Närområdet

Usch. Gick en sväng förbi Lillholmsskolan idag, deprimerande. Inte så mycket kidsen, men hela den där skolstämningen, det gråa ljuset och lukten av överkokt köttfärslimpa. Jag kommer att bli värsta jävla hönsmamman när Rufus börjar skolan. Varför måste skolor vara så satans obehagliga?

Jag lär verkligen känna närområdet – enda gången Rufus sover på dagarna är när man går ut med honom i vagn, så jag går och går och går och går. Vårholmsbacken är fin, utsikt över Mälaren och skogen, häromdagen stod tre rådjur och käkade alldeles vid vägen. Jag går och tjuvkikar in i lägenheten, det är i alla fall lite roligt, på en balkong hade de två porslinstigerhuvuden i naturlig storlek, i ett annat fönster hade någon radat upp fem ananaser (fan vad tvångsmässigt jag ljuger, det var fyra ananaser), mognar de bättre då? Och så var det lägenheten där någon hade ”julpyntat” fönstret med julsnören. Snart blir det som i byn där jag växte upp där jag gått alla rundor så ofta att jag känner till varenda detalj.

Letar du efter något av följande? Du hittar det garanterat i Skärholmen:
1. Övergivna kundvagnar utanför bostadshusen, längs vägarna, i sluttningarna
2. Falafel/kebabställen
3. Tjugunånting killar med pitbullterriers
4. Storpack av typen tjugo kilo kycklinglår eller fem kilo dadlar
5. Trötta mammor med barnvagnar