Glad som lärkan

Glad som lärkan skulle jag vara idag enligt Heikki. Jo, tjenare. Dödstrött, sur och stressad som en ... skata? är väl närmare sanningen. Traditioner borde innebära att man slipper och bara får ta det lugnt. Varför lär jag mig aldrig? Men eftersom restaurangtorget var stängt bestämde jag att vi skulle laga ambitiös middag (eller ... det var egentligen bara en laxrätt och en varm potatissallad). Sedan gick jag ut på två timmar lång promenad med Rufs medan Peter stannade hemma och städade. Så lagom till det var dags att börja med maten var jag och Peter dödströtta och Rufus var övertrött och supergnällig. Hur fixar folk med barn allt? Vi klarar knappt av att laga en satans middag (som dessutom hade epitetet ”lättlagad”) utan att stupa. Medan vi stressade runt i köket och fräste åt varandra och Rufus satt i barnstolen och gnällde och ville ha lite uppmärksamhet sköljde den överkäcka barnmsiken ut från cd-spelaren. Gud vad jag hatar när de ska ”sjunga fint” på barnlåtar.

Men visst, det är faktiskt en hel del jobbiga saker man slipper på midsommarafton nu när man är vuxen.
Man slipper ...
1. ... Gå runt, runt, runt på Mannes loges parkering i tre, fyra timmar ...
2. ... och försöka bli full på den häxblandning någon lyckats stjäla med sig ...
3. ... och bli asdeppig över att den moppekille man för tillfället har en crush på stöter på alla brudar utom en själv ...
4. ... och sen inte kunna sova på hela natten eftersom man satt i sig en massa koffeintabletter eftersom spriten inte räckte långt.
5. Man slipper äta sill också. Vilket jag i och för sig inte gjorde när jag var liten heller. Det måste vara en av världens äckligaste maträtter.