Nästan som att bli tårtad

Har en hederlig gammaldags frosseri+dålig-film-kväll (med choklad och popcorn och vinterkatten och glass, det enda som saknas är colan) och kollar på Mean Girls. Det är bara fyra saker som är roliga med den filmen:
1. Den fete killen som fiser så mycket att ingen vill sitta bakom honom (han är dessutom den bästa skådisen i hela filmen)
2. Att Queen Evil ser ut precis som Ebba von Sydow
3. Att Queen Evils ena follower ser ut precis som Karolina Ramqvist
4. Att ”snygga killen” ser ut precis som Carlos Beskow Rojas (eller vad han heter).

Förövrigt har jag blivit castad till ett program som jag inte ens vet vad det är – Fittja paradiso kanske. De ska göra ett inslag om ombildningen till bostadsrätter här på gatan och stod vid trappen ner till torget och filmade. När jag kom gående, assunkig i mysbyxor och Ruffalo i den gröna vagnen – som är fullständigt nedgeggad av gamla smörgåsrån – dök de genast på mig. ”Hej! Är du för eller emot ombildningen till bostadsrätt här på gatan?” När jag sa att jag var emot och dessutom var beredd att säga det medan de spelade in det visste de inte till sig av lycka: ”De flesta som är emot vågar inte ställa upp.” Eh? Okej. Nog för att jag läst om att FÖR-sidan är lite aggressiva, men det är väl i alla fall ingen maffia?

Senare på kvällen, när vi var köket, kastade någon en melon på fönstret.
Fast nu ljuger jag igen. Eller. Någon HAR kastat en melon på vårt fönster (eller snarare en del av en melon, det sitter kvar en massa kladd, och vore det en hel melon skulle ju rutan ha krossats), men det var flera dagar innan castingtjejerna frågade om jag var för eller emot. Dessutom tror jag de kastade den för att Peter satt på köksbordet i bara kalsingarna och höll hov. Eller för att de helt enkelt såg att det lyste i just vårt kök.
Men OM jag skulle bli mördad eller lemlästad nu så vet ni varför.