Bruden i båset bredvid

Nu i helgen kommer värsta omflyttningen att äga rum i jobb-borgen på holmen. Jag är mest glad för att Ylva, Cecilia, Lotta och Moa kommer ner till oss i landskapet. Men en sak är konstig. Så gott som hela Gammafongänget flyttar ut till ett hörnrum, utom Annika. Annika är alltså originalare på Gammafon och min eminenta båsgranne, och med tanke på hur mycket vi två stör de andra i landskapet borde de väl verkligen passa på att splitta på oss, när det dessutom finns en vettig ursäkt.
Fast jag är glad att de lät bli. Jag behöver liksom de där stunderna av att sitta och skratta så man gråter åt något dåligt skämt någon gång i veckan.
Annikas senaste grej är en bok med fakta om fisar. Varje dag läser hon upp ett eller flera visdomsord ur den för mig (med allvarlig stämma), vare sig jag ber om det eller inte (okej, jag har aldrig bett om det. Om jag ska vara ärlig). Och så slutar det med att vi sitter och berättar våra bästa fishistorier för varandra medan våra stackars medarbetare runt omkring oss försöker jobba.

Ett av hennes bästa skämt var annars att lura i mig att min närmsta chef ville prata med mig. Jag travade in till chefen, och så satt vi där och bytte artighetsfraser en stund innan vi tillslut började titta på varandra allt mer undrande och försökte lista ut vad den andra egentligen hade för ärende.
Fast jag hämnades nu på julfesten. Vi hade secret santa och jag fick reda på vem som skulle köpa hennes julklapp, samt vad den personen skulle köpa: en kukformad kakform. Så jag planterade hos Annika att jag hört slutet på ett samtal mellan vår chef-chef och hans sekreterare där det kunde tolkas som att det var han som skulle köpa Annikas present. För en gångs skull lyckades jag dessutom hålla mig för skratt, så hon köpte det faktiskt!
På själva julfesten slumpade det sig sedan så att Annika öppnade sitt paket sist, så ALLA satt och kollade på henne när hon slet upp kakformen, stormade fram till vår (något förbryllade) chef, stack kukformen under näsan på honom och hojtade: ”Jag vet att det är du som har köpt den här! Du är den enda som skulle kunna köpa en sån här grej!”
Jag skrattade så jag knappt fick någon luft.
Så nu är vi kvitt. Nu ger vi oss på andra istället.