Ja jävlar, det BLIR faktiskt bättre

Färgade gem? Check. Post-it-lappar i fem olika färger? Check. Jajamen – jag gör det gamla klassiska: köper ”utrustning” för att komma igång/ro i hamn mitt projekt. Jag börjar nämligen tro att jag faktiskt KOMMER att kunna skriva färdig min roman under mammaledigheten. Fast då måste jag förstås få överblick över de ca 200 sidor jag redan skrivit och inte bara skriva på. Därav kontorsmaterialet. Jag pallar inte längre att bara kolla på dvd och tjoa barnramsor hela dagarna, jag måste få fart på hjärnan igen.

Fem anledningar till varför det är SÅ mycket roligare att ha en 4-månaders unge än en nyfödd bebis:

1. Sömnen
Helt plötsligt har han börjat slockna redan vid åtta – och låter sig snällt bäras in till vaggan där han fortsätter sova. Det händer att han bara vaknar en enda gång på hela natten. Ja, det händer till och med att han somnar om utan att man behöver mata honom. Och jag är inte längre ett vrak av trötthet.

2. Koliken
No more tröstlösa kolikkvällar när vi fick turas om att släpa vagnen genom ett regnigt Skärholmen för att det var det enda som kunde få honom att somna en stund. Om han skriker nu är han antingen trött, hungrig eller uttråkad – alla sakerna är rätt lätta att åtgärda.

3. Närvaron
Förut var man väl på sin höjd en tank med mjölk och lite värme. Och han pendlade mellan att sova och skrika och äta. (OJ! Nu rullade han precis över på mage för första gången!). Nu är man plötsligt en person, och det är han med. Han flinar, han sliter ner saker från bordet, han har tusen olika läten för sig, det är lite som ett tv-spel – han tar sig hela tiden vidare till nästa nivå och får därmed nya skills.

4. Projekten
Förut FANNS det ju knappt något man kunde göra. Ja, förutom att amma och dra runt på vagnen då. Nu får man ta itu med en massa roliga projekt (ja, ja, jag vet att det här LÅTER måttligt roligt, men ...) – som att ge smakportioner och lista ut vad han gillar bäst, sätta honom i hoppgungan och se hur han långsamt fattar hur han ska göra för att få till hoppen, träna honom att sitta upp.

5. Tålamodet
Förut höll han sig lugn i max en minut innan han började skrika om man t.ex. la honom i babygymet. Nu kan han roa sig själv så länge att jag hinner skriva en hel bloggtext.
Så jag får väl ge dem rätt, då, alla de där som sa att det blir bättre. För det blir det.