Oflyt

Jamen tack jävla sajt för att hela bloggen är full av konstiga tecken som gör att man inte pallar att läsa. Och tack för att det eventuella svaret på hur jag ska få bort dem står på tyska.

Å andra sidan är det en logisk följd av det totala oflyt jag hade igår. Skulle luncha med Ylva i Gamla stan. Först var det kö till hissen ner till torget – tanter med rullator och barnvagnar och folk som av outgrundlig anledning hellre väntade tio minuter på den pisstinkande hissen än att gå nerför trappen (som går på typ tre sekunder). Stressat balanserade jag vagnen nerför ramperna. Mitt självförtroende inför att käka lunch ute med Rufus i vagn har ökat (för mycket?) eftersom han sovit som en stock genom både lunch och kaffe-på-maten de senaste gångerna. Tji fick jag. Efter att ha baxat in vagnen på restaurangen så att vi blockerade alldeles för många platser mitt i lunchrusningen började han gallskrika. Tack och lov hade jag ersättning med mig, så jag fick vackert vänta med att äta tills han var klar (här tänkte jag skriva att han genast fontänspydde, men det är inte sant och spyor är alldeles för traumatiska för att ljuga om).

Allt gick ändå hyfsat bra tills jag kände en välbekant kväljande sötaktig lukt. Förstås fanns det inget skötbord på restaurangtoan – det är väl bara IKEA och Donken som har det (och ärligt talat – jag förstår mycket väl varför restauranger och caféer inte direkt ber om att få rykte om sig att vara barnvänliga. Att bli invaderad av småbarnsmammor med gigantiska vagnar kan inte vara särskilt lukrativt för verksamheten). Så jag fick stå i nåt slags omöjlig knäande ställning över toaletten, där han låg och krängde (och jag bad till gud att han inte skulle rulla ner i stengolvet) med benen i luften. Men det gick! Fan vad stolt man blir. ”Lika bra att passa på att bajsa när man är ute!” hojtade jag till Ylva när jag hade öppnat dörren och dessutom var helt rödflammig av ansträngning. Och fick en del konstiga blickar, så jag fick skynda mig att tillägga: ”Säger han alltså, inte jag.”

När vi skulle åka hem snöade det mer och mer. Det hade hänt nåt med tågen från Norsborg, så det var jätteförseningar = proppfullt på tunnelbanan. Så jag stretade iväg till Åhléns för att köpa porriga franslampor till fönstren. Där var hissarna givetvis trasiga, så genomsvettig blockerade jag rulltrappan upp till rätt våning. När vi sen skulle streta på till tunnelbanan var hissen avstängd så det var bara att åter blockera en rulltrappa ... och se tåget till Norsborg stänga dörrarna just när vi kom ner på perrongen. Nästa tåg – 12 minuter. Bestämde mig för att ta mig till stationen för att hämta ut tågbiljetter istället för att stå på perrongen och glo – det gäller att hålla sig i rörelse för att undvika gallskrik. När jag äntligen lyckades hitta en hiss gick dörrarnar just igen om en mamma med barnvagn. Hon åkte upp. Och åkte ner. Och åkte upp igen. På stationen hade snökaoset resulterat i en enorm folksamling. Fick ta jättevagnen och praktiskt taget meja ner folk för att ta mig fram till en biljettautomat. Och när jag väl – kallsvettig av stress, nu hade det gått flera timmar sen Rufsen fick mat och eftersom jag vägrar amma på t-banan var det bara att invänta hungersutbrottet – tagit mig ner på perrongen stängdes givetvis dörrarna om ett Norsborgtåg som susade iväg. Men min tappre son höll tyst ända tills Skäris, där han började skrika så fort vi kommit av tåget. Givetvis hade hissen upp till terassen gått sönder så vi fick gå omvägen via Ekholmsvägen.

Situationer som blivit apjobbiga sen man fått barn

1. Trasiga hissar
Speciellt i det egna huset – och det händer när man redan har gått ut och storhandlat med vagnen. Vissa bostadshus är dessutom så jävligt konstruerade att de har en trapp innan man kommer upp till hissen.

2. Kroppsvätskor från alla håll
(okej, det kanske är ännu jobbigare om det skulle hända en själv, barnlös eller inte).
Ungen ligger på skötbordet och viftar så frenetiskt med händer och fötter att det kommer gult bebisbajs över hela kroppen på honom, just innan har han spytt ner både en själv och soffan och när han ändå är igång passar han på att pissa ner hela badrummet.

3. Trånga ställen man måste in i
Affärer, restauranger, portar etc.

4. Folksamlingar
Jag vet att folk hatar när man kommer ångande med barnvagn, jag har själv hatat dessa jävla småbarnsföräldrar, men nu börjar jag fatta att ingen någonsin släpper fram en någonstans om man inte ångar på och kör över folk som inte har vett att flytta sig. Jag har blivit stående framför utgången på Zara, Drottninggatan säkert tio minuter och väntat på att någon på väg ut ska släppa fram mig.

5. Att glömma saker
Mjölkersättning, tvättlappar, extrakläder – varje utflykt är tusen potentiella katastrofer om man inte har förutsett ALLT innan.