Äggskal

Så kallades färgskalan som det diskuterades om att miljonprogramshusen här på höjden skulle ha. Det var efter att det hade slagits fast att de boende skulle ha mer att säga till om om boendemiljön. Fast sen kom skönhetsrådet hit, vandrade runt i skuggan av parabolantennerna och bestämde att husen skulle förbli vita. Jag antar att de konstiga geometriska figurerna i blå, gröna, rosa och gula pasteller är något slags underlig kompromiss – så mycket äggskal som området tålde, liksom. På Ekholmsvägen är det ännu konstigare – där är områden på nedre botten målade i neon, ser precis ut som de där färgerna som luktade lim och som alla slogs om att få använda på bilden på åttiotalet. Ordet färgklick i betongen får onekligen en ny innebörd.
Jag borde väl hålla med äggskalsfolket, men jag tycker faktiskt att de vita husen är fina.

Visst är det lyxigt att kunna gå ut i skogen mitt på dagen när solen skiner ... men då och då blir jag rätt uttråkad av mammaledigheten. Dagarna rinner bara förbi.

Häromdagen såg jag den mest bisarra dokusåpan – Psychic Challenge. Amerikanska medier tävlar mot varandra i olika utmaningar – som att ”känna” vilka andar som bebor ett hus eller veta i vilken bil en man gömmer sig i. Varje avsnitt åker sämsta mediet ut.
Tyvärr är det också i USA (och inte i Sverige) som den första författardokusåpan börjar gå. Jag skulle glatt ställa upp om den vore svensk. Eller. Nu ljög jag igen. Som om jag inte är paranoid nog utan att vara med i en dokusåpa.

Här tänkte jag ha en lista över de ultimata deltagarna i en svensk författardokusåpa, men jag är för trött för att komma på någon mer än Björn