Usch, jag känner mej så onödig, besviken, ledsen, förkyld. Men Hilda är underbar. Jag red henne idag och Ulrika red Börd. Jag hetsade Hilda så skulle vi ha gåtävling i rekordbacken, då stack hästarna. Hilda har aldrig sprungit så fort. Det var underbart men ändå hemskt. Så skrek jag. Då stannade Mino och Ulrika för att spärra vägen, men då bockade Mino och Hilda sparkade bakut gång på gång. Så ville hon kuta iväg igen och Ulrika skrek: sitt ner och såga!
Då äntligen lugnade hon sej. Hon var jättenöjd över det hon gjort.
Kommentar från nutiden: Jag och min syster älskade att ge alla våra djur en miljon olika namn. Hästen Marinio kallades också Mino, Börd, Birdie och säkert fem andra som jag inte minns. Vår jättefeta kanin som hette Pricka kallades för Pocka, Pockard, Puck, Pock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar