Att ha barn är verkligen värsta egoboostern. (Eller, jag fattar ju att det här är ett tillfälligt tillstånd. Säkert är det uttänkt så att man under småbarnsåren får sig en buffert av självförtroende som man sen kan ta av när ungen kommer i puberteten och börjar hata en.)
1. Man får känna sig som en av världens roligaste människor. Varje fjantigt skämt och fånig sång emottages med jättesmajl och gapskratt.
2. Man vet att den här alldeles perfekt underbara pojken inte hade funnits om man själv inte varit inblandad i skapandet.
3. Man kan äntligen ge svar på tal till alla de där dryga morsorna som älskar replikerna: ”Du kommer att fatta det här när du själv får barn”, ”Jag förstår inte vad jag gjorde med all min tid innan jag fick barn” och ”Man blir en annan människa när man får barn”.
4. Man får känna sig skitduktig så fort man gör något annat än att ta hand om barnet – t.ex. skriva på en bok eller sätta upp en hylla. Eftersom man vet att tiden hela tiden är begränsad blir man också sjukt effektiv på den barnfria tid man har.
5. Varje komplimang eller leende ungen får av folk på tunnelbanan och ute på fik o dyl höjer en lika mycket (eller mer) som om komplimangen var till en själv.
6. Man är för trött för att känna sig misslyckad när man inte är bjuden på nån midsommarfest.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar