tisdag 17 februari 2009

Ah, vad vore väl arbetsdagen utan lite Tourettes?

Eftersom Rufus hållit mig vaken halva natten med rafflande historier om Pingu och Pingus pappa och Pingus mamma och Pingus syster Pinga som gör diverse saker i en lastbil (alltså inget snuskigt, mer att de ritar och äter gröt och sånt) tillsammans med bland annat Bamse och Mannen med den gula hatten, var jag framåt eftermiddagen mer än lovligt lättroad. Så när Annika började tjafsa om att någon sprutlackerat hennes bildskärm tolkade jag det förstås genast som att någon manlig anställd (eller chef, för den delen …) gjort något som … eh … bara män kan. Och så var vi igång, helt hysteriska, fantiserande om hur hon skulle ringa till personalansvarig och dryfta frågan och ta upp den på förlagsmöten (jag vet, jag vet, vi ÄR sjuka i huvudet). Jag skrattade så jag grät, tillslut kom en kollega i ett bås i närheten fram och frågade om det inte fanns något liknande en snarkklämma, fast för fnissanfall.

Fler sköna Tourettögonblick på jobbet i mitt och andras liv:

1. Vi hade stort förlagsmöte med hela huset på morgonen. En av punkterna på dagordningen innehöll en presentation av en workshop som flera i huset varit på där de bland annat fått rita, klistra och klippa för att komma med kreativa idéer. Medan en kvinna pratade entusiastiskt om dagen visades en PowerPointbild med exempel på vad folk gjort. Och längst fram ståtade en bild med olika cirklar och streck … och i ena hörnet, en liten sprutande kuk som personen ritat dit i stundens ingivelse. Jag blev förstås eld och lågor när jag såg det och var tvungen att genast delge de kolleger som satt närmast.
Jag: Ylva, kolla, det är nån som har ritat en kuk på ett av workshoppapperen!
Ylva: Ja, jag såg det, det är visst loggan de gjort om.
Jag: Annika, kolla, har du sett kuken på papperet längst fram på bilden?
Annika: Du, den såg jag för länge sen.

2. Rufus har av outgrundlig anledning börjat kalla balja för balle (vilket han säkert kommer att fortsätta med också, eftersom han märker hur lycklig hans mor blir varje gång). Givetvis var jag tvungen att berätta detta för kollegorna. En av kollegorna kom genast på den briljanta idén att göra om boken Max balja till Max Balle. Onekligen en rafflande historia: Titta Max. Titta Max balle. Max drar ballen. Kommer vovven …

3. Det finns en utmärkt lexikonsajt som är hyfsat ny och alldeles gratis att använda, nämligen Norstedts ord
När X upptäckte den testade han på skoj att skriva in ord som ståkuk, sladderfitta, grupprunk och andra festliga uttryck för att se om han fick något resultat (ja, ja, jag erkänner att jag fanns på plats och kom med pigga förslag). Problemet är bara att sajten kommer upp med en liten meny över ord man sökt på tidigare när man går in där. X vill SÅ gärna visa sina kollegor sajten från sin dator men vågar inte eftersom de då kommer att se vad han tidigare sökt på. (okej, jag erkänner, historien hade blivit bättre om han aningslöst HADE visat dem, men nu ska jag för en gångs skull inte ljuga …)

4. Z hade av någon anledning valt lösenordet monsterkuk.xl på sin jobbdator i tron att ingen annan någonsin skulle få veta det. Så fick han problem med att ta sig in och var tvungen att ringa till it-avdelningen … som visade sig ha tillgång till allas lösenord och i och med problemet genast lokaliserade hans …

2 kommentarer:

Piakvinnan sa...

Aaah...vilken härligt mogen stämning :-) Underbart.

Och jag ser fram emot att få läsa "Max balle". Jag tror helt klart att det finns en marknad.

Anonym sa...

Haha, Emma brukar sjunga "Här kommer Ville och Balle och Viktor"

/Cia