Casting i hemmet

Nu på morgonen var det casting här. Alltså inte för mig eller Rufus eller ens våra feta katter (även om varje regissör med självaktning borde ha med dem i åtminstone en biroll, kan man tycka), utan för lägenheten. Ett produktionsteam har nämligen tapetserat lyktstolparna här i kvarteret med efterlysning av en Skärholmenlägenhet till inspelningen av filmen Ett öga rött. Och eftersom jag numer är en uttråkad hemmafru (och verkligen gillar den boken) svarade jag givetvis. Så i morse var en snubbe här och fotade och filmade alla rum. När jag undrade om de kanske var ute efter lite mer skinnsoffor och glasbord svarade han att det snarare var tvärtom. Så kanske, kanske att vår lägenhet har en chans till en mindre roll.

Drabbades givetvis av arbetarklassbruden inom mig så fort jag fick veta att de skulle komma och stressade runt och städade som en tok (precis som om de skulle bry sig). Av någon anledning är jag totalneurotisk med att folk ska se vår lägenhet när den är som sunkigast, medan jag tillåter mig själv att bli – och gå ut – hur jävla sunkig som helst.

En bra grej med att amma halva dygnet är att jag har börjat läsa romaner igen. Innan Rufus kom hade jag nåt slags tvångstanke om att jag inte skulle kunna sova om jag läste skönlitteratur på kvällen, alltså gick allt utom fackböcker bort. Men nu hänger jag på Myrornas för att köpa nya – eller jag menar gamla - pocketböcker var och varannan dag. Läser dessutom såna där romanromaner som jag inte riktigt gett en chans förut – som Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson. Och för första gången på mycket länge har jag fått tillbaka lite av den där känslan jag hade när jag var typ elva och läste böcker. Att helt försvinna in i dem, sluka dem, längta till den världen och de karaktärerna. Det är så jävla skönt. Jag antar att det är så folk läser deckare, men jag vet inte vad det är med deckare – hittills har jag bara blivit uttråkad av alla jag försökt mig på.

Läser i en reklamfolder att Skärholmen Centrum ska byta namn till Shoppingstaden. Fattar inte riktigt om det ska vara själva namnet eller mer som en slogan. Herregud, behöver inte ens vara socialist för att tycka att det är ett idiotiskt och jävligt krystat förslag. Om man prompt ska byta - varför inte ta Dogge Doggelitos hederliga gamla Skärharlem i sann Sofo-anda?