måndag 12 februari 2007

Familjeliv

Ibland gör jag misstaget att gå in på forumet på siten Familjeliv – oftast när jag är desperat i någon Rufus-relaterad fråga. Allt för många inlägg är av sorten ”Kolla på min mage och gissa vilken månad jag är i” eller ”Bebbar födda i juli 2006”. De som skriver kallar sig dessutom saker som Pluttesnutt och Leons mamma. Det funkar mao inte ens som tidsfördriv. Men ibland dyker faktiskt de där intressanta frågorna av typen ”Någon som vet hur man får sitt barn att sova hela natten?” upp, och de är de svaren jag lusläser. Oftast till ingen nytta. Om frågan är ”Hjälp! Mitt 3 månaders barn vaknar en gång i halvtimmen hela natten och vill ha mat, vad ska jag göra, jag håller på att bli galen” kan svaren nämligen delas upp i tre kategorier:

A: Om du har ett så litet barn förstår du väl att han vill äta ofta, ge honom mat helt enkelt och njuuuuut av den här tiden.
B: Mitt eget tre månaders barn har sovit varje natt mellan 21.00 och 10.00 sen första dagen han kom hem från B.B.
C: Håll ut! Så var det med mitt barn också, nu är hon tre år och har precis börjat sova två timmar i stöten på natten, så det går över.

Värst och vanligast är de där självgoda – kategori B. Vad har man för nytta av ett sånt svar?! Det är väl det sista i världen man vill höra talas om när man håller på att gå åt av sömnbrist.

Har förresten spelat in 8 mile i uppbyggligt syfte. Tänkte om The Ruf vill bli Skärharlems enda vita rappare när han växer upp.

Inga kommentarer: