Julens storfilm

”En film om en ovanligt varm sommar, den första kärleken, en pappa och hans son, en bilolycka, en lanthandel och en gisten eka.”
Japp, där satt den, beskrivningen av ”julens svenska storfilm”. Har någon hört det förut? Alla svenska storfilmer är en jävla gisten eka i motljus, folk som bor i enorma sekelskiftesvillor vid havet och cyklar på gamla ommålade mormorscyklar på grusvägar. Och så släng in en Michael Nyqvist som står och vrålar över livets orättvisor i gryningen så är succén given. Inte ens jag – som ändå tillbringat mina 18 första år på värsta dalalandsbygden – känner igen mig. Suck.

Nere i Skäris centrum idag var det förstås helt hysteriskt – och så slänger de in nån två meter lång mimartist mitt i smeten så det riktigt ska bli proppar överallt. Jag köpte en isbjörnsliknande overall till Rufus. Hm ... vi ger vår son ett djurnamn och köper kläder med öron på, det är lite ... sjukt.

Överskattat:
1. Joan Didion – Ett år av magiskt tänkande
2. Moulin Rouge (okej, jag vet, sådär tio år försent, men jag såg den faktiskt först nu).
3. Povel Ramel (nej, han är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett geni).
4. Han som vann idol