Snubbar - finns dom?

En av de absolut konstigaste affärerna i Gamla stan (och det vill inte säga lite!) måste ändå vara Christina Schollins Änglar – finns dom? Jag och Sara gick förbi där efter en lunch nyligen och kollade in i skyltfönstret. En naken kerub med Christina Schollin-huvud och en porslinsdocka som såg ut exakt som Christina Schollin var bara två av alla konstigheter. Vem handlar egentligen där?
”När vi är sextio kanske vi gör likadant – startar en affär som bygger på titeln på något vi gjorde för fyrtio år sen”, föreslog Sara. ”Du säljer små sköna snubbar och jag säljer ... snöklumpar.” Ja, varför inte?

Kom plötsligt att tänka på Kerstin och Julle. Kerstin och Julle var de första två stockholmare jag lärde känna. Det var på den där förfärliga språkresan 1989. Efter att jag hade ballat ur, supit mig medvetslös och blivit osams med min resekompis var det dem jag hängde med. De kändes liksom så präktigt trygga. När andra köpte vodkaflaskor köpte de godis. När andra gick på klubb stannade de hemma och busade med värdfamiljens son. De hade känt varandra i evigheter och var lite som ett käbblande gammalt par. De bodde i Täby kyrkby men för mig var det ju Stockholm som Stockholm. Och så gick de på Södra latin, som verkade vara som en annan ... alldeles underbar värld.
Äsch, det här blir en enda lång utvikning, vad jag EGENTLIGEN ville skriva om var hur förändrat Stockholm är sen dess, och då menar jag inte att Söder blivit hippt och sånt utan hur min egen syn på staden förändrats till oigenkännlighet. Jag var så storögt imponerad av allt, redan när jag skymtade den första förorten började jag fantisera om hur människor här levde sina liv, som om det vore så totalt väsensskilt från mitt.
Stockholm för mig då var inte mer än Drottninggatan och Gamla stan, och när jag en gång satt i en buss som körde Folkkungagatan fram kändes det som om jag hade hittat ett annat, hemligt Stockholm. Ibland önskade jag att jag kunde få tillbaka lite av den andäktigheten.

Vad jag impades mest av i Stockholm på den tiden:
1.SevenEleven
Omsjunget! Kvällsöppet!
2. Södra latin
Där gick de, kändisbarnen. Där hade de gått, kändisarna. Och alla unga som någonsin fick en roll i en film eller teveserie gick där.
3. Punktshop
Som på den tiden låg på plattan och omgavs av en spännande air av Vi barn på Banhof Zoo. Alla tuffa attiraljer inhandlade jag där.
4. Tunnelbanan
Inte hur ofta den gick, eller att den gick på nätterna (som vore rimligt att impas av om man liksom jag kom från ett ställe där bussarna gick högst varannan timme och sista bussen från stan lämnade stationen 21.40) utan att det var så poetiskt. Jag trodde att alla som satt på tunnelbanan försjönk i djupa tankar om livet och döden.
5. Flygbussarna
Den regnbågsmärkta symbolen för hur lätt människor i den här staden hade det om de kände för att bara sticka någon annanstans.