Det känns aningen bättre idag, även om jag inte kan skriva för tillfället, även om jag inte åstadkommit ett skapandes dugg. Jag har åtminsonte kommit på två artikelidéer.
Magnus ringde, men jag har ju fortfarande ingen röst, lovade att ringa så fort jag kunde prata, han tolkade nog det som något annat.
HÄR visar sig krocken mellan fantasi och verklighet. Först, dagbok efter dagbok om nån snubbe som klippt sig, eller ätit två chokladbitar - alltså de snubbar som jag aldrig överhuvudtaget pratade med. Och sen - verkligheten. Magnus var min första riktiga pojkvän. Han bodde i Småland, jag i Dalarna, så det var inte sådär helt enkelt att ses. Vi var however två dramaqueens som överröste varandra med melodramatiska kärleksbrev och hade storslagna föreställningar om hur livet i en relation skulle vara. Givetvis blev vi snabbt alldeles utmattade av att hålla den klichébilden vid liv, så det tog slut rätt snabbt. Och aldrig att jag skrev i dagboken om hur många chokladbitar han ätit under en dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar