Barnprogram

Dagens mysterium: varför säljer man euroshopper snabbnudlar på NK-livsmedel och varför displayar man dem dessutom i en korg mitt i gången? Ibland är det verkligen svårt att förstå överklassen.

Var och klippte mig (dock ej inne på NK-livsmedel) och frisören envisades med att nia mig. Varenda gång tänkte jag reflexmässigt ”vadå, menar han mig och Peter, eller mig och Rufus eller mig och de på jobbet, eller ...” – ja, fyll i valfri person själv, vilket gjorde att konversationen blev aningen trög och att jag troligtvis verkade efterbliven. Sedan blåste han håret på mig i EN timme, jag slumrade till då och då eftersom jag som vanligt var dödstrött. När jag var färdig såg jag ut som Hedvig i det där barnprogrammet med ugglan Helge.

Barnprogram man aldrig glömmer:

1. Clownen Manne
Se separat blogginlägg

2. Fem myror är fler än fyra elefanter
Jag tyckte illa om Magnus Härenstam redan då ... och mången år senare skällde han ut mig som fan i en av logerna på TV4 när jag städade där. Jag vet inte vad jag vill säga med det - att jag är synsk kanske ...

3. Vilse i pannkakan
Jag vet - det börjar bli en aaaning uttjatat att prata om det. Häromdagen tog jag en sötpotatis och viftade med framför Rufus samtidigt som jag hojtade ”pött, pött, pött – här kommer storpotäten!” Men han bara skrattade. Jag antar att dagens barn inte blir traumatiserade lika lätt.

4. Apkungen
Åh vad jag var kär i honom! Och vilken lycka när ämnet fördes på tal med Ylva och det visade sig att hon OCKSÅ varit kär i honom. Det var kanske heller ingen slump att jag använde en Monchichi-apa som make till Barbie innan jag hade fått en riktig Ken.

5. Doktor Drövels
Programmet som lärde oss vad en cliffhanger är ... samt att inget någonsin är så spännande som det försöker få en att tro i slutet av ett avsnitt. Som om någonsin skulle kunna bli riktigt spännande i ett program där de pratar gladnorska och har safarihatt.