Sporadisk juleblogg

Nu har vi haft släktsammankomst i dagarna två, Rufus har fått enorma mängder julklappar och jag och Peter känner oss som onda föräldrar som inte köpte en enda julklapp till honom (vadå, han får ju så mycket hela tiden av oss, dessutom är det inte direkt som att han uppskattar det han får nu – han tycker det är roligare att stirra på affischen för Göteborgs filmfestival än att gosa med nåt påkostat mjukdjur). Men sen, när han blir större, kommer jag att förköpa mig på julklappar, det är ju så satans kul att köpa leksaker.

Mina stygn ser ut som metallhäftklamrar och verkar inte alls vara på väg att upplösas – som de sa på sjukhuset. Vad är det förresten för skum metall som bara kan upplösas sådär? Jag tror de har lurat mig, och så får jag gå runt med de äckliga stygnen i flera år, tills de rostar sönder.

Serier som gärna får försvinna:
1. Let’s dance
2. Nanny
3. Alla en miljard amerikanska serier om urtråkiga jättesminkade botoxade kriminaltekniker.
4. Las Vegas
5. Den där kristna serien med asläskiga barn

(som sagt ... mitt liv består mest av tevetittande nuförtiden - hade jag haft tid skulle jag skriva jätteroliga motiveringar, men nu börjar det skrikas.)