Istället för jobb

Följer för närvarande Cityakuten slaviskt varje dag, alltså de gamla avsnitten som visas 16.30. Och på kvällarna och nätterna läser jag Djävulen bär Prada. Två saker har dessa gemensamt (och det är förmodligen därför jag är besatt av just den serien och den boken just nu): de visar hur helvetiskt stressigt och jobbigt och otacksamt det kan vara att jobba. Särskilt boken är nästan stressframkallande i sig. MIN jobbsituation liknar varken serien eller boken ett dugg (förutom en gång när två kända författare ville ha en kartong böcker budade till Åre samma dag – i övrigt är de Mirandas raka motsatser), men de får mig ändå att stanna upp och mysa lite över det faktum att jag inte behöver jobba igen förrän i september. För det mesta annars saknar jag ju att jobba. Peter var också slaviskt beroende av Cityakuten när han hade tjänstledigt och skrev uppsats, han har en teori om att den serien blir lite som att gå till jobbet för att man följer en massa intensiva, stressiga situationer på bestämda tider.

Om jag överhuvudtaget ska jämföra nåt jobb med Andreas i Djävulen bär Prada så måste det nog vara som städerska på TV4. De yngre i huset – som förmodligen hade sämre lön än jag, alltid stod ute och rökte och säkert mest var där för att de ville ”jobba med media” och att ta ett skitjobb var bästa sättet att ta sig in i branschen – var assnobbiga. Om jag hälsade stirrade de rakt på mig med avsmak i blicken. Och hälsade inte tillbaka. Kändisarna däremot – Leif Loket, Pernilla Wahlgren, Hans Wiklund - hade ju sin image att värna om, så de hejade alltid, höll upp dörren när man kom med vagnen. Ja, dvs, alla utom Magnus Härenstam som skällde ut mig och skrämde livet ur mig, men det tror jag redan att jag bloggat om. Fast jag gillade mina kollegor – två tjocka ständigt skrockande latinamerikanska gubbar, en halvbitter arabisk man som egentligen var civilingenjör och en afrikansk kille som älskade Oprah och alltid hojtade ”Ska du ut och röka på?” när jag gick ut och rökte mina hemrullade äckelcigaretter.

Andra jobb jag har haft:

1. Städerska på Försäkringskassan
Väldigt, väldigt o-Djävulen bär Prada

2. Ungjournalist på Falu Kuriren
Och lyckan var när jag fick åka bil från Falun till Borlänge med Jonas Gardell och intervjua honom i baksätet. Det sista han sa, framme i Borlänge, hängandes över bildörren medan jag skyndade mot bussen var: ”Flytta härifrån, Titti!”

3. Kyrkogårdsarbetare på Täby kyrkogård
Jag har nog aldrig varit så usel på ett jobb. Började dessutom klockan halv sju på morgonen, och eftersom jag bodde i Johanneshov fick jag åka hemifrån fem. Ibland hittade man tänder. Roligast var att köra den lilla mupptraktorn.

4. B. Wahlströms
Dels jobbade jag med de röda och gröna ryggarna, dels med deras barnbokklubbstidning. Ibland fick man helt sjuka brev från barnen – som den typ tioåriga tjejen vars största intresse var seriemördare. Hon räknade dessutom upp sina fem favoritseriemördare. Fan att jag inte sparade det brevet.