Jag skulle ju inte ...

Gud vad jag utsätter min stackars son för trauman! I söndags var jag på Kulturhuset och fikade med Mette och Karin. Förut har han alltid sovit sig igenom mina citybesök (han vet redan att det är hooden som räknas) Rufen vaknade, så jag plockade upp honom. Helt opedagogiskt vänder jag honom bort från mig, så allt han ser är ett gigantiskt rum, fullt med främmande ansikten. Karin säger: ”Du han ser lite rädd ut ...” Jag hinner bara påbörja mitt ”Nejdå, han är inte rädd”, så vrålar han rakt ut, högre än jag nånsin har hört förut.

Och när jag och G halkade iväg till affären igår skrek han i högan sky. Ibland när han skriker låter han som ett lamm, så vi bara skrattade och sa: ”Få höra lammet, då Rufus!” Men när han fortfarande skrek inne på ICA tog jag tillslut upp honom. Och han tystnade direkt. Usch. Han har ångest och vill få trygghet och vi bara hånskrattar och säger att han låter som ett lamm.

G har precis kommit hem från Florida där han bott på en ekologisk farm och plockat tomater, avokado och annat. Han berättade livfullt om nattliga turer i träsken bland alligatorerna och jag blev avundsjuk och längtade till USA för miljonte gången.

Misslyckade intentioner – jag skulle ju inte ...
1. ... skriva en massa bebisgrejer på bloggen.
2. ... sluta skriva regelbundet på romanen.
3. ... sunka ner mig totalt och inte träna alls.
4. ... vara så satans ”duktig” och springa runt som en skållad råtta och göra hushållsgrejer så fort jag får två minuter över från amningen.
5. ... vara en av de där som aldrig orkar läsa något seriöst under mammaledigheten.
6. ... blogga fastän jag inte har nåt att skriva om.