Extremvänstern

BVC-tanten var David Brent idag – bara jag sa ont i magen nickade hon menande mot det skitfula vykortet på en knallröd bebis som skriker och håller en utsjasad minimamma i handen. Nu har hon nickat menande mot det där vykortet säkert tio gånger. Och inte kommit med ett enda konkret råd.

G var här igår. Han åker till USA om fyra dagar och är beyond stress. Givetvis blev det fel på hans pizza när jag skulle introducera det storslagna restaurangtorget – han fick inga pinjenötter och ingen färsk basilika. När han gick tillbaka och påpekade detta insisterade snubben på restaurangen att pizzan VISST innehöll de ingredienserna – och så pekade han på peston. Jag ska nog aldrig mer ta med G till nån restaurang som jag har hittat.
G berättade även att hans nya boyfriend kallar honom för extremvänster. G hade aldrig ens hört uttrycket men sa att han skulle kolla på (gårdag)kvällens Insider för att ta reda på vad han/extremvänstern var. Jag kollade också. Och insåg att jag nog också varit extremvänster en gång i tiden. Dock tillverkade jag aldrig någon bomb. Det här var så länge sen att jag tror (hoppas) att brotten numer är preskriberade – för övrigt är det så mesiga brott att ingen skulle bry sig i alla fall:

Mitt liv som extremvänster:

1. Jag har både hällt lim i låset och sprayat ”Päls är mord” på lite olika pälsaffärer.

2. När jag var på anarkistfest i Stockholm kapade vi en SL-buss. Fast vi skramlade ihop pengar till chauffören.

3. Jag har ägt tre olika Jello Biafra t-shirts med politiska slagord.

4. Jag har lagt en gatsten på tröskeln till en porrbutik. Och varit med när en annan person krossade ena lyktan på en sån där Studio Anna bil. En tredje person tog på sig skulden – ”som ett skämt” och höll på att åka på stryk av den biffiga chauffören.

5. Jag har stulit en julgran från Domkyrkan i Lund och burit den hela vägen till vårt mögeldoftande kollektiv där det bara bodde extremvänstermänniskor och pundare. Och Mirre.