När jag var mellan femton och nitton år ville jag verkligen, verkligen bli skådis. Jag sökte teaterlinjer på gymnasiet, läste pjäser lånade på Falu stadsbibliotek i badet, och efter gymnasiet åkte jag och Karin land och rike runt till olika folkhögskolor och gjorde intagningsprov (bäst var provet där man skulle ligga på golvet, blunda och visualisera sitt kön). Det här fick till följd att pappa ALLTID demonstrativt satte på typ tjeckiska mimföreställningar på teve med kommentaren: ”Men det här måste väl du se, om du ska bli skådis.”
Kommer att tänka på det nu när jag ÄR min far och gång på gång tjatar: ”Jaha, försöker du vara ungdomlig?” när Peter har sökt ett jobb som barn- och ungdomsbibliotekarie – i jobbannonsen står det uttryckligen att man ska vara intresserad av och ha pejl på ungdomskultur. Gud, jag är så tröttsam. Jag borde ha blivit far. Eller inte.
Du vet att du inte längre är en ungdom när du ...
1. ... säger Jay Zed istället för Jay C
2. ... använder uttrycket ”Det är kult!” om diverse skruvade filmer, kläder, personer
3. ... skriver ut hela ord i dina sms
4. ... försöker få in ordet ”fett” i varje mening (i betydelsen ”rocka fett”)
5. ... har fått betyg i skalan 1-5 i skolan och inte fattar ett dyft av dagens system
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar