fredag 9 januari 2009

Strömavbrott

Jag hade hämtat Ruf från dagis, handlat och lagat mat till honom. Vi stod och plockade ur diskmaskinen (eller, jag försökte plocka ut medan han snabbt som fan försökte smutsa ner den rena disken) när det plötsligt blev beckmörkt och alldeles knäpptyst. Vi har andra höghus åt båda hållen, och när jag kollade ut var de också svarta. Hela jävla Skärholmens centrum var svart (förutom stadsteaterns neonskylt, av outgrundlig anledning). Jag började förstås genast tänka på en massa katastroffilmer, frågan var bara om det var zombier eller utomjordingar som nu tänkte dra fördel av att man inte såg ett piss. Jag antar att det var beckmörkt inne i gallerian och i mataffärerna också, fatta paniken att vara där i mörkret.

När jag var liten tyckte jag att det fanns något så mysigt i strömavbrott, med levande ljus överallt. Men när jag var liten levde jag också i ett hus där allt alltid var i kopiös ordning, således var det ingen big deal att först plocka fram en ficklampa och sedan ställa fram ljusstakarna. Här, däremot … Ingenting ligger någonsin där man minns att man senast lagt det, det var därför ganska svårt att ta kontroll över situationen i beckmörker. Vi trevade oss fram, Ruf och jag, och jag låtsades att det var en jätterolig lek vi höll på med (vilket funkade, han tyckte till exempel att det var hysteriskt roligt när vi gick rakt in i en garderobsdörr. Det tyckte egentligen inte jag.)

Saker jag tenderar att glömma bort att man inte kan göra när det är strömavbrott:

1. Bada/duscha
Om man inte är störd nog att gilla iskalla bad. Det gjorde inte Rufus. Jag fattade inte varför han plötsligt började yla när jag tappade upp badvatten.

2. Göra kaffe
Jag trodde jag var listig när jag tänkte att jag ju kunde göra snabbkaffe. I själva verket var jag förstås efterbliven.

3. Sätta på teven
I väntan på bättre tider.

4. Tända lyset
Kanske en av de mest korkade reflexer man/jag har. Man har trevat sig fram i mörker i tio minuter och ska gå in i ett rum. Vad gör man? Knäpper på lysknappen. Döh.

3 kommentarer:

Veronica sa...

Ja det var ganska skumt att komma åkandes från kungens kurva och mötas av en svart vägg i skäris.. det var visst i vårberg och delar av bredäng också.

Anonym sa...

Jag misstänker att neonskylten lös för att den drivs av just neongas och inte el. Men vad vet jag, en enkel flicka från Vällingby.

Tittip sa...

Eh ... det var ganska smart tänkt, du.