Klar med del ett!

Yes! Jag känner mig nu typ färdig med del ett av min roman! Så nu är det bara att hugga in på del två (som i och för sig är svårare att få bra) och jobba om. En häftig grej med att skriva skönlitteratur är när verkligheten liksom träder in och får till perfekta kombinationer. Som nu. Jag behövde någon schyst spök/skräckhistoria som Sean, en av huvudpersonerna, ska berätta för sin kompis när de är små. Eftersom de ska bo i Seattleförorten Renton googlade jag lite planlöst olika kombinationer och fick upp den här perfekta ”sanna” historien:

Renton - Maple Valley Highway - Maple Valley Highway is a very dangerous and dark road and there have been many accidents there. When you drive down the road late at night, you experience weird unexplained fog, and right after you pass through the fog you can see a teenage girl standing along side the road crying. She appears to be looking for something. Different people have tried to communicate with her to find out what she is looking for, and it appears to be a locket that she lost when she was in the car accident that took her life. Also, on Maple Valley Highway there is an old haunted house that has lights go off and on by themselves even though there hasn't been electricity in the house for years.

Det var den perfekta spökhistorien i sig – eftersom en av historierna i boken handlar om att Seans tonåriga syster har försvunnit och mycket tyder på att hon är mördad. Men bättre blev det. En av mina karaktärer ska bo på en trailerpark så jag började hänga på ett forum där jag fick kontakt med folk som växt upp i Renton för att få tips om det och mycket annat. En vänlig själ hörde av sig och berättade om fyra olika trailerparks som hon mindes från sin uppväxt i Renton, och de som passade mitt syfte bäst låg båda två på – tada – Maple Valley Highway!
Det här är i och för sig research som inte en jävel kommer att bry sig om eftersom boken bara kommer ut i Sverige och troligtvis inte kommer att läsas av en enda själ som någonsin varit i Renton (förutom möjligtvis G). Men ändå.

Övningskörde förresten med min syster här i Skäris igår. Allt gick ganska strålande (förutom att jag fick motorstopp vid trafikljusen vid Vårbergsvägen och jäveln bakom tutade på mig – men jag blev inte ens hysterisk) förutom när vi körde ner mot Skärholmens gård och jag fick hjärnsläpp och dundrade in på en parkering på trean, höll på att köra ner tre personer och en hund och trampade på gasen istället för bromsen.

Fem bra saker med att börja jobba igen efter mammaledigheten:
1. Man får dricka en kopp kaffe i lugn och ro, kanske till och med läsa sina mejl samtidigt.
2. Man kan ha ett helt, oavbrutet samtal när man äter lunch
3. Jag får sova hela nätterna (för nu blir det Pets som har Rufusjouren varje vardagsnatt).
4. Jag får maten lagad till mig alla vardagar
5. Man får fördjupa sig i något längre stund än en timme.