Häl-släpning i högklackat

Vilken dekadens, alkohol två dagar i rad, det har jag inte varit med om sen, tja, sen innan jag blev gravid. Igår var det inte ens planerat, men jag och Ylva fick en lysande idé på lunchen, och så fick vi med Anna på spån/ölmöte på dear old Carmen efter jobbet (jag gick därifrån dubbelvikt av skratt, tänk om man fick ha det så efter spånmötena på sitt vanliga jobb). Och idag var vi hem till Annika, jag, G och Karin och supergravida Mette (som ska föda typ i morgon) där vi satt och drack en massa vin och skrek om gamla ragg från förr.

Och aj som fan, på vägen till tunnelbanan lyckades jag ramla nerför trapporna mellan Hägerstensåsen och Axelberg, höll nästan på att slå ut framtänderna, men nu ärjag helt blå på smalbenen istället. Det var för att jag försökte berätta en anekdot för G samtidigt som jag gick i mina högklackade OCH hade druckit minst tre glas vin. Det blev liksom för mycket. Så sen fick G leda mig till T-banan medan jag stapplade och haltade fram som en pensionär.

Fem anledningar till varför jag aldrig borde gå i högklackat:
1. Se ovan. Det är ju FARLIGT!
2. Glöm det där om bättre hållning som de försöker tuta i en på Top Model – jag stapplar fram.
3. Eftersom jag stapplar fram – och det dessutom låter väldigt högt om klackarna – stirrar alla på mig. Vilket får mig att stappla ännu värre. Och ibland ramla framstupa nerför trappor.
4. Jag har något slags häl-släpning inbygd i min gång, det gör inte så mycket när man går runt i gympaskor, men på högklackade sliter man ner klacken på nolltid.
5. Det går inte att springa i dem. Om man till exempel får syn på någon som spyr.