att den här listan kan bli hur lång som helst. Jag måste sluta och lägga mig i sängen och deppa istället.
Varför kan inte bara något av alla dessa inredningsprogram komma hem till oss och fixa allt?