Nikotinbegär

Sitter i mitt gamla flickrum i Svärdsjö och längtar ihjäl mig efter en cigg. Eller i alla fall en snus. Med nikotin. Antar att det delvis är nåt slags betingad reflex. Alla tre av mina romaner har delvis kommit till när jag suttit här på glasverandan under sommarkvällar och kedjerökt över manusbuntarna eller skrivboken eller laptopen. Och nu är mamma och pappa ute med Rufus, och det är väl också en betingad reflex – att skynda sig att göra det man vet att man inte får när föräldrarna är borta. Men framförallt skulle jag behöva det eftersom jag just fått två psykbryt på rad i rad nu på Rufus. Först en timmes skitjobbig läggning, sen en timmes kamp för att få honom att äta något. Den första kampen vann jag. Den andra kampen vann han. Det är vid såna tillfällen jag börjar tro att jag är sjuk i huvudet som ska ha en unge till. Men det ska jag alltså. Och får därför vackert nöja mig med en totalmesig Onico istället för en härlig, nervlugnande cigg.

Sjukast just nu:
Brevlådan i Året Runt. Eller, inte hela brevlådan, men ett speciellt inlägg i förra numret. Tyvärr har jag ingen scanner så ni kan inte se bilden utan får nöja er med själva texten:

Mysan låter matte leka
Jag har arrangerat en bild med små leksaksmöss som diar min katt Mysan. Hon har varit kattmamma många gånger förr och drömmer sig säkert bort till den tiden, skriver matte Solveig i Upplands Väsby.

Herregud.