Vad man missar

När några av mina vänner i fredags var på metallkonsert på Kafé 44, drack typ tvåhundra öl och hängde med Fredrik Strage började jag åter sakna livet pro spädbarn och graviditet. Här var det bara kolikkaos – Peter fick bege sig ut och gå i iskylan, snart blir vi väl polare med alla de där snubbarna som hänger nere vid t-banan dygnets alla timmar (vad gör de egentligen där?). Och väl hemma igen smet ena katten ut i trapphuset, rusade en trappa upp och krafsade på en ytterdörr – vi hörde dörren öppnas och någon förvirrat säga ”hallå?” (fatta vad rädd man måste bli om man hör något krafsa på dörren).

Fast sen kom jag ju på att jag inte direkt gick på metallkonserter eller hängde med Fredrik Strage innan jag fick Rufus heller.

I alla fall. Igår kväll var det dags. Eftersom Mirre från Malmö var på visit var det dags för min första kväll på lokal utan Rufus. Bröderna Olssons närmare bestämt. Alla utom jag var så bakfulla att de var döende (eftersom alla utom jag haft sitt livs natt på den där metallkonserten), det var egentligen en timmes väntetid på bord, men eftersom Orvar mer eller mindre bott där när han var Stockholmare fixade de fram ett bord. Min första öl på typ ett år. Eller. Mina första två öl. Min första snus på över ett år. Gud så gott. Och jag hade nästan glömt den där sköna känslan av mild berusning. Från att oroa mig till döds för hur det gick för Peter och Rufus därhemma hade jag lätt kunnat ha en helvkäll. Men jag var hemma igen redan innan elva. Och kunde konstatera att alla faktiskt överlevt utan mig.

Förutom Cityakuten (som min läkarvän försäkrat är ytterst realistiskt – t.o.m översättningen källkontrolleras så att alla beteckningar blir vetenskapligt korrekta) är Seinfeld mitt dagliga amningsmåste. Och åter börjar jag grubbla över vad som är avsiktligt och vad som är oavsiktligt i serien:

1. Seinfelds kläder – är det en grej att han ska ha jättefula kläder (och då menar jag inte de avsnitten där det är en del av storyn – som the puffy shirt) eller är det meningen att han ska se ut som en vanlig kille?

2. Stand up-partierna. Min kompis ex menade att det var en avsiktlig ironi att Seinfelds stand-up-skämt var så tråkiga. Det skulle alltså vara en del av karaktären att han var en DÅLIG komiker. Är det så? Eller ska det vara roligt?

3. Elaines frisyr. Är det ett medvetet och ironiskt drag att hon har sån där hemsk uppuffad lugg som tjejerna på åttiotalet hade? Ska det visa att karaktären Elaine inte har koll?