Dagsåpor

Jag kommer att bli kungen av dagssåpor under min föräldraledighet – eftersom Rufus vill amma oavbrutet finns det just inte så mycket annat man kan ta sig för under tiden. Konstigast är The Days of Our Lives som bara går och går, år efter år, och det står liksom skrivet i ansiktet på skådisarna att de tänker: ”Jag gör bara det här för att komma in i branschen, det här ska bli breaket som leder till något annat.”

På nätterna läser jag istället. Just nu en mycket konstig – men bra – bok: Set this house in order. Jag fick den av en kvinna i Seattle när jag berättade att romanen jag själv skriver på delvis utspelar sig i Seattle (det gör den här boken med). Vad hette hon nu igen, hm, Julie tror jag. Hon hade den sortens utseende som gjorde att det var omöjligt att avgöra hennes påbrå – hon kunde vara indian, hon kunde vara från Hawaii (hennes hus kryllade av Hawaiiblommor och hon brukade åka till Hawaii och surfa varje år). Fast till slut fick vi veta att hennes mamma var från Japan. Och hon är själva sinnebilden för det där jag gillar så jävla mycket med USA. Vi fick låna lägenheten bredvid hennes (det var ett duplexhus – alltså två lägenheter i en villa) av en kompis kompis som vi aldrig hade träffat (mot att vi var kattvakt) och vi sov där två nätter. Trots att vi bara var där i tre dagar kändes det på en gång som om vi var gamla polare med Julie, hon bjöd in oss på vin och ost bland alla blommorna och hennes betydligt tuffare katter brukade smita in till vår whimp till perserkatt. Allt kändes väldigt mycket amerikansk teveserie. Och så fick jag då alltså den här boken som handlar om något så bisarrt som två personer med multipla personligheter. Att både läsa den här boken och sova max två timmer i stöten på nätterna gör att man känner sig lite ... konstigt.

Serier man inte längre trodde gick
– men på dagtid lever och frodas de (och jag följer dem alla, mer eller mindre motvilligt):
1. Hem till gården
2. The days of our lives
3. Tre kronor
4. Våra värsta år